Summer love (Swedish)

Kapitel 6 - memories

"Jag berättar sen. Möt mig på sjukhuset" sa jag bara och la på luren. Jag visste att Andreas inte var på sjukhuset. Han hade lagt upp på snapchat bara några minuter innan att han skulle ut med sin pappa och fika.

Nej jag vill inte att han ska se mig såhär. Som om jag varit i bråk med några badboys eller något. Men han och jag behövde prata, om oss, och det visste han mycket väl...

Efter att ha suttit i tre timmar och väntat på svar från en läkare så kom Andreas. Men innan han hann säga något så kom en läkare in.

"Så Lisa, du har en spricka i ett av revbenen och ehm hur ska jag säga det här men vi tror att du kommer bli blind.." När jag hörde dom orden så satt jag bara där och stirrade ut i tomma luften. Eller ja in i bandaget dom tvingat mig bära för ögonen. Jag kände en hand på min axel och jag lutade mig genast emot personens bröst. Jag visste att det var Andreas på musklerna men det var inte det jag tänkte på i den stunden. Han höll om mig och sa ingenting. Han kände väl uppenbarligen skuld efter att ha ljugit för mig och sen se mig såhär. Men jag kunde inte bry mig mindre om det för tillfället.

Jag fick stanna på sjukhuset hela den helgen. Andreas kom och hälsa på någon timme per dag. Ibland stod han bara där och kollade på mig, han sa ingenting han bara kollade på mig. Det var lite obehagligt att han bara kollade på mig. Jag försökte starta en konversation flera gånger men han kollade bara på mig. Eller ja enligt mamma stirrade han bara på mig då jag fortfarande hade dom här jobbiga bandagen.

Efter 2 dagar fick jag äntligen åka hem. Som tur var det inget allvarligt. Min syn hade blivit värre en vad den redan var men så mycket brydde jag mig inte.

Jag fick åka tillbaka till landet samma dag. Jag träffade Rebecka samma dag och hon och William var väldigt oroliga. Dom ville inte lämna mig ensam en sekund nästan.

"Var Andreas på sjukhuset nån gång och hälsa på?" frågade Rebecka mig. Jag kollade på henne och log stort.

"Ja det var han. Ungefär en timme om dagen. En gång hade han med sig en kompis också. Men han sa inte så mycket han kollade mest på mig" jag kunde inte sluta le när jag tänkte på det. Andreas är den perfekta pojkvännen!!

Men det tog inte lång tid innan jag förstod att han inte var den perfekta pojkvännen...
___________________________
10 månader senare:
"Lisa jag kan inte fatta att du fyller 17 om en vecka!! Det är så stort! Vi måste ha alla planer klara innan din födelsedag! Du och William måste låtsas vara tillsammans!" Jag skrattade åt min bästa vän som verkligen ville lära Andreas en läxa. Men samtidigt försökte hon få mig att bli tillsammans med William. Jag gillar William mer än som en vän och han gillar mig på samma sätt så egentligen vet jag inte varför vi inte är tillsammans än. Antar att vi är rädda för att förstöra våran vänskap. För jag älskar att ha William som vän men han är värsta playern så sorry Willie..:/
"Ja, det blir jättebra Becka. Jag måste gå nu i alla fall ska äta!" Jag älskar henne men ibland känns det som om hon bara vill hämnas på Andreas.

Veckan gick fort fram, nästan för fort. Kunde inte bara tiden stanna eller kunde inte jorden gå under?

Ni undrar säkert vad som hände mellan mig och Andreas så låt mig berätta i detaljer.

Det var dagen då jag började första året på gymnasiet. Jag tog bussen till Södermalm, helt ensam, för att sen försöka hitta till gymnasiet.

Sen mitt upp i allt ringde Andreas.
"Jag är påväg till skolan, hur viktigt är det?" Det kanske kom ut en aning drygt men jag kunde inte bry mig för tillfället.
"Jag vill bara säga att det är slut..." Jag kunde höra hur hans kompisar skrattade i bakgrunden. Jag visste att hans kompisar hade planerat det här så att dom sen kunde haffa varsin tjej för att få ligga.
"Okej, varför?" Frågade jag för att jag ärligt inte kunde leva med att gissa mig till varför.
"För att jag inte gillar dig längre.. Sorry Lisa" sa han efter en stunds tystnad.

"Okej då vet jag...." svarade jag och tänkte precis lägga på när jag hörde honom säga något jag aldrig trodde skulle komma från hans läppar.

"Men eftersom du gillar han Fredrik så mycket kan du ju gå till honom!" jag tappa nästan andan när jag hörde det. Jag vart så förkrossad. Fredrik är som en brorsa för mig, vi har känt varandra sen vi var 3 år gamla och aldrig i livet att jag skulle bli tillsammans med honom igen.

"Ja det kanske jag ska för här kommer han!" sa jag samtidigt som jag såg han komma upp mot mig.

"Lisa var är du? Jag kommer och hämtar dig!"

"Va? Nej! Låt bli!" skriker jag in i telefonen. Men det var redan försent han hade redan lagt på.

"Vad har hänt?" jag märkte inte att jag grät förrän jag kände hans hand torka bort mina tårar. Jag slängde mig in i hans armar.

"Andreas gjorde slut nyss..." grät jag mot hans axel.

"Så ja gumman. Det kommer bli bra!" Försökte han trösta mig med.
___________________________

Andreas kom aldrig till skolan. Hans kompisar ville väl inte det.

Jag var ledsen väldigt länge efter det. Men när jag skrev ut på instagram om det så fick jag några kommentarer av hans kompis. Jag började direkt skriva till honom. Jag ville göra Andreas avundsjuk. Men med tiden började jag även falla för honom. Jakob och jag vart tillsammans och inte ens en vecka senare fick jag ett sms från Andreas.

Från Andreas:/:

Hur tänkte du nu Lisa? Varför gör du såhär mot mig?

Vänta va? Det var ju han som gjorde slut med mig så varför bryr han sig?

Till Andreas:/:

Varför bryr du dig ens? Det var du som gjorde slut med mig om du kommer ihåg! Jakob fanns där för mig också när du lämna mig utan en vettig förklaring. Jag är ledsen men är du korkad och dumpar mig så får du skylla dig själv!

___________________________

En vecka efter min födelsedag åkte min skola till skansen. Det var det sista vi gjorde som var skolrelaterat den här terminen. Teatern hade också slutat för terminen. Åhh teatern.... Förra hösten gjorde jag något väldigt dumt. Det var då jag hade utegångsförbud för att jag hade varit ute för länge med en kille från teatern efter att min mobil hade dött. Bara någon vecka efter det så skulle Andreas komma hem till mig för att vi skulle snacka om våra känslor men så vart det inte...

Andreas kom vid 16:00 tiden. Det första vi gjorde var att gå in på mitt rum. Vi började nästan på en gång att strula. Efter det vet jag inte riktigt vad som hände. Det är väldigt oklart. Men efter några timmar behövde han åka hem. Tills han hade hört av sig och sagt att han var hemma fick jag hålla på med mobilen. Jag skrev direkt till en av killarna från teatern, Ivan, vi snackade om vad jag och Andreas hade gjort och sen lite om att han gillar en tjej men han ville inte säga vem det var hur mycket jag än tjatade på honom. Vi snackade sen hela natten (jag fick ha telefonen på natten då jag inte har någon väckarklocka). Klockan var ungefär 01:00 när han sa vem han gillar. Jag vart väldigt chockad när han sa att det var mig han gillar. Då av någon anledning sa jag att jag började få känslor för honom också. Dagen efter vart vi tillsammans. Ja jag vart typ tillsammans med alla den hösten, och mindre killar blev det inte heller på vintern/våren. Men i alla fall på fredagen efter teatern så väntade han med mig på bussen och när bussen väl kom så försökte han kyssa mig men jag vred undan huvudet och kramade honom. Sen så skrev vi lite på kik innan telefonen dog och jag skulle kliva av bussen. Väl hemma la jag telefonen där jag brukade lägga den och sen gick jag ut i köket för att äta middag. När jag satt på bussen hade jag och Ivan bestämt oss för att bli tillsammans.

___________________________

Vi var tillsammans till nyårsafton, alltså två månader och en vecka. Men Andreas vart förkrossad när han hörde att jag blivit tillsammans med någon annan.

Sen dess har jag och Andreas knappt snackat. Visst det har hänt att vi har skrivit hej någon gång i veckan men inte mer. Antagligen för att vi ville veta att den andra personen var okej.

Veckan innan midsommar kom Rebecka. Vi planerade det sista inför midsommar. Det vart fort torsdag kväll och jag kunde verkligen inte sova. Jag satt uppe till klockan 03:00 och lyssna på musik.