År 4444...

Kapitel 3: Nyår

Snabbspolning Vanessa är nu 15/HannaHjille😀

(Vanessas perspektiv)
Det är nyårsafton. Hela den fattiga delen av stan har samlats på torget. Jag sitter här på en bänk vid utkanten av torget bredvid Oskar, grannpojken men vi pratar inte, det är helt tyst mellan oss. Det är annat än vad man kan säga ute på torget. Man hör ljud av trämuggar som slår ihop och människor som sjunger. Alla är så glada för att kungen har lovat att det kommer en överraskning på nyårsdagen, tänker hon.
Då säger Oskar som om han läst mina tankar
-Tror du att kungen ger oss en fin present?, frågar han försiktigt.
Jag reagerar på att han säger present men han är bara 9 om jag minns rätt, hinner jag tänka innan jag svarar. Kanske det svarar jag, och tittar på honom med trötta ögon. Vi får väll vänta och se säger jag trött.
-Vad tror du att det är? Frågar han nu mera nyfiken än innan.

Angående presenten...
Kungen i vårt land han var lite... tja, galen.
Man skulle aldrig kunna veta vad enligt honom så kallade "Det som ska ge hela landet en knuff i rätt riktning" kunde vara, tänkte jag.
Eftersom jag inte hade en aning svarade jag med ett skämtsamt.
- Jag tror att det är en jättetårta!
Oskar och jag småskrattade åt mitt lilla skämt.
Skrattet avbröts helt plötsligt  av vagnshjul som rullade in i den lilla byns torg.
Jag slängde en blick på den stora klockan.
Hon var tio i tolv snart midnatt.
Det var vid tolvslaget som kungen skulle avslöja sin överraskning.
Alla blickar vändes mot den mycket utsirade vagnen dragen av fina vita hästar.

Det tog ett tag innan den stora folkmassan tystnade. 
Alla var spända om kungens idé var till någon fördel för just dom.
Jag slängde ytterligare en blick på klockan.
Nu var hon en minut i tolv.
Minutvisaren rörde sig.
Det var nu officiellt år 4444.

Hej, hej!🙋🏽
Det var ett tag sen.
Jag erkänner jag har inte uppdaterat så bra hehe!
Det har inte alls gått ett år eller så.😅
Aja men nu är jag tbx och hoppas att jag kan skriva på den här berättelsen nu.
🖤😘/HannaHjille