Jävla idiot

Idiot. Det är vad jag är.. Hur kunde jag vara så jäkla dum?! Det var ju inte meningen att det skulle bli sådär.. Jag skulle ju göra slut ju! Jag hade helt glömt bort det... Vi bestämde ju allt för flera månader sen! Hur skulle jag kunna komma ihåg det? Hon vet ju att jag är hur glömsk som helst. En gång skulle vi kolla på film och då sa vi att jag skulle fixa film, men så när dagen kom så hade jag helt glömt bort det och trodde att det var hon som skulle fixa filmen, så det blev ingen film.. Och nu det här, jag är nog den mest korkade människa som någonsin skapats. Jag är hemsk.

Igår skulle jag och Julia gå och fika på ett café som ligger mitt i staden jag bor i. Jag tänkte att det säkert inte skulle göra nånting, Lina är ju aldrig ute om det verkligen inte är nånting hon MÅSTE göra, så jag tänkte att hon säkert inte skulle vara ute just då. Vem Lina är? Jo, det är min flickvän, eller var i alla fall. Och Julia? Det är också min flickvän. Ja, jag har två. Eller hade.. Lina och jag hade nog varit tillsammans i fyra månader innan jag började kolla lite extra på hennes bästa vän Julia. Hon är verkligen jättesnygg. Så jag började skriva lite med henne i hemlighet och tillslut blev vi också tillsammans, efter ungefär två månader, så jag och Lina hade då varit tillsammans i sex månader. Jag vet, jag vet, det var jättetaskigt mot Lina, men jag skulle ju göra slut. Nån gång..

När jag kommer ut ur badrummet efter att ha duschat så går jag in i mitt rum för att hitta något snyggt att ha på mig. Vi ska ju bara gå och fika, tänker jag, så det behöver ju inte vara något märkvärdigt, men lite kan man väl klä upp sig. Det får bli en ljusgrön skjorta och vita byxor, det är både snyggt och dessutom fräscht. Jag får på mig kläderna och kollar till på klockan. Den är 14.04 så jag har god tid på mig innan jag ska ta bussen som går 14.57 ner till caféet.

Som tidsfördriv är jag inne på mobilen en stund. Men när klockan är 14.45 så går jag in i badrummet för att fixa till frisyren. Jag tar fram en burk vax. Jag drar fingrarna som är fulla av vax genom håret och går sedan ner till bussen. När jag står nere vid busshållplatsen tänker jag på Julia. På hennes långa bruna hår och hennes stora gröna ögon. Hon ärr verkligen vacker. Så tänker jag på Lina. Hennes svarta hår som fladdrar så fint i vinden och hennes mörka ögon som verkligen lyser. Sluta tänka på henne, det är Julia du vill ha, säger jag irriterat till mig själv i huvudet. Du ska göra slut med Lina så snart som möjligt så du och Julia kan sluta vara tillsammans i hemlighet!

På bussen sätter jag mig nästan längst bak. Jag messar Julia och skriver att jag sitter på bussen. ''Kan inte vänta tills jag får träffa dig <3'' får jag till svar. Det får ett leende att sprida sig i mitt ansikte. Hon är verkligen underbar, min fina Julia. Jag tänker lite mer på Lina, hur jag ska göra slut och hur hon egentligen kommer reagera när hon får veta att det är Julia jag vill ha. Jag antar att hon kommer bli ledsen eller arg, men hon får faktiskt acceptera att det är såhär! Det går liksom inte att göra något åt.

När bussen nästan är framme där jag ska av så trycker jag på stoppknappen. Jag går av bussen som stannar bara några meter ifrån caféet jag och Julia ska träffas på. När jag kommer fram till cafét drar jag fingrarna genom mitt korta, blonda hår innan jag går in. Jag skummar igenom lokalen för att kolla om Julia redan är här. Det är hon. Hon sitter vid ett tvåsittsbord längst ner i lokalen vid ett fönster. Hon stirrar ner i en bok. Jag går lugnt och coolt ner till bordet hon sitter vid. När jag kommer fram till bordet så kollar hon upp från boken och ger mig ett brett leende.

''Heej'' säger hon och ställer sig upp för att ge mig en kram.

''Tjena snygging'' svarar jag och kramar om henne. När vi släppt varandra ger jag henne en blöt puss på kinden. Jag hänger av mig min jacka över stolsryggen och så går vi till kassadisken och kollar på alla godsaker som finns. Jag väljer en stor tårtbit med massor av grädde och jordgubbar på och en Cappuccino. Julia tar ett wienerbröd och en Latte. Vi går och sätter oss vid bordet igen för att vänta på vårt fika. Medan vi väntar sitter vi och pratar om allt och inget.

Vi sitter där i flera timmar och fikar, pratar, fikar lite till och pratar ännu mer tills Julia tar upp sin mobil och kollar vad klockan är.

- Oj, klockan är redan kvart i sju.. Jag måste tyvärr gå nu, säger hon lite bekymrat.

-Okej, vill du att jag ska följa dig en bit? frågar jag.

Hon nickar och ler medan vi ställer oss upp och tar på oss jackorna för att sedan gå ut på den nu ganska mörka gatan. Vi börjar gå ganska sakta. Efter att vi har gått en bit tar jag tag i hennes hand och håller den mjukt medan vi går. Men då känner jag hur det surrar i min jackficka. Vi stannar och jag släpper Julias hand för att leta reda på mobilen. När jag får upp den och kollar på displayen suckar jag ljudligt. Lina. Jag struntar i att göra nånting och stoppar bara tillbaka mobilen i fickan igen. Jag fattar tag i Julias hand igen och börjar gå.

-Vem är det? frågar hon förvånat.

Jag ger henne en menande blick och hennes huvud sjunker genast ner så hon bara kan se sina fötter. Efter ett tag plingar det till i mobilen igen. Jag har fått ett röstmeddelande också. Men det struntar jag i.

Vi fortsätter gå en bit till hand i hand i tystnad. Sedan börjar vi prata om att vi måste gå och fika igen väldigt snart. När vi kommer fram till en blomsteraffär i stan så stannar hon. Jag tar ett steg och vänder mig om så jag står mittemot henne med blomsteraffären vänster om mig. Jag bara kollar in i hennes vackra, lysande ögon. De är så fina. Vi står bara och kollar in i varandras ögon en stund, hon in i mina blå och jag in i hennes gröna. Men såklart så är du den där förbannade telefonen tvungen att ringa igen. Jag vaknar till med ett ryck och börjar rota runt i mina fickor efter mobilen. När jag ser att det är Lina igen trycker jag bara på avböjknappen och lägger ner den igen.

-Jag tänker inte låta henne förstöra det här, okej? säger jag menande till henne.

Sedan kollar jag henne djupt i ögonen, böjer mig fram och kysser hennes ljuvliga läppar. Men då ringer det igen. Fast det är inte min mobil som ringer. Det är Julias. Vi avbryter den perfekta kyssen och hon tar upp hennes mobil. Hon trycker ner avböjknappen och lägger ner mobilen. Hon ger mig en orolig blick.

-Vad är det här? frågar hon misstänksamt och börjar kolla runt.

Hennes blick fastnar på fönstret till en av de finaste restaurangerna i stan. Vad kollar hon på? tänker jag medan jag följer hennes blick och försöker se vad hennes blick fastnat på. Då ser jag vad hon står och stirrar på. Jag stelnar till av fasa. Fan. Då kommer jag på vad det är för dag. Min och Linas ettårsdag. Vi skulle äta en fin middag på just den här restaurangen och sedan skulle vi gå på bio. Och där sitter hon. På andra sidan fönstret och kollar på mig med den mest besvikna blick någon någonsin har gett mig. Jag bara står där och stirrar på henne medan tårarna rullar ner för hennes kinder. Helvete. Jag ser hur hon snabbt torkar bort tårarna och reser sig upp. När hon kommer ut ur restaurangen kollar hon inte ens på mig. Hon bara går iväg. Men när hon ska svänga vänster runt husknuten vänder hon sig om och ger oss ett självsäkert flin. Sedan försvinner hon runt hörnet.

Jag och Julia bara står där och stirrar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ska jag ringa henne och be om förlåtelse och säga att jag skulle berätta? Eller ska jag vänta tills hon ringer och frågar vad det där var för något?

-Helvete, säger Julia helt plötsligt.

Ja, det kan man verkligen säga.