Cement I Lungorna Irriterar Andningen

Menstomtarna del 1. Den första tomten

De hade sagt att det skulle göra ont. Vissa hade påstått att de kändes som att kissa, andra sa att hon hade fått otroliga magsmärtor. Jag hoppades bara att det faktiskt skulle hända. Vid det laget var jag rejält trött på att bara kunna nicka och säga "jaha" och "på så vis" när de andra tjejerna diskuterade bindor och tamponger. Inte för att jag på något sätt blev mobbad för att jag var lite senare än andra. Det var fortfarande nästan hälften av tjejerna i min klass som ännu inte hade blött. Det var väl mest bara det att jag var nyfiken.

Även om alla som jag hade pratat med hade sagt olika saker så hade de allihop varit överens om en sak: Det är individuellt. Bara för att de upplevde de på ett sätt så behövde det inte betyda att jag skulle känna det på samma sätt. Jag minns att jag hade tyckt att det lät rimligt, alla människor är ju olika, men jag hade ändå velat ha ett svar som var lite mer konkret. Lite mer av "så här är det, det här kommer att hända, så här gör du". Förstås hade jag byggt upp förväntningar och fantasier om hur det skulle kännas när det kom blod ur min vagina, men när mensen väl kom så liknade den ingenting jag någonsin hade kunnat drömma om.

Det var i slutet av oktober, mitt under höstlovet. Jag satt i sängen och spelade. Min mobil visade att klockan var 13:09 när jag plötsligt kände hur det pirrade längst i magen. Det var som att någon klättrade runt i mitt underliv. Jag rusade in på toan och satte mig ner på den vita klosetten. Då hade pirrande spridit sig neråt och några sekunder senare kände jag ett svagt bultande från mellan mina ben. Jag drog ner byxorna, lagom för att något litet och rött ramlade ur min vagina med ett svagt 'plopp'. Saken landade med en duns och ett svagt plingande ljud på mattan mellan mina fötter. Jag stirrade chockat på den. Vad var det för något? Jag hade hört så mycket om det här, så många människor hade berättat om sin erfarenheter om mens, men ingen av dem hade sagt något om en röd klump. Hur hade den ens kommit ut? Den var ungefär lika stor som ihopknölad socka och verkade helt kompakt. Plötsligt fick jag en stark känsla av att jag inte ville veta vad det var för något och var den hade suttit. Sedan började den röra på sig.

Jag skrek till och slog handen för munnen. Klumpen på golvet rörde på sig, rätade ut armar och ben, sträckte lite på sig och vände sedan sitt lilla ansikte mot mig.

"Morjens" sa den och höjde handen till hälsning

Jag skrek till igen. Framför mig på golvet stod en liten, liten tomte. Den hade ljusgrå byxor och en klarröd jacka. Ansiktet täcktes av en härva av snövitt skägg och på dess huvud tronade en röd luva med en liten, liten bjällra i toppen.

"Hallå", sa den igen, lite högre den här gången. "Lever du?"

"Öh, ja" sa jag och nöp mig själv i armen för att kolla om det var en dröm eller inte. Det var det inte.

"Ja, första gången vi kommer kan ju vara lite jobbig, men du vänjer dig snart. Så, hur mår du?"

"Jag mår bra antar jag", sa jag och gnuggade mig i ögonen. Satt jag faktiskt och pratade med en tomte som krupit ut ur mitt könsorgan.

"Nåmen det var väl roligt att höra", sa tomten och slog ihop händerna. "Det skålar vi på" Därefter stack han handen i fickan och drog upp en pytteliten fickplunta. Han tog en djup klunk och stoppade sedan tillbaka pluntan i fickan, varpå han rapade.

"Oj ursäkta", sa han och slog handen för munnen. "Det måste vara alla de där svängarna uppe i livmoderhalsen som satt min mage ur spel"

Den lilla tomten tog av sig luvan och bockade sig djupt. Jag var alldeles för häpen för att kunna få fram ett ljud.

"Hur går det i skolan då?", sa tomten och satte sig ner med benen i kors. "Läser du dina läxor ordentligt?"

"Vem är du?", lyckades jag till sist häva ur mig efter att ha suttit tyst en lång stund. "Vem är du och varifrån kommer du?"

"Jag?!", sa tomten och reste sig upp så att bjällran på hans luva plingade. "Jag är en en menstomte förstås!"

"En vad för något?"

"En menstomte. Vi bor upp i äggstockarna och så kommer vi en per månad."

"Va!? Har jag flera såna som du som bor inuti mig"

"Jodå, flera hundra. Men vi är inte så här stora när vi är där inne förstås. Vi växer lite på vägen och så når vi vår slutgiltiga storlek här ute i friska luften"

"Men-men-men vad lever ni av därinne"

"Konjak", sa menstomten och höjde sin lilla glasflaska innan han tog en ny klunk. "Och stekta ägg"

"Stekta ägg...?", sa jag och stirrade förskräckt på honom

"Jajamensan serru. Men nu är jag rädd att jag måste kila iväg. Vi kan inte stanna länge, även om vi nog skulle vilja"

"Ska du gå?", frågade jag, en aning lättad.

"Tyvärr tyvärr", sa menstomten och drack det sista ur sin konjakflaska. "Men oroa dig inte, det kommer en ny om en månad ungefär. Jag tror att det är Gunnar som står näst på tur. Hejs svejs!"

Med de orden sprang menstomten iväg. Hans skor dämpade ljudet av hans steg medan han joggade över kakelgolvet.

"Vänta!", ropade jag, men då hade tomten redan glidit under dörren och var borta.

Slut på del 1....

(Om någonting i denna novell inte stämmer överens med verkligheten får man hemskt gärna säga till. Tack på förhand och förlåt!")