CRAZY

One - hjärtslag och andetag

Tisdag 27 Januari 2015

Skolan slutade för typ 10 minuter sen. Jag ska möta upp min pojkvän Anthony så vi kan gå till Ica för att handla lite godis och hyra någon film. Sen ska vi hem till honom och ha mys kväll.

Anthony är nästan den perfekta pojkvännen. Han är snäll men inte mesig, smart men inte nördig, rolig men ingen clown, omtänksam men inte överdrivet på, cool men ingen bad boy, vältränad men ingen sportfone. Vad som gör honom till en nästan perfekt pojkvän är att han kan vara väldigt överbeskyddande. Ibland behandlar han mig som om jag vore gjord av glas. Vilket är väldigt irriterande ibland.

Från skolan till korsningen där jag ska möta Anthony är det typ 200 meter, vilket i min takt tar typ 10 minuter. När jag är framme vid korsningen ser jag Anthony på andra sidan vägen. Han börjar gå över väggen så fort han får syn på mig. Han ler så där som han alltid ler när vi träffas.

Men när han kommit halvvägs över väggen händer något ingen skulle kunna vara beredd på.

En bil kommer körande på vägen i full fart. Jag hör hur bilen försöker bromsa men den körde för fort för att hinna bromsa i tid.

Bilen träffar Anthony och en hög smäll hörs. Jag ser hur Anthony nästa flyger iväg av kraften från bilen.

"Anthony!!" Skriker jag.

Jag springer bort från bilen som lyckats stanna och fram till Anthonys livlösa kropp. Blod rinner i mängder från honom.

Jag faller ner på knä bredvid honom. Jag lägger ett finger på hans handled för att se om han har någon puls, inget.

Han är borta. Död.

Jag kramar hans livlösa kropp medans tårarna rinner ner för mina kinder. Jag kan inte längre höra hans underbara hjärtslag och vackra andetag. Allt som finns är tystnad.

Svagt hör jag människor som pratar och ambulansens sirener. Men jag är helt uppslukad av vad som just hände. Hur snabbt det gick. Hur bilen liksom kom från ingenstans. Hur den träffade Anthony.

Någon lyfter mot min vilja bort mig från Anthonys kropp. Men jag kan inte protestera, jag är liksom förlamad.

Några andra lyfter upp Anthonys kropp på en bår och bär iväg honom från mig. Jag blir iväg lyft till en ambulans där jag blir satt i bak på kanten.

En läkare försöker prata med mig men jag förstår inte vad han säger. Jag kan inte heller själv få fram några ord.

Efter en stund lyfter två personer upp mig och bär in mig i ambulansen. Dom lägger mig på sängen där ine. Ambulansens dörrar stängs och den börjar köra iväg. Sen svartnar det för mina ögon.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

"Ally?"

"Kan du höra oss?"

"Ally?"

Jag börjar uppna ögona men ett starkt ljus bländar mig. När jag börjar vänja mig vid ljuset kan jag se två personer som står böjda över mig.

"Ally älskling. Hur mår du?" Frågar en av personerna.

Efter några blink kan jag se att dom två personerna är mina föräldrar. Jag börjar sätta mig upp men min pappas hand stoppar mig.

"Det är nog bäst om du tar det väldigt lugnt, älskling" Säger min Mamma.

"Du var i chocktillstånd så läkaren gav dig ett lugnade medel som fick dig att somna" Säger min pappa.

Mitt huvud värker och det känns som mina händer är gjorda av bly. Jag tror jag kommer somna om när som helst.

"Vad har hänt?" Frågar jag.

"Det var en bilolycka. Du blev så chockad när du såg det så du hamnade i chock." Säger min mamma.

Mitt suddiga minne börjar komma tillbaka. Anthony!

"Var är han? Är han okej? Mår han bra? Lever han?" Frågar jag upphettsat.

Mina föräldrar tittar oroligt på varandra. Snälla säg att han lever. Han kan väl inte vara död.

"Jag är ledsen älskling. Men när dom kom fram så var det redan försent. Det fanns inget dom kunde göra." Säger min mamma.

Tårarna börjar rinna från mina ögon ner gör mina kinder. Han är borta. Mina föräldrar kramar om mig i ett försök att trösta mig.

Dom fortsätter att försöka trösta mig men jag kan inte sluta gråta. Jag önskar Anthony vore hör flr att trösta mig. Han kunde alltid göra mig glad.

❤~❤~❤~❤~❤~❤~❤~❤~❤~❤~❤~❤~❤

Första kapitelt ✔

Hoppas ni gillar det. Det var ganska tråkigt men varje kapitel kommer typ va en dag fast jag kommer inte skriva om alla dagar då klart.

Sen vill jag inte att den hör boken ska bli för snabb som mina andra.

Men om ni gillar den går ni gärna rösta och komentera gärna vad ni tycker.

Irsva