Punkten kopplad till helvetet

V

Alla står samlade på bryggan och ser på när Jeppe försöker få liv i Martin. Han är alldeles blå om läpparna och stirrar blicklöst upp i himlen. -Jeppe, vi måste ringa en ambulans. Säger Michelle och drar fram mobilen. Sandra protesterar snabbt och tar mobilen ifrån henne.
-Vad ska vi säga då? Jo hej ambulansen, våran kompis låg död i vattnet plötsligt, och nej det var absolut inte vi som dränkte honom. Säger hon sarkastiskt.
-Det gjorde vi inte! Utbrister Michelle.
-Nej. Men vad fan kommer dem tro? Sandra slänger Michelles mobil i vattnet helt oberört och tittar ner på Martin.
-Vad tror du att du håller på med? Utbrister Michelle och slänger sig i vattnet, och dyker ner för att hämta den. Sandra bara rycker på axlarna och går i riktning mot huset igen. Jag förstår bara inte vad som är med henne, hon har aldrig betett sig såhär förut.
-Om du ens skulle hitta mobilen skulle den inte funka, så ge upp för fan och hjälp till! Ryter Jeppe när Michelle kommer upp till ytan igen.
-Disa du har väl telefon? Frågar Jeppe och tittar bedjande på mig. Jag skakar på huvudet och kollar medlidande på Martin.
-Jag måste glömt den i bilen eller något sånt.
Jeppe biter sig i läppen och ställer sig upp.
-Vi måste gömma honom.
-Eller bara lägga stenar innanför hans tröja så han sjunker till botten. Säger jag och känner mig plötsligt kriminell. Jeppe nickar motvilligt och går ner från bryggan, och går långsamt i vattnet för att hämta stenar vid stenkullen som ligger algig och övertäckt av vass, en bit ut i vattnet. Han kommer tillbaka upp på bryggan med en stor, grönalgig sten, som han lägger innanför Martins tröja. Nu får vi bara hoppas att han faktiskt är död på riktigt, och inte vaknar på botten sen och inte kan komma upp. Isåfall har vi begått mord på våran kompis.
-Kan vi dra imorgon istället? Suckar Jeppe och börjar rulla över Martin ner i vattnet.
-Visst, boken betyder ändå inget.
-Jo, fattar du inte att det är något speciellt med det här jävla stället? Jag vill egentligen hem. Men först ska jag fan göra slut på det här som fick Martin att döda sig själv. Fnyser Jeppe och puttar Martin den sista biten över bryggan, så han tungt plumsar i, i det svala vattnet.
-Jag går in nu, håll dig varm om du ska stanna här ute längre bara. Säger jag och klappar Jeppe på axeln och går in mot stugan. När jag öppnar dörren möts jag inte av samma värme som förut. Istället en iskall vind som nästan kastar mig bakåt. Det är nästan så att man borde stänga dörren för att det inte ska bli kallt ute istället för inne. Jag går in ändå, och tänker att det är fel på elementen eftersom det har regnat och varit halvt storm på förmiddagen. Det är betydligt värre ute på vattnet idag, jag ryser jag bara tänker på det.
-Varför är det så jävla kallt? Ropar Michelle argt från övervåningen.
-Jag vet inte! Ropar jag nertonat tillbaka. Det hörs en hög suck, och det dröjer inte länge innan Michelle kommer springandes ner för trappan.
-Stäng dörren då! Fräser hon. Jag hade inte ens tänkt på att dörren var öppen nu, så jag drar igen den bakom mig.
-Måste du vara så jävla oansvarig? Muttrar hon och går ut i vardagsrummet och kryper ner under sitt täcke.
Jag kan tänka mig att det inte borde hjälpa det heller, vi skulle behöva gå idag om någon gång. Jeppe kommer in igenom dörren och säger inte ens ett ord. Det är en konstig spänning mellan alla i huset. Ingen är på bra humör, och ingen känner sig särskilt sugen på att vara tillsammans, fast jag tror att alla behöver det.
-Okej visst, kom då så drar vi! Utbrister jag och stirrar argt på Michelle som ligger med ryggen mot mig på madrassen. Jeppe rycker på axlarna och går mot kylskåpet och öppnar kylskåpet, och väller ner allt möjligt i sin ryggsäck. Jag blir irriterad på att alla i huset är så negativa, precis som jag är, så vad borde jag säga om det? Michelle söker sig upp från madrassen och ut till hallen. Hon måste ha hällt flaskan med bubbelgums parfymen på sig, för jag kan knappt andas när hon går förbi. Som tur är stänger hennes jacka in doften, och jag kan andas igen. Sandra kommer också till hallen och drar på sig skorna, alla verkar förstå vad som är pågång, och alla är rätt så spända på vad det har att gömma.