Så länge jag andas

Kapitel 3

Happy's POV

Plötsligt går någon in i mig. Eller jag i någon. "Vafan", får jag ut mig och tar upp min mobil. "Fan, fan, fan", kommer det ytterligare ur mig när jag ser att min mobil har täcks av massa sprickor. Jag tittar upp och ser Madeleine stå framför mig i säkert nån sexig pose enligt henne. "Kolla vad du har gjort. Du får betala för det här!", säger jag surt och trycker upp mobilen i ansiktet på henne. "Hon ger mig en ointresserad blick och böjer sig fram mot mig. Antagligen för att markera min längd. Att det är hon som har Taylor Swifts ben som är värda 9 miljoner eller nåt. "Han är min. Glöm inte det." "Asså snälla. Jag har typ inte ens pratat med honom.", säger jag uttråkat och himlar med ögonen. "Typ. Men vem va det som kom in här och släpade på dig. Nån korean eller?" "Avundsjuk eller?", säger jag och ger henne ett mörkt leende. "Ah juste på tal om koreaner, skulle faktiskt inte ha något emot att någon korean kom och släpade på mig. Du borde lyssna på Big Bang, det skulle nog vara bra för dina nerver.", jag ler mot henne och går därifrån.
----------------------------------------------
Dagen går snabbt, och redan står jag utanför mitt hus och fiskar upp nycklarna ur min väska. Det tar sin tid men efter några försök för jag upp dem och låser upp dörren. Det luktar välbekant. Alla hus har sin egen lukt, några mindre trevligare än de andra måste jag medge. Men jag älskar ändå lukten av hemma. Det luktar liksom säkerhet, en känsla man inge alltid bör med sig. Om det finns någon plats på jorden där säkerheten är permanent, så är det ens eget hem.
Jag går in i köket och ser en lapp.

Hej gumman, vi kommer inte hem ikväll så du för klara dig ensam. Max är hos Isabelle och det finns mat i kylen. Puss // Mamma

Jaha, då får jag vän klara mig själv.
Jag går upp till mitt rum, klär om mig till mjukiskläder och går ut. Medan jag sätter in mina plugs börjar jag små jogga nerför trottoaren. Plötsligt plingar min mobil till. När jag ser sprickan kommer jag på st jag fortfarande måste berätta det för min mamma. På skärmen set jag ett okänt nummer och ett sms.

Hej bae, kom till Uncel's.

Jag tittar förvånat upp och tänker. Vem fan kan det, bae.... a juste, Nash Grier.

Ehh serri hur fick du tag i mitt nummer? Och varför ska jag komma till Uncel's? Jag känner ju inte ens dig.

Uncel's är ett ställe där ungdomar träffas. Det är liksom en park, eller em skatepark- kalla det va du vill. Det ligger även nära ALDI. Man går dit och köper nåt och sen går man tillbaka till Uncel's. Plötsligt får jag ett sms.

A Coward?😏

Fan ta i honom. Jag är inte feg. Jag vänder snabbt riktning mot Uncel's. När jag kommer dit är han inte ensam. Vafan, tänker jag. Ska han våldta mig eller? Han ser mig och ler stort.

----------------------------------------------
Sry att de det lite tid med den här.
Ska skriva lite snabbare.🙈✋
Ha de gött💕
//linneaabramova