Player - Jag Älskar Dig ~C.D

Kapitel 7

"Vad sa hon?" Frågar jag. Sophie släpper mig och börjar gå mot sovrummet. Hon öppnar dörren och ställer sig i dörrhålet

"Du vet vad jag vill ha, eller hur? Jag vill vara ensam..." säger hon. Jag nickar och hon stänger dörren. Först står jag kvar en stund och tittar på dörren.

"Vad hände?" Tänker jag för migsjälv. Jag gör som hon säger och går till Espresso house. När det bara är en mamma med 1 barn kvar framför mig så ringer Sophie.

"Hej" säger jag bara när jag svarar.

"Snälla, kan du skynda dig?" Säger Sophie och gråter.

"Älskling, ta det lungt. Jag kommer snart, okej?" Säger jag och försöker lugna ner henne.

"Snälla skynda dig, jag älskar dig så mycket"

"Jag älskar dig också, jag ringer när jag fått maten så pratar vi hela vägen hem sen, okej?"

"Okej, hejdå" säger Sophie och lägger på. Mamman framför sig väntar på sitt kaffe och vänder sig om mot mig.

"Problem med flickvännen?" Frågar hon.

"Allt var lungt tidigare. Sen ringde en tjej i klassen och efter det var hon helt förstörd...jag fattar inte vad som händer" säger jag.

"Den tjejen som ringde kan ha sagt vad som helst. Bäst du skyndar dig med att få reda på vad det är så du kan hjälpa henne. Du är stilig och verkar som en bra kille. Det skulle vara konstigt om någon inte hade varit avundsjuk på din flickvän. Du är hennes och hon är din, eller hur?"

"Hon är det finaste jag har" säger jag.

"Du berättar det här för mig nu och är helt säker. Men hon kanske är tveksam, det ska hon inte behöva vara. Jag har ingen aning om vad som sades i det där samtalet, men du bör ta reda på det snabbt. Det kan vara något bra, men också något väldigt dåligt" säger hon och klappar mig på axeln.

Jag hinner inte svara innan killen i kassan kommer med hennes kaffe och hon går iväg. Jag går fram och beställer det jag ska ha sen sätter jag mig vid ett bord och väntar. Jag stirrar ner i bordet och funderar på vad kvinnan sa.

"Hej sötnos" säger en röst bakom mig som jag känner igen. Jag vänder mig om och såklart är det Esmila.

"Hej" säger jag glatt fast jag egentligen bara vill gå frukosten och springa hem till Sophie.
Esmila sätter sig bredvid mig.

"Vad gör du här?" Frågar hon och man hör så långt hur hon försöker flörta.

"Jag väntar på frukost" säger jag smått irriterat.

"Jag kan väll komma över sen så kan vi ha lite kul såhär innan skolan" säger hon och sätter sig i min famn.

Jag ser kvinnan som tidigare pratade med mig i kön lite längre bort och det tar inte så länge innan hon vänder blicken mot mig och vi får ögonkontakt.

Hjälp mimar jag så att hon ser. Hon viftar med handen och visar att jag ska komma dit.

"Ursäkta Esmila men jag måste gå och prata med en person, jag kommer strax tillbaka" säger jag och försöker putta bort henne. Hon ställer sig upp och jag går mot kvinnan.

"Hon är kär i dig va?" Säger hon och ler.

"Som fan" säger jag och drar fingrarna genom håret.

"Tina" säger hon och sätter fram handen.

"Cameron" säger jag och skakar den.

"Som jag sa. Du måste bevisa för din flickvän art du är hennes, bara hennes. Det gäller även när hon inte är med. Du skäms väll inte över henne?" Säger hon och tittar mig allvarligt i ögonen.

"Klart jag inte gör" säger jag och tittar bakåt gör att se om Esmila hade gått. Vilket hon tyvärr inte hade.

"Så säg ifrån till hon där. Visa att det är onödigt att försöka" Jag tittar bakåt igen och ser att frukosten är klar.

"Tack, jag måste nog skynda mig lite nu" säger jag och tittar på Tina.

"Lycka till" säger hon och ler. Jag ler tillbaka och går mot disken. Men Esmila ställer sig framför mig. Jag kan känna hennes andedräkt.

"Så jag kommer med då alltså?" Säger hon och kysser mig.