Worth it||Grayson Dolan

2.

"Cara SKOLAN!" hörde jag någo. Skrika. Inte mamma inte pappa utan vår betjänt. Han är jobbig, ibland skulle jag kunna döda han.
Jag hoppa up ur sängen in i gaderoben. WOW.
Dom har lyckats bra.
Okej var ska jag ha på mig.
Jag hitta en crop top där det stod, Barbie®.
Inte för att jag är en barbie, jag är långt ifrån en barbie.
Och sen hitta jag ett par höga shorts.
Skor, Idag blir det sneakers och en vans väska.
Sminknigen blir naturel, brun ögonskugga, svart eyeliner, rosa läppstift och mascara.
Mina steg ner från trappan var snabba.
"Jag tar frukosten på vägen" sa jag åt han och tog en banan.
Okej han har ett namn men jag har glömt det, hehe oops.
Jag fick tag på min svarta benine(stav).
"Hej då" skrek jag.
In i bilen fort.
Min svarta rang rover rulla ut från infarten och ut på vägen.
Mot skolan.
Skolan låg inte långt bort, varför gick jag inte?
Jag gick in the skol receptionen.
"Hej jag är Cara Smith, jag ska börja här" sa jag och log.
"Hej, här är ditt schema det kommer komma en tjej på första rasten som kommer vissa dig runt. Nu har jag inte tid. Hej då" sa hon och vifta iväg mig.
Hon hade inte ens tittat på mig.
"Bitch" viskades ut ur min mun.
Jag leta efter mitt klassrum vilket är ganska svårt.
Min första lektion är engelska, vilket ska vara i rum 28.
"Ursäkta, var ligger rum 28?" fråga jag en kille.
Jag kolla ner i mitt schema och sen upp på han.
WOW HAN VAR SNYGG.
"Du går up i koridoren och ner till första dörren till höger" sa han.
"Jag är Grayson, föresten. Är du ny?" sa han med ett leende.
"Ja, komm hit igår från london. Jag är Cara" svara jag.
Klockan ringde in, jag sprang ifrån han utan att säga nått. Första till vänster. Där var det.
Tre knacknigar.
Dörren öppnades och på andra sidan stod en tjej runt 30 års åldern.
"Hej jag är Cara" sa jag och sträckte fram min hand.
"Oh Cara hej, jag är Zara" hon skaka min hand och peka in på en ledig plats i klassrummet.
Om jag känner mig utstirad?
Inte alls det är bara runt 20 personer som kollar på mig.
Han brevid min plats var någon jag kände igen, Scott.
"Hej" sa jag tyst.
"Hej" han log snällt.
Bänken bakom mig var tom, kanske någon mer ny.
Dörren öppnades.
"Grayson!" sa Zara argt.
"Försenad, IGEN!"
Grayson bara flina och gick mot den sista lediga platsen.
Han där Grayson, verkar intresant. Han är vacker, väldigt vacker.
Okej Cara vakna till liv inte dröma.
Okej koncentrera dig.
"Upsats på 2000 ord till fredag om din framtid" sa Zara och skrev upp det på tavlan.
Jag kände två ögon bräna de i nacken.
Men jag försöker att inte bry mig.

Lektionen var slut och vi var ute på vår första rast.
"Hej är du Cara?" fråga en tjej mig.
"Ja och du är?"
"Daniella. Jag ska vissa dig runt" sa hon med ett leende.

Hon vissade mig alla klassrum och var som var var och mitt skåp.

"Cara, jag vill varana dig från en person. Grayson Dolan. Jag varnar dig, nästan hela skolan kommer antagligen göra det"
Sa hon.
Spännande.
"Tack för hjälpen" sa jag och vände mig om för att fixa mitt skåp.
Jag la in mina böcker väska, nu slipper jag gå och bära det.
Min hnd tog tag om dörren på mitt skåp och jag stängde det.
På andra sidan stod ingen mindre än Grayson och kolla på mig.
"Så Cara, berätta om dig själv"
Hans ögon var så vackra, NEJ SLUTA CARA SLUTA!
"Jag är Cara och är 16. Mina föreldrars lilla ängel när jag igenkligen är derans lilla djävul"
Svara jag bara.
"Vadå lilla djävul?"
"Dom tror jag är perfekt men igenkligen sticker jag ut varje fredag och lördag för festa, skolkar. Och ja lite sånt" sa jag och log, jag vände mig om och börja gå.
"Cara vänta" han sprang efter mig.
"Vad?"
"Kan jag få ditt nummer?" han plocka fram sin mobil.
"Hmmm jag får tänka på det" sa jag och gick.