Alyssa
mitt hjärta slår fortare för varje sekund, mina ögon är hårt stängda och mina läppar viskar hur mycket jag vill att det ska sluta slå. allt skulle vara så mycket lättare. Just nu, känner jag mig så ensamen. aldrig har jag egentligen varit speciellt ensamen, alltid funnits killar som velat följa mig hem, alltid funnit personer runt om mig, alltid funnits ett hem, alltid funnits personer som avgudat mig och velat vara med mig, eller rättare sagt, vara mig. Men jag har alltid känt mig ensamen. Mina ben känns skakiga när jag, ännu en gång, reser mig från sängen. Jag kollar mig i spegeln och biter ihop käkarna, med en hand torkar jag hårt bort de små tårarna som jag inte kunnat hålla tillbaka. Sneglar på klockan, 21:39. Fest, fest skulle vara bra nu. Jag orkar inte ta fighten med Sandman, verkligen inte. Jag sjunker ihop på sängen och bara stirrar tomt framför mig, två timmar, tre timmar, fyra timmar, jag tappar räkningen. "Jag vill inte vakna igen" blir sista tanken som far genom mitt huvud innan jag sväljer tre lyrica, och däckar i sängen med tankarna på döden.
Jag älskade Anton. Jag älskade verkligen honom. Jag hade redan i tidig ålder dött inombords och valt bort mina känslor, om man skulle överleva i det lilla vita huset på vägens slut så var man tvungen att vara helt känslokall. Jag önskar att jag hade varit omänsklig. Men Anton höll mig levande, han höll mig över ytan. Jag var så upptagen av att låtsas att allt var okej med mig, att jag glömde bort honom någonstans i kaoset. Orkade inte bry mig, men älskade honom, det gjorde jag. Han gav mig vårkänslor och när jag var med honom kändes det som att jag åkte berg-o-dal-bana. Varje dag vi spenderade tillsammans gjorde mig, mindre känslokall. Och mer sårbar. Anton skulle aldrig såra mig. Men jag glömde bort honom i kaoset, antog att han var okej. Någonstans när jag hittade mig själv igen, förlorade han sig. Jag var hur lycklig som helst. Anton gjorde mig så lycklig. Jag missade allt, jag av alla, missade det. Det som jag själv upplevt. Anton hängde sig, snart är det exakt 6 månader sen han lämnade mig, hatisk, känslokall och vilse.
lyrica är typ droger hahaha för er som inte visste det och Oftast när det är kursivt skriver är det tillbakablickar om ni inte förstått det, puss
YOU ARE READING
she's a troublemaker - o.m
Fanfiction"alyssa vet du?" "vadå oscar?" "jag har aldrig träffat någon som varit så levande, men samtidigt så död. jag har aldrig träffat någon som du" "jag kommer slita ditt hjärta i bitar" "jag vet" mumlade han och kysste henne allt kanske hade varit som v...
