she's a troublemaker - o.m

8

"Du är fan helt jävla rubbad" ekar i mitt huvud som jag har lagt en kudde över. Det fanns en liten chans till förändring här. Valet kunde varit att jag la bort allt hat, all ilska, alla problem och var den jag ville vara. Men såklart ska jag lyckas få alla i den nya familjen att avsky mig redan nu. Mina känslor går fram och tillbaka.
'Vem fan bryr sig, killen vid dörren är ingen du borde bry dig om. Felix är en idiot som bara är avundsjuk på att du är ny. Visa honom vad du går för'

'Du kan förlåta. Du vill väl inte vara såhär ensam. Killen vid dörren gjorde inget fel utan mer tvärtom. Varför ska Felix tro att du är rubbad. Visa honom vad du går för'

Det var kändes som i en film en ängel och en djävul på varsin axel och de spottar fram sina idéer.

Vad gör jag nu? Vafan gör jag nu?

Jag sväljer tårarna och väljer att lyssna på min högra sida. Håll huvudet kallt. Det är det bästa. Inga känslor överhuvudtaget. Vem bryr sig? Jag är ingen ängel, och kommer aldrig bli.

*Ogges perspektiv*
Snörena på mina skor hade blivit plötsligt intressanta när jag stod kvar i hallen. Felix och hans föräldrar började diskutera vilt om det som just hänt.
"Du kan inte bete dig såhär Felix! Hon är ju ny vi måste vara snälla, även om det är svårt"
"Fan heller, du såg ju ville attityd hon har!"
"Ja men du har också en grov attityd just nu"
"Men inte lika rubbad som hon"
En jacka slets från sin krok och ett par snabba skor på ett par fötter.
"Kom vi drar" säger Felix och drar mig med ut i den svala kvällsluften.
Utan att byta några ord gick vi ut på gatan och ner till en lekplats. Gungorna hängde tomma så vi tog plats på varsin.
"Klippte hon till dig eller..?" Frågade han tveksamt. Frågan fick mig att försöka sätta ord på scenen som spelats upp i mitt huvud flera gånger.
"Nej.. Jag snackade ju med dig i telefon och... Helt plötsligt svängde hon in i mig och jag fick hennes huvud på munnen. Tandställningen fastnade och...ja du ser." Förgäves försökte jag gnugga bort blodet runt munnen men det hade torkat fast. Jag såg förmodligen inte klok ut.
"Gör det ont..?" Frågade han och tittade rakt på mig.
"Nej det går bra" svarade jag då smärtan faktiskt var borta för länge sen.
"Vad händer nu?" Frågar jag Felix och börjar sparka fram gungan med fötterna.
Felix började berätta en växlade historia om varför han inte gillade Alyssa till en snygg brud han såg på Ica förra veckan. Jag lyssnade med ett halvt öra, samtidigt som jag själv tänkte igenom den rätt dramatiska scenen som nyss utspelat sig.

"Äh, jag är hungrig. Vill du med hem och käka hos mig eller?" Säger Felix efter att ha pratat nonstop i cirka 45 minuter. Typiskt honom, alltid hungrig.
"Nej jag ska nog hålla mig borta" svarar jag och skrattar till lite. Han gör detsamma.
Väl borta vid busshållplatsen gör vi en avskedskram som vanligt. När bussen kommer ropar han
"Du, tänk inte på henne. Hon var en idiot."
innan han försvinner mot sitt hus.

Trots det var det henne jag tänkte på hela bussresan hem. Visst var hon en idiot just då. Men någonting är fel, det märktes.

okej äntligen ett kapitel så you better rösta