~♡Ta mig hem♡~

4

"Vart tror du att du ska ta vägen?"

"Så långt härifrån som möjligt, antagligen hem!"

"Och du tror att jag kommer släppa dig? Du kan ju inte gå barfota?"

Han såg ner på mina fötter och såg de bleka fötterna mot det kalla trägolvet.
Jag valde att ignorera honom och öppnade dörren och möttes av en kyla som fick hela mig att frysa. Vad tänkte jag, gå ut i bara en förstor t-shirt barfota. Jag bet mig i läppen för att inte skrika och tog stora kliv ifrån huset. Jag hann gå en bit innan jag kände av den bitande kylan och sneglade ner till mina blå fötter. Då kände jag att någon tog ta i min handled och vände mig om. Jag skrek av rädsla av att det skulle vara Harry men turen var på min sida, Zayn.

"Herregud vad gör du här ute i kylan halvnaken?!"

Jag tittade skamset ner och påmindes av Harrys skräckinjagande ord:

"Jag vet allt om dig"

Han tittade medlidande på mig och sa:

"Du träffade på Harry va?"

Jag nickade försiktigt med blicken fortfarande på marken och en tår föll ner för min kind.

Han drog in mig i en varm kram.

"Han kan vara lite läskig ibland, jag vet"

På något sätt gillade jag att krama honom men det kändes som fel att krama en kille jag knappt känner.
Jag släpte stelt kramen.

"Jag måste gå. Jag måste hitta hem, och klockan är redan 21.30 mina föräldrar är nog oroliga."

"Ska jag följa dig en bit? Du vill nog inte gå själv när du är klädd sådär?

"Nej tack,jag klarar mig" Sa jag med en självsäker ton och började röra mig mot centrum.

Det var ändå lite skrämmande att gå själv i bara en t-shirt att gömma sig i men det fick jag ta. Jag brukade aldrig vara rädd. Varför skulle jag vara det nu?
Jag började känna igen mig och såg centrum som lyste upp.
Inte en ända människa. Vad kan gå fel?

Jag kände en hand på min rumpa och jag vände kvickt till och gav mannen en rejäl käft smäll. Han veck sig ner mot marken och stökade plågsamt. Bara då såg jag att det var Oskar.

"Du är ju dum på heltid?!"

Han vände sig om och såg mig.

"f-förlåt jag viste inte att det var du Channel?"

"Så du skulle gjort det på en annan tjej?! Äckel!"

Oskar reste sig snabbt upp och sprang då snabbt han bara kunde.
Jag fortsatte framm till mitt hus och ryckte i handtaget men märkte att det var låst. Jag fick väll antagligen klättra igenom mitt fönster. Jag joggade till baksidan och svingade upp väskan på balkongen innan jag började klättra upp för den stora vinrankan.

Jag och farmor planterade den när jag var 7 och den sträcker sig redan till balkongen. Det var ett av de få bra minnen jag hade. När jag var mindre satt jag mest hemma för mig själv och ritade. Med åren blev jag ganska bra på det och betygen i bild var höga som kebnekaise. Men det förblev en gömd talang.

När jag väl kom upp kastade jag väskan på sängen och gick ner till köket.
Som vanligt satt en av de lapparna som jag hatade fast på kylskåpet.

"Hej gurkan! Jag jobbar inatt och jag blir borta hela dagen imon.
Puss puss!

PS.  Jag komme inte kunna svara på samtal"

Men gu va kul.. Inte! Helt själv igen. Jag hörde hemtelefonen ringa:

"Jag viste inte att man fick klättra upp för balkonger?"

Mitt hjärta stannade. Någon spionerade på mig. Jag slängde telefonen i väggen och man hörde ett hånade skratt i luren innan samtalet bröts.

Där satt jag lutad mot väggen gråtandes, i längtan på att morgonen skulle komma.

Jag vaknade av att jag kände en smärta i ryggmärgen.  Jag slog upp ögonen och möttes av en ytter dörr. Jag hade sovit hela natten på golvet. Jag orkade inte bry mig om livets plikter så jag gick ut utan att äns stänga dörren efter mig. Jag gick raka vägen till parken. Jag svängde in på det vanliga stället och denna gången brydde jag mig inte att mina ben blödde.

Jag ställde mig framför stängslet och stirrade ut i skogen. Jag tog modet och började klättra. Jag brydde mig fullständigt inte att jag var halvnaken och när jag jag skulle svinga över benet stoppades jag av någon. Jag vände kaxigt på huvudet och möttes av Zayn.

"Du vet inte vad du ger dig in på"

"Och?! Nej, kanske jag inte vet men vem bryr sig?!" Sa jag irriterat och fortsatte min väg över stängslet.

Jag kände ett par starka armar runt min midja som försökte dra ner mig. Jag kämpade imot och jag sparkade hejvilt med benen men Zayn var starkare. Han slet ner mig på marken och tittade storögt på mig med allvar i blicken.

"Hör du dåligt eller?!"

Jag hade aldrig hört han höja rösten så mycket att jag fick rysningar. Jag svalde hårt och min rädsla speglade sig mina ögon.

"Fattar du eller!?"

_________________________________

Dun dun dun....

Kap 4! Kän spänningen flöda!!

Läs Våldtagen av: mysan16

Läs, Läs, Läs!!!!!

// Stasia ❤