Epilog

3K 109 47
                                    

Fem år senare

Jag går längs altargången i en lång, vit klänning som är tajt över bysten och midjan och sedan går ut över höfterna och enda ner till golvet. Ett vitt mönster täcker mina axlar och handleder och på fötterna har jag ett par klackskor med diamanter på banden runt anklarna och över fötterna. Mitt hår är uppsatt med lite glimmande hårnålar i och jag har på mig stora silvriga örhängen. Jag är fint sminkad och håller en bukett med ljusrosa rosor i händerna.

Om jag skulle föreställa mig mitt drömbröllop skulle jag se ut precis så här. De andra har sagt till mig minst tusen gånger hur otroligt vacker jag är. Det är Ester som har sminkat mig men även Alex och Jake har sett mig, Jake för att han ska vara med på fotograferingen och Alex för att han av någon anledning ska titta på.

Jag går med långsamma steg och klassisk bröllopsmusik spelas i den stora, ljusa kyrksalen. Nästan allting här inne är vitt, förutom bänkarna som är ljust grå. I taket hänger stora kristallkronor och längs väggarna finns stora fönster som släpper in solljuset. De har verkligen valt den perfekta kyrkan till den här fotograferingen.

Jake och jag ska fotograferas tillsammans för en bröllopstidning. Vi kommer att vara på framsidan och jag är säker på att det kommer att bli en helt underbar bild.

Jag är framme vid altaret nu och ställer mig en bit ifrån Jake, precis som om det vore ett riktigt bröllop. Han har på sig en vit skjorta och en svart kostym med en svart fluga till. Den här uppklädda stilen passar honom verkligen och jag kan knappt ta blicken ifrån honom.

När han ser på mig åker hans mungipor upp i ett stort leende och det pirrar i kroppen av lycka. Kärleken jag känner för honom kan inte beskrivas med ord, det är som om den blir starkare och starkare för varje dag som går.

Jag studerar honom med ett leende på läpparna; han har förändrats en del sedan jag först träffade honom men han är fortfarande sig lik. Hans bruna hår har blivit lite längre och brukar vara så där snyggt rufsigt i vanliga fall, men nu är det stylat, vilket också är snyggt. Hans ansiktsdrag har blivit lite tydligare och hans käkben är "to-die-for". Han har också mer muskler, fast fortfarande inte för mycket för att det ska vara snyggt.

Jag har också förändrats en del men det finns ingen större skillnad; jag är fortfarande lång och smal.

Fotograferna tar bilder av oss tillsammans när vi gör olika poser och när vi kysser varandra och de berömmer oss gång på gång. När de slutligen säger att de är klara lyfter jag upp klänningen lite för att kunna gå ner för de två trappstegen igen.

"Vanessa?"

Jakes allvarliga röst får mig att frågande vända mig mot honom.

Jag går tillbaka till honom igen och ser på honom i väntan på att han ska säga vad det är han vill.

Plötsligt knäböjer han framför mig och jag glömmer bort att andas, det är som om all luft försvinner från mina lungor. Han plockar fram en liten ask och när han öppnar den ser jag en liten glimmande sten skimra i ljuset.

"Vanessa... Jag är medveten om att vi fortfarande är väldigt unga men jag älskar dig mer än vad jag någonsin älskat någon och jag vet att jag aldrig skulle kunna leva ett liv utan dig..."

Jag sätter handen för munnen och mina ögon tåras så att han blir alldeles suddig framför mig. Är det här vad jag tror att det är? Eller har det här med fotograferingen att göra? Men de sa att de var klara och de har redan börjat plocka ihop, fast just nu har alla stannat upp och riktat sina blickar mot oss.

"Vill du gifta dig med mig?", fortsätter han och jag ler och snyftar samtidigt när jag kastar mig om hans hals.

"Ja... Ja, det vill jag".

ModelldrömmenWhere stories live. Discover now