7 april 1999

7 0 0
                                        

Jag minns
första gången jag såg henne, det är ett ögonblick jag aldrig kommer glömma. Hennes långa bruna hår var det första jag märkte, det släpade bakom henne, inte på marken, men nästan. Hennes blåa ögon lyste alltid upp rummet varje gång hon kom in i ett rum. Jag älskade alltid hur hon hade ena sidan av håret bakom örat när hon spelade gitarr. Hon märkte mig aldrig från början, jag stirrade och stirrade, väntade och väntade. Första gången jag såg henne delade hon inte en blick med någon, inte ens läraren. Piper, var hennes namn.

Hon pratade inte, hon satt i ett hörn och spelade gitarr, jag försökte få hennes uppmärkshet men hon kollade aldrig upp. Jag brukade undra hur jag skulle få henne att prata med mig, men inget funkade. Vissa sa till och med att man ska hålla sig borta från henne, jag fattade aldrig varför. Tills nu.

Trasiga skivor "SVENSKA"Stories to obsess over. Discover now