Tio

95 5 1
                                    

Onsdag
Axels perspektiv
Trött öppnar jag ögonen och får kisa för solen. Det känns så konstigt att sova hemma eftersom jag typ bott hos Liselle hela veckan. Långsamt tar jag upp mobilen och möts av ett sms från Liselle.

Liselle❤️
Gomorron älsklingskillen💖 vill du gå på bio eller något ikväll? Duvet... en dejt typ. Vi har liksom inte haft någon och jag har aldrig gått på en så tänkte att det kunde va vår första😊

Jag
En dejt låter super. Hämtar dig vid 18?

Liselle❤️
Längtar😘

Perfekt. Frågan är bara vad vi ska se. Jag får tänka ut det senare. Innan jag somnar om igen tar jag mig upp ur sängen och ut ur rummet. Direkt när jag når trappan ringer min mobil och jag suckar tyst innan jag svarar.

"ja?" Suckar jag och gnuggar mig lite i ansiktet för att vakna lite.

"haru snackat nåt med min syrra den här veckan?" Frågar Dante direkt.

"ja jätte mycket. Typ varje dag" suckar jag. För trött för att tänka nästan.

"varför är hon arg då? Har hon sagt det?" Säger han osäkert sen och jag suckar.

"hon lista ut att ni gömmer något för henne. Dessutom, när ni krökade igår la Olivia ut en bild på Noel och Ludde på sin story. Så nu är det rätt uppenbart för henne" suckar jag. Blink blink. Kan dom ljuga för henne kan jag ljuga för dom.

"Fuck! Men varför va hon arg innan då?" Suckar han sen.

"för att hon misstänkte nåt fattar du väl? Din syrra är smart Dante. Riktigt jävla smart. Du om någon borde väl veta att det inte går att ljuga för henne eller? Tro mig jag har försökt och du vet att jag är bra på att ljuga. Hon ser igenom allt" utbrister jag medans jag sätter på kaffe.

"javet. Fan varför försökte jag ens?" Suckar han.

"hon tog jävligt illa upp när du snacka om hennes kanin förresten" flikar jag in.

"fan juste. Hennes...ååååh" någon är frustrerad det märks.

"han har blivit ännu sämre nu. Din syrra släpper honom knappt med blicken. Hon har inte lämnat sitt rum utan honom typ alls" fortsätter jag.

"hur vet du det?" Frågar Dante suspekt.

"för att ett: jag känner killen hon träffar och två: jag har lärt känna henne nu. Hon ringer rätt ofta eftersom ingen av oss har vänner hemma typ. Eller jo hon har börjat hänga med... Alicia" säger jag sen och Dante suckar.

"inte Alicia. Hon är en bitch rakt igenom. Så jävla dryg mot Olivia också. Helt fel sällskap skulle jag säga" suckar han irriterat.

"vadå varför är hon fel sällskap? Du va ju ihop med henne?" Frågar jag något oroligt. Det gäller ju min typ tjej? Jag vet faktiskt inte vad vi är om jag ska va ärlig.

"hon är bara dryg. För jävla fucking dryg. Har tyvärr ingen självrespekt så hon är lite av en hora typ" muttrar han.

"jag tror inte det är rätt benämning" säger jag osäkert och han suckar.

"nej juste hon kallar sig ju för självständig" muttrar han.

"aja jag måste gå. Eller... lägga på. Jag har planer med din syrra som jag måste trassla ut lite" säger jag lite eftertänksamt.

"varför har du planer med min syster?" Skrattar han. Om du bara visste Dante. Om du bara visste.

"för hon har suttit inne med sin kanin hela lovet. Och har hon inte suttit med den har hon varit ute med Alicia" svarar jag enkelt och han slutar skratta.

"okej. Tack för uppdateringen. Hejdå" säger han sen och verkar alldeles för irriterad för sitt eget bästa. Jag tycker synd om dom andra som måste ta hand om dedär humöret hela dagen. Som jag sa till Dante så ringer jag Liselle för att kolla vilken film vi ska se och lite annat innan jag går tillbaka till mitt rum. Vad jag gör resten av dagen vet jag faktiskt inte riktigt själv men efter ett tag gör jag mig snabbt i ordning för att hämta Liselle. Runt halv 6 börjar jag åka och möts av att hon står på trappan och väntar.

"du glömde låsa" ler jag innan hon kysser mig.

"mamma är hemma" ler hon och kysser mig igen.

"jag trodde jag skulle få släpa ut dig ur huset så som du suttit fast vid Blixten den här veckan" ler jag och hon suckar med ett leende på läpparna.

"jag blev kanske lite arg på honom när han bet av min nagel när jag försökte klippa hans klor" suckar hon och håller upp fingret med ett plåster på. Nageln är precis som hon sa bruten på mitten.

"lika bestämd som sin matte dårå" flinar jag och hon slår till mig.

"jag hatar det ordet. Vi är faktiskt syskon" säger hon bestämt och jag skrattar.

"lika bestämd som sin syster då" rättar jag mig och hon ler nöjt innan hon kysser mig. Jag skrattar lite innan jag backar ut bilen från uppfarten och kör mot bion. Direkt när vi hoppat ur bilen tar Liselle snabbt tag i min hand innan vi går in. Vi köper popcorn och dricka innan vi, precis som dom få andra som ska kolla på filmen, går in i salongen och sätter oss på våra platser. Det blev en skräckfilm. Har redan glömt titeln. Varken Liselle eller jag tycker direkt om klyschiga kärleksfilmer eller tråkiga stuntfilmer. Filmen går på som vilken vanlig film som helst och vi är snabbt tillbaka ute.

"kan vi inte... gå en stund bara" frågar hon nästan osäkert och jag nickar leendes åt henne innan vi börjar gå.

"jag pratade med Dante i morse. Han frågade varför du va arg och jag sa att du fattar att dom gömmer något för dig. Sen att Olivia la upp det hon gjorde också. Så sa han att han inte gillade Alicia heller" säger jag och hon suckar.

"klart han inte gör. Hon är Östermalmstjej med ett litet storhetsvansinne och han är ortengrabb med grova aggressionsproblem. Dessutom är det hans typ... ex" suckar hon och jag skrattar lite. Det låter inte som bästa kombon faktiskt.

"ska vi åka hem?" Frågar jag sen när hon huttrar till och nickar snabbt innan vi går tillbaka till bilen. Vi kommer hem till henne och hon visar att jag ska följa med henne vilket jag gör. Direkt när vi kommer in går hon osäkert mot köket. Varför hon går osäkert vet jag inte. Men till och med jag får känslan av att något är fel.

"jag är så ledsen hjärtat" suckar hennes mamma tårögd och kommer för att krama om sin dotter.

"vadå? Vad har hänt?" Frågar hon panikartat.

"han... han orkade inte mer älskling" suckar hon tyst.

"vad pratar du om?!" Utbrister Liselle men tonfallet i rösten tyder på att hon fattar.

"han är död"

Jag va blind, nu ser jag klart ~Axel Liljefors JanssonWhere stories live. Discover now