༊*·˚

80 3 1
                                    

IN THE EVENING.

I decided to go outside and take a fresh air, until I bumped into someone.

aduhhh, kau buta ke b*d*h?!” – F

“I’m really sorry, sumpah tak sengaja. Aku minta maaf sesangat..” – A

“Aik, macam mana kau masuk sekolah sini?” – F

“Erm, none of your business..” – A

“Aku Fakhri, kau?” – F

Afeeya.” – A

Sorrylah sebab aku rude sangat tadi.” – F

“Takpe, salah aku.” – A

“Muka kau pucat, nak aku hantarkan kau ke Nurse’s Office ke?” – F

“Aku, boleh pergi sendiri..” – A

THUD.

Fakhri’s POV.

SH*T FAINTED ALREADY? WHAT SHOULD I DO, ADUH I CAN’T TOUCH HER??? FUCK IT, I CAN’T JUST STAND HERE AND WATCH

I carried her on my back while I rushed towards the Nurse's office, I had no other choices but to do it. I can’t just stand there and be a coward, didn’t want to. Not again.

END OF FAKHRI’S POV.

I woke up and saw Naim on the other side, asleep. I didn’t want to wake him up, but an inch of my movement woke him up.

“Weh, kau okay tak Feeya?” – N

“mhm, okay.” – A

“Serious ni? Tadi kau dahla pengsan dekat hallway! Nasib baik Fakhri bawa kau ke sini, kalau tak??” – N

Sorrylah, aku taktahu pula aku boleh pengsan dekat situ. I didn’t expect it.” – A

“Kau tu sakit Afeeya, kau tak boleh merayau sana sini. Kau kena ingat, kau tu perempuan. Lelaki dekat sini, bukannya ada niat betul sangat pun. Bernasib baik kau terserempak dengan Fakhri, cuba kalau Kahar, Ariz atau sesiapa pun yang kau tak berkenan?” – N

“Dahla Naim, aku dah minta maaf kan?” – A

“Yelah, just. Please don’t do it next time, don’t let it repeat. Cari aku bila kau rasa kau perlukan peneman.” – N

Kahar taktahu aku dekat sini?” – A

“Kau fikir dia tu kesah? Dia ‘Playboy’ kot.” – N

“Maksud kau?” – A

Nothingla, just please don’t get yourself attached to him.” – N

“Boleh teman aku balik ke dorm?” – A

“For sure, nah jacket aku. Sejuk dah ni, malam. Aku kena solat Isya’ kejap lagi.” – N

He helped me to get up, and put his jacket around my shoulders. He wasn’t playing when he said it’s cold. I could even barely feel my feet?? HAHA.

We decided to sit for a moment since he brought me some foods,

I heard a clap from afar..

“Naim Ismet, kat sini eh kau?” – K

“Wahh, pandai dahhh Naim kita nii.” – H

“Apa masalah korang ni?! Takde orang lain ke kau nak kacau!” – A

“Bunga Afeeya, duduk. Kau tu tak sihat.” – N

“Kau ni perempuan, dah tahu kau tu LEMBIK jangan nak pura pura kuat lah kau.” – K

LEMBIK? KAU SIAPA S*AL NAK PANGGIL AKU LEMBIK?” – A

“BUNGA AFEEYA.” – N

“Sorry.” – A

“Kau bla, sekarang.” – N

Aikk, HAHAHA kau buat lawak ke Naim?” – K

“Bla la Kahar, takpayah la nak tunjuk lover side kau dekat sini. Kau bukannya tahu apa jadi petang tu kan?” – N

“Huh?” – K

“See? Dah jom Afeeya.” – N

He pulled my hand and walked away from them.

Kahar’s POV.

“Huh?” – K

What happened? What really happened that evening? Fuck, I want to know. Did she get hurt? Injured? Sick? Something? It’s making me feel miserable.

“Kau taktahu ke Kahar?”  – F

“Kau tahu?” – K

“Aku tahu, sebab aku lah yang bawa dia ke bilik Nurse.” – F

“S*al, apa jadi petang tu?” – K

“Chill, dia pengsan. Aku dukung la dia, bawa dia ke Bilik Nurse. Takde apa pun jadi” – F

I could feel the inside of my head is filled with Anger, and jealousy. But I have to know my place, she isn’t my girlfriend that I have to get overprotective with. I can’t hold it back, The ‘Bulan Madu’ Camp is near, I have to wait.

- Bumped Into You.Nơi câu chuyện tồn tại. Hãy khám phá bây giờ