Skol natten

Ett år senare (Tiffanys perspektiv)

Långt kapitel

Tiffanys perspektiv

Tänk att det gått ett år sen jag var i cellen med Filippa, men det är också helt sjukt att hon är kvar i cellen.

Men allt har verkligen förändrats sen Filippa försvann, t.ex hennes bästa vän Bea har slutat så nu är det bara Celine och Jonte kvar, men det bästa är att jag är ihop med Jonte.
Jag har alltid varit kär i honom, och det visade sig att han också var kär i mig.

*ring*

Det ringde ut till rasten. Det var en solig dag och alla elever var glada. Över den stora whiteboard tavlan var en bild på Filippa och under så stod det "Vila i frid". Alla trodde att hon hade blivit kidnappad och mördad, Till och med polisen.
Jonte sprang fram till mig.
-Tjena snygging! Sa han glatt.
Jag höjde på ögonbrynen.
- Det e jag de! Sa jag och flinade.
Alla hade sprungit ut ur klassrummet förutom jag och Jonte och Celine.
Jonte satte sig på skolbänken och bad mig sitta i hans knä. De gjorde han ofta.
- Vill du följa med mig hem efter skolan? Sa han och begravde sitt ansikte i min nacke. Celine kollade lite surt på Jonte, hon tänker väl på Filippa.
- Såklart jag vill! Sa jag och fnissade.
Jonte lyfte på huvudet och kollade på bilden av Filippa.
Hon log stort på bilden och hennes ögon lyste klart. Hon hade fräknar och hon var verkligen söt.
- Kan nån ta bort bilden på Filippa? Jag hatar att bli påmind varje jävla dag!! Jag orkar inte mer! Jag har ny flickvän och jag vill inte sörja över henne mer! Sa han surt och höjde rösten.
Celine kollade chockat på honom och korsade samtidigt armarna.
- Gud va respektlöst! Sa hon surt.
Jonte flinade lite och kramade om mig hårt.
Jag var hans nu.
Han sträckte sig fram och kysste mig.

(Samtidigt: Filippas perspektiv)

Jag vaknade av att lucia ryckte i min arm.
IDAG SKA JAG SLÄPPAS!!!!!
Jag skrattade av lycka.
Hon öppnade den tunga järndörren och då kom vi in i en stor källare.
-lika bra för dig att veta, du har befunnit dig källaren som tillhör den delen av skolan som brunnit ner, så i samma cell som du satt i, ja där satt min pojkvän och blev styck mördad! Sa Lucia och darrade. Hon var ledsen.
Jag ryste av tanken.
-förlåt, Sa Lucia medan hon rättade till sin klänning.
- För vadå? Sa jag även jag visste att hon basically hade förstört 1 år av mitt liv.
Vi gick upp för de långa trapporna.
- Att jag gjort detta mot dig, du förtjänade inte detta, det är den andra tjejen som förtjänade detta! Sa hon besviket.
Tiffany? Varför då? Så fort jag tänker på Tiffany får jag upp en bild på henne i mitt huvud, långt blont hår, perfekt kropp, och de perfekta ögonbrynen.

Lucia andades tungt.
- En del saker har förändrats i din skolan sen du försvann, eh, ja. Tiffany är nog ingen snäll människa trots allt, Sa Lucia och kramade om min hand hårt.
Hennes hand var iskall.
Vad menar hon!? Tiffany var ju snäll tillslut.
- Jag bryr mig inte så mycket om Tiffany, jag bryr mig bara om Jonte, Sa jag och rättade till mitt hår.
Lucia bet sig i läppen, hennes blick blev iskall samtidigt som vi gick upp för trapporna.
Vi öppnade den stora dörren och jag såg ljus!! Jag såg äntligen ljus!!
Jag blev bländad av allt ljus.
Jag började höra barns röster.
ÄNTLIGEN!
- Du går raka vägen fram sedan svänger du till höger, sen har du kommit till ditt klassrum.
Jag vände mig mot Lucia, denna döda flicka med så mycket sorg inom sig.
- Okej, kan du inte komma förbi nån gång? Sa jag och kollade djupt in i hennes svarta ögon.
Lucia nickade och försvann iväg.

På vägen till klassrummet kom en kille förbi. Han skrek.
- Shit!! Är inte du typ.. Död? Jag löste om dig i tidningen! Sa han och höjde på ögonbrynen.
Jag kollade irriterat tillbaka.
- Om jag hade varit död, så hade jag nog inte stått framför dig? Vad tänker du med? Sa jag surt och gick vidare.

Jag andades djupt.
Jag stod utanför klassrums dörren, jag kunde höra Jonte prata. Mitt hjärta dunkade snabbt och jag var alldeles varm.
Nu kör jag!
Jag öppnade dörren och skulle precis skrika Jonte tills jag såg...
...
Vänta
....
VAFAN?
....
Skämtar du??
...
Jonte kysser fucking Tiffany,
....
Jag skrek rakt ut i luften av ilska.
Celine fick syn på mig och skrek, kanske av rädsla.
Jonte och Tiffany vände sig om och såg mig.
Jonte trillade bak på stolen och Tiffany skrek.
- ÄR DU LEVANDE?? Skrek Tiffany.

  FORTSÄTTNING FÖLJER