Life and its problems -Färdigskriven

Kapitel 5

"But love is never ever simple"

Pappas gamla band, one directions skivor packade jag ner i en flyttkartong, så man iallafall har någonting kvar av min pappa.

"Everybody want's to steel my girl"

Nej, ingen kille vill vara ihop med mig, jag stängde av den uråldriga cd-spelaren (varför har jag ens en sån?) av ilska. Hade jag bara sett ut som Darcy....

Jag behövde iallafall göra något med mitt liv så jag gick till parken.

I parken närmast vårt hus finns ett ställe med lite backar och sånt där så där hänger alla skatare. Det finns en kille i min klass (som är väldigt snygg) som var i parken.

Han hade på sig en new york keps bak och fram och lite av hans blonda hår stack ut på sidorna. Hans bruna ögon seriöst gnistrade i solskenet! Men han skulle aldrig märka mig.

Men plötsligt hände något, han började titta konstigt på mig, och tillslut rörde han sig emot bänken jag satt på, och mig.

- Omg, är du Darcy Styles syster!? Sa han och mitt hopp bara försvann rakt ut genom öronen på mig.

- Ehh ja? Men vi är inte lika, sa jag iallafall och blev lika röd som en sån där kinesisk drake i ansiktet.

-Haha vet, men tror du att jag kan få hennes nummer, jag heter Cody, sa han och log ett leende som nästan gjorde mig blind.

Hade han vetat vem jag var hade han inte pratat med mig. Och tillsammans med faktumet att han pratade med just mig var det som gjorde mig glad. Men det dödade mig på insidan att han ville ha min systers nummer men inte mitt.

Jag ställde mig upp från bänken och började gå hemmåt men Cody följde efter

- Du tror väl inte att jag är för ung för Darcy? sa han med stora ögon.

- Ehh hon är 21 och du är 15.... Och föresten har hon redan en pojkvän, svarade jag tvärt.

Cody tittade ner i marken men sen sa han lite försiktigt:
- Kan jag inte ta ditt då? Det är väl typ "fair enough"

"Fair enough" skulle jag kanske inte kalla det men jag gav honom mitt nummer och vi sa hejdå.

När jag kom hem kände jag mig lite trött, jag önskar att jag hade varit modig och skickat ett sms till Cody eller fråga honom om han ville ses.

Jag hörde Darcy och hennes pojkvän Marcus komma in igenom dörren, de fnittrade och kysstes så jag gick tillbaks till parken för att slipppa pinsamheten.

Klockan var typ fem på kvällen och Cody och hans gäng hade kommit till parken med en grill och bbq kykling. Ingen annan än Cody kände jag från skolan så jag tänkte att det var bättre att ta en chans än att vara hungrig, så jag gick och frågade om de hade någon kykling kvar till mig. Hans kompisar såg på mig med ett flin och granskade min kropp. Usch vilka idioter! Men de lät mig äta iallafall....

Cody följde mig hem ännu en gång. När vi kom fram till min dörr frågade han om han fick följa mig in.

- Hehe Darcy och hennes pojkvän är därinne så du kanske inte vill gå in där eftersom du gillar Darcy.... svarade jag lite tyst.

- Inte längre, sa han och blinkade till mig.

Sedan hände det något som jag aldrig trodde skulle hända mig, han kysste mig. Och inte bara en vanlig kyss utan en riktig filmkyss....

I samma stund hörde vi Darcy skrika innanför dörren, men vi brydde oss inte, sen smällde hon upp dörren bakom oss och tappade hakan.

Hon tittade på Cody och sen tittade hon på mig och typ tio gånger till. Vi slutade kyssas. Jag tittade på Darcy och hon såg både ledsen och förvånad ut.

-Marcus gjorde slut, jag bor på ett hotell i någon dag så jag får vara ifred, sa hon och gick iväg.

100 läsare! Yeey😻🎉 Så därför passade jag på att göra ett kapitel på över 600 ord (väldigt långt för mig hehe) Hoppas ni gillade det och glöm inte att rösta och kommentera. Sen vill jag också säga att ni måste ta och läsa Zenderilla s böcker om Harry och Grace så kanske ni förstår hela storyn!
/Alva💫✨