Det var första dagen på skolan. Den lilla pojken drar i hans lärares ena ärm.
- Du, vem är den där tjejen? Pojken pekar på en liten flicka som sitter vid sin skolbänk.
- Haha jag vet inte faktiskt, varför går du inte dit och hälsar? Säger läraren.
- Hej. Pojken vinkar åt flickan.
- Hej. Flickan vinkar tillbaka.
Båda log mot varandra. Ända sedan den dagen har de varit bästa vänner.
15 år senare..
De är fortfarande bästa vänner och ses ofta. De berättar allt för varandra och delar deras djupaste hemligheter förutom en hemlighet som de båda har djup inom sig.. Den känslan av kärlek de kände för varandra. Båda var för blyga för att visa deras äkta känslor för att de var rädda att förlora de dom hade.. En evig vänskap. De brukar sitta i parken tillsammans i timmar, pratade om allt och alla. Killen brukade alltid ta med sig sin gitarr och prata om hans passion för musik. Tjejen brukar prata om hennes drömmar och ambitioner och hennes stora dag, den dagen hon skulle gifta sig. Hon brukar alltid säga till killen " Jag har bjudit in dig till mitt bröllop.. Du kan sitta på den främsta raden." Varje gång Killen hör de orden stannar han upp och tänker för sig själv " Men jag vill inte vara killen som sitter på den främsta raden. Jag vill vara han som väntar på dig i slutet av gången. Han som tar din hand." Samtidigt tänkte hon "Snälla sluta.. Snälla berätta att du bara vill vara han som väntar på mig att gå ner för gången bara säga de tre orden som skulle betyda allt för mig". Men såklart gjorde han inte det.
En dag, killen tog en promenad runt kvarteret han tog till vänster om affären och de han såg var inget utom smärta. Tjejen gick hand hand med en annan kille. Paret kom närmare varandra och kysstes. Han kunde inte rå för att se något mer och sprang snabbt hem, han trodde att hon inte hade sett honom. Inga ord kunde förklara smärtan han kände inom sig. Det kändes som om hans värld hade gått under.
Nästa dag, han vaknade av att hans mobil ringde
- Hallå? Sa han.
- Hej... Det är jag. Sa hon
- Åh.. Vad är det? Undrade han.
- Jag behöver en axel att gråta mot.. Kan du komma och möta mig i parken?
- Ja okej.. Jag kommer snart.
Han klev snabbt upp ur sängen, klädde på sig snabbt och sprang till parken. När han kom fram satt hon redan på bänken men tårar rinnande från hennes ögon. Han gick långsamt fram till henne. Han torkade bort hennes tårar och hon började prata.
- Jag träffade en kille som skulle vara mig trogen och aldrig släppa taget sen visste jag att allt jag letade efter fanns alltid där framför mig.
- Det är något jag måste berätta för dig.
- Det är något jag måste berätta förmodligen också.
Och samtidigt sa båda "Jag älskar dig".
Båda log.
- Jag försökte hålla tillbaka mina känslor för dig.. För att du är min bästa vän och jag ville inte förstöra de vi hade. Sa hon.
De satt tillsammans i parken tills solen gått ner. Han följde henne hen och kysste godnatt.
Lite senare på kvällen fick hon ett telefonsamtal.
- Hallå? Sa hon
- Hej de är jag..
- Hej.. Jag hade roligt i parken och..
- Ja om det. Han hostade. Jag vet att de är väldigt plötsligt.. Men jag fick just reda på att... Jag ska flytta till Amerika tidigast imorgon bitti. Jag vet inte närmar kommer komma tillbaka om jag kommer tillbaka. Jag hoppas du förstår... Jag älskar dig... Sa han.
- Men..
Han la på. Hon satt där i flera timmar. Det kändes som om hennes själ hade blivit stulen.. Hon kunde knappt andas.
Nästa morgon gav hennes mamma henne ett brev
- En unga man kom förbi för några timmar sedan, han sa att han verkligen ville att du skulle ha det. Sa hennes mamma.
Hon hade inte styrkan att öppna brevet och la det i sin dagbok på hennes nattygsbord.
Hon tänkte på han dag in och dag ut och grät sig till sömns ofta. Och vad hon än gjorde kunde hon inte få sig på andra tankar.
Några månader gick och hon tänkte inte så mycket på honom längre. Men hon tänkte fortfarande på honom ibland.
De få månaderna blev till år. Fem år gick och hon hade inte hittat nån som kunde fylla igen hålet efter honom. Det är bara så mycket tid kan ta bort.. Och smärtan kommer aldrig att försvinna.
Hon var äntligen redo att gå vidare. Hon skulle uppnå hennes drömmar efter att hon tagit examen. Och för första gången på länge var det som om hon äntligen var glad. Hon satte sig ner ett tag för att tänka igenom alla saker hon varit med om de senaste åren. Då ringde det på dörren. Hon gick fram till dörren och öppnade och där var han. Han som i alla år varit borta, mannen i hennes drömmar.
- Vad.. vad gör du här?
Han log.
- Läste du inte brevet? Undrade han.
Hon sprang till hennes nattygsbord och hittade det i hennes dagbok där hon hade lagt de Alla de år som gått.
Hon sprang snabbt till dörren och öppnade brevet. Hon läste igenom de första och läste de sista högt som sa. "Snälla släng inte brevet, jag kommer komma tillbaka"
Hon tittade upp och vad som kändes som en evighet, de såg in i varandras ögon och på samtidigt sa båda "Jag älskar dig"
