"Amma kalyanam venamnu solala naan.Indha kalyanam venamnu than solrean" Mullai replied sternly making Parvathy stop in her tracks.

"Enna sonna?", Parvathy asked to clarify.

"Naan INDHA kalyanam than venamnu sonean", she replied looking directly at her mother.

"Amadi Mulla....", Murugan tried to cut her before it went out of control.

"Appa. Naan pesi mudichudarean"

Mullai breathes slowly to calm her down. Then in calm stern voice,

"Enaku Kathira pudichu iruku. Avana kalyanam pananumnu aasai padarean"

Murugan closed his eyes trying to prepare himself for the cyclone that was to follow.

"Kathira?", was the only words Parvathy could utter. She had been noticing the change in Mullai. She even spoke about it to her husband but not even in her wildest dreams expected it to be Kathir.

Mullai used the silence of Parvathy for her benefit.

"Amma, nee enna yosikaranu puriyudhu. Yepadiyum naan inoru kalayanam pananumnu than nee aasai padara. Adhu en enaku pudichavana iruka kudadhu? En pazhaya vazhkai therinju, purinja oruthana iruka kudadhu?", Mullai pleaded hoping to make Parvathy understand.

"Payithiyam than unaku pudichu iruku. Andha payan unna pathaley yerunji vizhuvan. Kaatan avan. Avana kalyanam panikanumnu nenaikariya nee??", Parvathy yelled losing her patience.

"Amma. Adhu elam epavo mariduchu. Andha veetla irukarapo kuda en kita nala vidama than pesi irukan. Ipo en mela avalavu anba irukan. Nee kovapadama naan solradha konjam yosichu paaru"

"Nee enna sonalum, andha veetuku nee thirumba poradha naan othuka matean. Adhuvum andha moota thookiya poi pudichu irukunu solra?"

"Amma! Avanum than andha kadaiku mudhalali. Adhu ilama, panra velaiya vechu edhuku oru manusana madhipu podara?"

"Seri di. Panra velaiya vidu. Andha kudumbathula oruthar kuda nee nala irukanumnu nenaika matanga. Apadi nenachu irundha, ipadi unna indha nelamayil kondadhu vitu iruka matanga. Adhuvum indha payan, kudumbathukaga unna thuki poda oru nimisham yosika matan. Nee than payithiyakari mathiri nambi yemaruva", Parvathy breathed fire.

"En Kathir enaikum apadi panna matan. Nee thevai ilama idhuku mela avana pathi thapa pesa venam. ", Mullai argued not ready to back off. 

Parvathy was almost wailing and hitting her head "Enadhu un Kathira? Enna di achu unaku?

Ayo ayo. Elam en thalai ezhuthu. Andha veetla unna nimadhiya irukavey vida matangala? Venumnu pazhi vanga than ipadi elam panranga"

Murugan interred. "Parvathy Podhum niruthu. ", Murugan came between them.

"Amadi...", he started to be stopped by Mullai

"Amma apadi nenacha adhu unmai ayidadhu. Nenga othukama indha kalyanam nadakadhu. Aana, Kathir thavira vera yaraiyum kalyanam panradha illa"

Mullai's mom stared and she stared back with tears swimming in her red, swollen eyes. Parvathy's eyes were red too but that was only due to the aftermath of her anger. Mullai's lips quivered at the sight of her

"Amadi. Unga amma en akka veetla irukaravangala pathi sonadhu thapu than. Aana, kovama sonalum, adhula nyayam irukuma. Idhu elam seriya varadhu ma. Nee konjam porumaiya yosi. ", Murugan tried to pacify Mullai.

Mullai's emotions were going haywire in her heart and they were all expressed through a single tear that fell from her eyes.

She turned her heels and headed towards the front door. She badly needed some time away from her mother.

Anbum Aranum UdaiththaayinWhere stories live. Discover now