The bleeding Rose

Mamma

Ja du har bärt mig 9 månader.  Ja min depression är som en kameleont den ändrar färg. En dag så är den liten en annan dag är det som att min själ tuggas av mitt bröst ben. En dag så är det lungorna som stryper mig som att jag har kedjor som drar i dom. Jag kallar dom dåliga dagarna dödens dagar.  Mamma säger testa tända ljus.  När jag ser på ljus tänker jag för stunden vilka minen jag haft varje gång ett ljus brunnit dom fina dom dåliga och i stunden är det bara mörkret man tänker på. ett slocknat ljus. Mamma säger jag trodde problemet var att du inte kunde gå ut ur sängen.  Jag kan inte ångesten håller fast mig som att jag sitter i ett fängelse i min egna kropp. Mamma säger vart kommer ångesten ifrån.  Ångesten är min vän min andra vän är stress det är som att dom 2 festar i min kropp. Det är en fest jag inte vill vara i. Mamma säger varför går du inte och festar på riktiga fester och träffar dina vänner. Jag gör planer men jag vill inte gå. Jag ljuger för mig själv att jag vill gå jag trotsar mig själv när jag egentligen  bara har mina 2 vänner ångest och stress.  Du vet mamma varje kväll var det sömnparalys som höll fast mig och skrämde mig men ibland är drömmar bättre än att vakna till verkligheten fast att dom har min vän ångest och min andra vän rädsla med sig.   Mamma säger du är så bra på att göra och säga saker utan mening.  Jag är rädd från att leva när du sa att pappa hade lämnat mig för att du hade egentligen gjort felet men tryckte på det som att det var mitt fel så kände jag skuld ensamhet det var det jag drog igenom mitt liv. Ensamhet var min bästa vän.! Jag blev ensamhet.! För världen och mig själv. Mamma ibland tog du kniven mot dig själv och sa jag kommer döda mig själv pga dig om du lämnar mig för att bo själv. Jag tog med mig ensamhet och skulden och kände jag måste finnas där för dig jag var rädd att förlora dig. Fast att du ibland slog mig utan att du själv visste varför Du skyllde på dina ADHD tabbletter du skyllde på din oro du skyllde på att jag inbilla mig. Jag trösta dig när du grät vid fläkten och tog en cigg du sa pappa har lämnat oss för han älskar oss inte längre. Jag var liten då. Men dagarna jag kom hem från skolan så blev jag spontant slagen vad har jag gjort dig när vi hade bara ett smör paket i kylskåpet och typ falukorv jag hoppade över att säga att jag är hungrig jag bara stekte det vi hade jag var tacksam endå fast jag kunde valt att bo hos pappa. Men du tryckte ett stämpel i mitt hjärta att han egentligen inte älskar mig. För mig vägde kärlek mer fast jag inte visste riktigt helt vad det var för mig att få dig mamma glad var som att ge dig hela universums kärlek det fick mig att känna jag måste ta handom henne utan mig är hon död då är det mitt fel.! Hennes fel misstag och allt hon gör är mitt fel jag måste ta handom min mamma förstår inte vad hon gör jag blev min mammas mamma.  Men samtidigt var jag lost hur ska jag ta handom henne vad måste jag göra. Och vem är jag!
Allt slukade mig allt fel var mitt fel.   Nu växer jag upp. Går i skolan skaffar vänner blir mobbad för alla berättar om hur deras mammor är så jag förklarar min historia folk tror att jag ljuger för jag var så lugn och normal med våldet jag levde i det var min vardag. Blev helt mobbad. Tänkte nu måste jag passa in så  tog lögner och hitta på historier tro mig det blev bara värre. En dag hade alla skaffat Victoria secret parfymer jag hade snott en från en tjejs väska. Jag kände mig så utanför att jag ville också vara populär och ha det dom hade. Levde i lögnen så mycket att jag blev lögnen och började tro på mina egna lögner. Ser ni mönstret mina känslor blev mina vänner hade ingen annan.   Min mamma blev ihop med en kille jag blev sååå svartsjuk jag tänkte varför behöver min mamma honom jag är allt hon behöver kände mig övergiven så som hon sa om pappa kände jag mig av min mamma
Också. Ensam!  Blev lite äldre flytta till farmor hon var mitt allt!  Allt var bra tills en dag mamma valde att göra inbrott och tvinga med mig hem till henne jag kände mig Såå rädd jag ville verkligen inte jag försökte gömma mig bakom en garderob det hjälpte inte min morbror såg mig han lyfte mig på axeln jag var i handduk ny duschad skulle äta pannkakor som farmor lagat. Kände mig ännu en gång ensam! Varför tar man mig från nån jag älskar. Kärleken gjorde ont jag vägrade vara kärlek mitt beslut var att vara hela motsatsen av folks förväntan hur man ska vara och allt jag ville att folk inte skulle gilla mig mer. Samtidigt som jag ville vara accepterad, älskad. Men allt jag känt när jag bara acepterat situationer så valde jag att vara värre än dom så att dom inte ska våga ställa sig mot mig. Innerst inne är jag lätt som en fjäder blås på mig så faller mina tårar. Nu har jag byggt en stor mur smärtan får slå i muren men dunsta tillbaks på plats var kall var stark visa inte din svaghet. När allt man var innerst inne svag orklös rädd. Jag blev kär i nån jag inte borde gång på gång. Sårad ville bara vara som alla andra tjejer i min ålder. Det var meningslöst att vara annat. Jag är jag men förstår inte varför jag har kvar den här muren ibland. Trodde att killar skulle lösa problemet jag kände i mig jag var mitt egna problem tillslut.  Mamma la mig på en fritidsgård för unga kriminella började skaffa vänner som röker på cannabis , hasch , pratar om våld gör våld. Det var det populära jag passade in för mitt liv var det. Lärde mig av dom äldre grabbarna jag var 15 dom var 20 / 28. Kände mig tuff varför för jag hade målat en bild att jag får inte vara svag jag kan vara våld om våld valt mig. Hitta på fler historier folk började aceptera dom bilden av mig som inte ens är. Tillslut följde det med mitt liv var en illusion en saga varför hittar jag på visa saker om hur tuff jag är helt onödigt. Tillslut lärde jag mig manipulera folk pga att min mamma gjorde så mot mig jag lärde mig hur man får folk att tro på än för att rädda mig ur dåliga sitsar som jag själv la mig i förstår ni ens uppväxt påverkar mycket hur man är om man väljer att ta det istället för att göra motsatts så gör vi alltid vad som gör andra bekväma och säger det som passar dom varför för att det får dom att känna sig nöjda och inte kunna se dig som annorlunda. Egentligen är det inte alltid bra att behaga människor. Gud är han som man ska behaga. Jag förlät min mamma. Men det är spår i mitt hjärta som är svårt ibland. Jag älskar dig mamma för att du fick mig inse att jag är stark. Och kan komma långt. Tack