Från Norr Till Söder

0.1 - Inledning

ALICIAS POV:

Blyertspennan flyger över läxan och stolt skriver jag ner mitt namn uppe i hörnet. Alicia De Funé Lövfors. Jag viker snyggt in läxan i en plastmapp så den inte ska bli skrynklig och drar på mig mina stövlar för att gå ut och rykta hästarna.

Musiken dunkar i rummet och det stinker alkohol. William kastar vilt upp ölen i luften för att se den bara träffa någons huvud. Ett högt "fan" hörs och personen som har blivit träffad av den enorma granaten ser sig ilsket omkring. Sedan kastar han sig på William.

Jag anländer tidigt till skolan och med stolta steg går jag uppför trappan som ska leda mig till klassrummet. Klockan är kvart över åtta och det är femton min kvar innan vi börjar. Jag trycker ner handtaget för att se om klassrumsdörren är öppen. Japp. Jag stiger in och hänger av mig min skolväska på stolen. Tunga snöflingor faller ner som spöregn utanför fönstret. Jag suckar tungt. Aldrig får vi fint väder. Visst det har hänt men hur ofta händer det? Jag lutar hakan i handen och tänker på vad mamma sa vid frukostbordet. Hon sa någonting om e-darling...

Vänta nu... Var inte det en dejtingsida på nätet? 

Jag ryser till, men får inte längre tid att tänka på den fruktansvärda insikten, för plötsligt stormar elever in i klassrummet och lektionen tar sin början. Tio minuter för tidigt. Men då får vi ännu längre lektion, vilket jag älskar. Jag tar fram min historiebok och börjar läsa ivrigt. Provet är två veckor och jag måste läsa på för att få A.

När skolan är slut packar jag ihop mina grejer och nöjt stiger ut ur klassrummet. På vägen ut stöter jag på min bästis Regina. Hon ler mot mig.
- Hallå Ali! hojtar hon. 
- Var du med på lektionen?, frågar jag strängt. Hon biter sig i underläppen. Jag stönar högt.
- Regina. Skolan är jätteviktig, säger jag. Hon fnyser bara och tar fram ett Marlboro-paket ut jackfickan. Jag gapar förvånat.
- Vad gör du? utbrister jag. Hon tar smidigt fram en cigarett och stoppar den mellan läpparna.
- Har du en tändare? frågar hon nonchalant. Ilsket slår jag undan cigaretten i hennes mun.
- Nej det har jag verkligen inte! Röker du?! Vad håller du på med...? Är du galen!! Min röst går upp i falsett och hon skrattar humorlöst.
- Chilla. Bara en om dagen. Jag lägger ena handen på min höft med ett drygt ansiktsuttryck.
- Och sen två. Och tre. Och fyra. Regina stoppar irriterat tillbaka paketet i fickan och kollar på mig med en mörk blick.
- Lilla fröken "jag-är-så-perfekt". Lyssna nu. Du med din blodbrist och GAD. Du är inte heller perfekt.
- Regina. Blodbrist är något som går i min släkt, något som jag inte kan direkt sluta med. Ångest har både min mamma och min syster fått. Cigaretter däremot är något man väljer själv och något man kan sluta med. Regina drar bara igen dragkedjan på sin jacka och går berört därifrån. Jag skakar på huvudet och suckar dystert.

Jag går fram till busshållplatsen för att se när bussen kommer. Okej, om tjugo minuter. Då har jag god tid på mig för att läsa ut Insurgent. Den kom ut för ganska länge sen men först igår hade jag köpt den då den äntligen kom hem till min brevlåda. Vi bor mitt ute i ingenstans med snöoväder 24/7. 

Nu är jag redan på sida 153. Så lite koncentration och ensam tid så läser man jävligt snabbt. Mamma säger att det har jag fått från pappa. Jag är bättre på språk, konst, läsa, skriva, bättre minne och det som tillhör den högra hjärnhalvan. Sen är jag sämre på matte, lokalsinne, geometri, mäta saker och sånt som tillhör vänstra hjärnhalvan. Fast jag har B i matte. Och A i alla andra ämnen förutom idrott. Där har jag också B. Okej nog prat om betyg! Jag vill inte vara en besserwisser, trots att det är bra egentligen, jag menar ju, Hermione är en sån. Vi kan istället prata om min pappa. Roligt.

Min pappa och mamma träffades i Frankrike på en nattklubb i Paris. Mamma var ensamstående med min halvsyster (som jag inte ser som min halvsyster, utan hel) Erica. Jaja, mamma och pappa pratade lite och efter några öl så sjävklart kysstes dem och hela den biteeen.

Istället för att ha sex eller råna en bank så somnade dem på klubben tillsammans (aww) och vaknade nästa morgon. Bakfulla och spyfärdiga. Mamma var bara tjugoett år och pappa tjugofyra så de bytte nummer och en månad senare flyttade de ihop. De köpte en etta vid kusten. Marseille. Det dröjde ungefär ett år innan pappa friade och mamma med tårar i ögonen sa "ja". De var förlovade i ett halvår. Mamma var tjugotvå och pappa tjugofem. En natt blev de lite för fulla på en bar och var oförsiktiga. Bums i säng och gunga lite och nästa morgon tack!

Mamma började känna sig konstig och några veckor efter det "oförsiktiga intima mötet" så bestämde hon sig för ett graviditetstest och det visade sig att hon var gravid med mig i vecka tre. Först blev hon panikslagen, hon var bara tjugotvå år, hade inte avslutat sina studier än och hade inte mycket pengar trots att hon redan hade en dotter. Ericas pappa hade mamma inte varit så försiktig med heller. Och så tänkte mamma att hon hade gjort samma misstag igen när Ericas pappa hade lämnat mamma och Erica. Men paniken lade sig och gick över till glädje. Hon berättade för pappa och då... lämnade han henne. Mamma flyttade tillbaka till Sverige. Han klarade inte av bli pappa trots att han hade tagit om Erica, tagit henne till parken, gett henne mat, byt blöja och lärt henne prata, men att få en riktig dotter genom blod var tydligen otänkbart. Han stack den där fegisen och det var så orättvist. Visserligen var det synd om att Ericas pappa också hade stuckit men hon fick i alla fall en pappa som visade sin kärlek och tog hand om henne. Jag var tydligen hela orsaken till att han stack och att mamma var deprimerad. Fortfarande har jag en ilska kokandes inom mig och ibland blir jag avundsjuk på Erica. Det är så orättvist. Så orättvist att har lust att strypa någon till döds.

Mina allra innersta tankar.

- Alicia, är det du? Mammas röst ekar i huset.
- Japp! Mamma skramlar med något i köket. Jag tar av mig mina Dr Martens kängor och går in till köket.
- Är Erica hemma? Mamma nickar.
- På sitt rum. Jag rusar till Ericas rum och ser henne grovhångla med sin pojkvän. Jag gör en äcklad min.
- HEJ! skriker jag och båda rycker till så jag börjar skratta högt. Ericas mun lämnar sin pojkväns andedräkts portar.
- UT! vrålar hon och skrattandes skuttar jag ut till köket där mamma glor på mig med en sträng blick.
- Vadå? fnittrar jag och tar en passionsfrukt ur fruktskålen. Jag öppnar bestickslådan och tar en liten sked och öppnar sedan knivlådan där jag tar en ganska stor kniv. Jag klyver frukten i två och sedan kastar kniven så den faller ner i diskhon.
- ALICIA!, ryter mamma och hennes stålgrå ögon lyser av ilska.
- VAD HAR JAG SAGT OM ATT KASTA KNIVEN?! VILL DU DÖDA FOLK ELLER!! Jag slår händerna för öronen.
- SORRY! Mamma sätter sig ner på stolen vid matbordet och masserar tinningarna som om hon hatar sitt liv. Gör hon det? Hoppas inte...
- Jag har träffat någon, säger hon plötsligt. Jag tittar upp mot henne.
- Jaha...?
- Han heter Nicklas. Han bor i Stockholm och har två barn.
- Okej...
- Han verkar vara trevlig. Och rik.
- Jaha...?
- MEN ALICIA, LÄGG AV!

Det visar sig att denna Nicklas bor i Stockholm, har två barn, äger en herrgård, är stenrik och kan tala flytande tyska och kroatiska. Ja låter som en intellektuell man.

Men jag hade ingen aning om att vi skulle flytta ihop med honom...