2.3

2.2K 94 36
                                    

kapitel tjugotre

I just want you to be happy, even if its not with me.

Helvete.

Imorgon åker jag hem. Imorgon lämnar jag sommaren bakom mig. Imorgon säger jag hejdå till Hanna, Josephine & Ida. Imorgon lämnar jag Felix.

Att säga att jag var förtvivlad över morgondagen var en underdrift. Jag kunde varken fokusera på sista genrepet till showen, eller på något annat. Allt jag kunde tänka på var hur ont det skulle göra att lämna allt och gå tillbaka till mitt vanliga liv. Jag kunde redan nu räkna ut att jag skulle vara ett känslomässigt vrak imorgon. Tårarna samlade upp sig inom mig, gjorde sig redo för att släppas lösa någon gång under morgondagen.

00.13, Felix;

Jag måste få träffa dig en sista gång

Bara faktumet att han skrev 'en sista gång' i smset gjorde mig gråtfärdig. Det tydde på att även han visste att det här var en sista gång vi skulle ses. Att allt tog slut här.

Morgondagen var helt utesluten att träffas under. Under morgonen skulle de sista förberedningarna fixas, efter det fick vi alla tid till att packa ihop de sista grejerna och sedan var det beräknat att föräldrarna skulle vara här.

Ikväll skulle bli min sista kväll tillsammans med Felix. Den sista kvällen jag spenderar med Felix, i hela mitt liv.

00.17, jag;

One last time

Samma ställe?

00.17, Felix;

Yeah

Jag drog en luvtröja över huvudet och stegade i närmaste skor på dörrmattan. Runtom mig sov redan tjejerna som stockar, så det var ingen större risk att de visste att jag gått. Men de kunde de säkerligen lista ut själva om de vaknade och undrade vart jag var. De visste att det här skulle bli min sista kväll med Felix. Och hur mycket jag behövde få sagt och gjort innan det var dags att åka hem.

"Helvete." Viskade jag för mig själv och lutade mig tillbaka mot ytterdörren med slutna ögon. Hur skulle jag göra det här? Vad skulle jag säga?

Sådär stod jag ett tag, och försökte samla modet till att öppna dörren och gå för att möta Felix. Det tog en stund, men tillslut drog jag in ett djupt andetag och stegade ut i mörkret. För varje steg som tynades bort mellan mig och trappan där han satt - desto mer ont gjorde det inom mig.

"Hey." Muttrade han lågt.

"Hej." Jag damp tungt ner bredvid honom på trappan och stirrade tankspritt ner i det daggfyllda gräset. Felix varma hand slöt sig ömsesidigt kring min och fick mig att lyfta blicken för att kolla på honom. Han såg nästintill lika sorgsen ut som jag gjorde, med samma dystra ögon och ett påtvingat leende. "Det gör ont F-felix." Snyftade jag efter en stund av tystnad och lutade mig intill hans sida med slutna ögon. Hans varma, fuktiga andedräkt virvlade mot mig samtidigt som han lågt mumlade fram små, mjuka nonsens som enbart var försök att få mig att sluta skaka. "Det här är slutet." Jag sköt mig ifrån hans omfamning och mötte hans sorgsna blick med min egen tårfyllda. "Det här ä-är sista gången vi kan v-vara tillsammans .." Jag slog upp händerna för munnen för att tysta ett bittert snyftande ljud och ignorerade tårarna som en efter en strilade ner längst mina kinder.

"Jag lovar dig att det kommer bli bra Agnes .. hu-hur ont det än gör i oss båda just nu." Viskade han.

"Snälla F-felix, gör det här i-inte svårare än v-vad det redan ä-är..." Snyftade jag och torkade frustrerat bort tårarna med ärmen på tröjan. "Jag älskar dig F-felix Sandman, m-mer än vad jag någonsin t-trott att jag k-kunde älska någon." En ensam, glansig tår sipprade långsamt ner längst hans kind och droppade ner på hans byxor.

"Jag älskar dig också Agnes .." Snyftade han sårbart, lutade sig framåt med huvudet böjt och drog fingrarna genom håret. "Och d-det här är gör fucking ont." Jag hasade mig närmre honom igen, virade armen kring hans hukade gestalt och lutade hakan mot hans rygg.

"Kan du lova mig en sak Felix?.." mumlade jag med sprucken röst och strök fingrarna upp och ner över hans rygg i varsamma rörelser. Han hasade sig upp i en rak position igen och vred blicken mot mig. "Vad som helst .. ja-jag lovar vad som helst."

"Lova mig att du aldrig glömmer den här sommaren .. lova mig att du aldrig glömmer m-mig."

-

"Även om jag är helt jävla krossad över det här .. v-vet jag att det är för det bästa, och att jag aldrig någonsin kommer ångra eller glömma den stunden jag spendera med dig, för du är en av de bästa sakerna som hänt mig."

-

"Är det här hejdå?" Frågade jag Felix och böjde huvudet uppåt för att möta hans blick. Tårarna som vi upplevt för bara två timmar sedan var nu slut, och vi hade lyckats prata i normal ton utan att brista ut i gråt. Vi hade pratat om sommarens bästa minnen, om vår kärlek för varandra, och hur vi skulle gå igenom med det här.

Han nickade, och drog mig tät intill sin bröstkorg. "Jag kommer alltid älska dig Agnes, alltid." Jag knep hårt ihop ögonen för att förhindra fler tårar att smita och greppet kring hans midja hårdnade. "Samma här Felix, samma här."

"Jag vill att du lever ditt liv Felix, utan mig .. och visar hela vida världen vem du är och hur fantastisk du är .. få någon att älska dig precis som jag älskar dig .. någon som du är menad att vara med .. för det här var tydligen inte menat att vara föralltid .." Viskade jag dovt ner i materialet av hans tjocka, blåa superman hoodie. "Du kommer alltid vara det bästa som hänt mig .."

"Vänta lite.", han släppte greppet kring min kropp och tog ett steg tillbaka. Min blick var suddig pågrund av tårarna i mina ögon, och jag fick blinka ett flertals gånger för att kunna se fullt ut vad han höll på med. "Jag vill att du ska ha den här .. så .. så du aldrig glömmer mig." Han hade dragit hoodien över huvudet och stod nu med den framåt räckt mot mig. "S-så du aldrig glömmer hur mycket jag älskar dig .." Jag snyftade högt och drog på skakiga armar in tröjan mot mitt bröst.

Jag torkade bort tårarna, harklade mig och fumlade upp låset på min halskedja som jag dagligen hade runt halsen. Kedjan var i silver, och där i hängde ett A - likaså i silver med svarta detaljer. Det var väldigt simpelt, och inte allt tjejigt. Jag drog varsamt av mig det och räckte på skakiga fingrar fram handen mot Felix. "O-och jag vill att d-du ska ha det här .." Jag öppnade min slutna näve och lät han studera smycket i min hand. "F-för jag älskar dig .. och o-om du har det med dig k-kanske det är s-som att jag är där m-med dig." Jag försökte tvinga fram ett leende, men det kom säkerligen fram som en trasig grimas istället.

"Det här är hejdå Felix, jag älskar dig mer än något annat .. glöm aldrig det."

Jag hasade mig upp på tå, virade armarna om hans hals och kysste honom fjäderlätt över läpparna ett fåtal gånger. Försökte memorera precis hur hans läppar kändes mot mina, och hur han smakade. Försökte memorera varje liten del jag rört och kysst. Och sanningen var - att inget skulle någonsin få mig att glömma hur underbar han var, eller hur lycklig han fått mig att känna mig, hur mycket jag älskat honom.

"Du är det bästa som hänt mig Agnes, och jag kommer aldrig glömma dig."

AN;

Sista delen kommer imorgon, men det här var det sista mellan Felix och Agnes. De kommer ses i nästa kapitel också ofc, men det här är det sista av dem tillsammans, som ett icke officiellt par. Det känns fruktansvärt sorgligt actually. Iallafall, kapitlet blev inte speciellt långt men jag ville inte göra det längre än såhär .. och förhoppningvis kommer det sista imorgon bli längre. Hoppas ni tycker om det, puss.

Summer love ☼ f.sDär berättelser lever. Upptäck nu