-Felix perspektiv-
Jag öppnar ögonen sakta och får långsamt tillbaka känseln. Var är jag?, tänker jag. Allt är suddigt och jag minns bara att jag sprang in på toan och plockade fram rakbladet. juste fan så värdelös är jag Felix Sandman. Jag kollar på min arm och ser 22...eller nej 23 avlånga ärr längst min arm. Jag hör steg i trappan, någon kommer.
-Oscars perspektiv-
Jag går mot mitt rum där Felix ligger, han ser så otroligt liten ut där han ligger och han är så liten. Jag plåstrade om hans sår igår men han vaknade inte så jag lät honom sova, nu har han börjat vakna till.
O: "hej"
Felix gnyr till, han har säkert ont från sina ärr.
Tillslut får han fram ett otroligt svagt F: "hej"
O: "hur mår du"
F: "okej"
-Felix perspektiv-
"okej" svarar jag på Oscars fråga. Varför ljuger jag, jag mår ju pissdåligt. Varje dag blir man bara kallad för "bögen" "homoapa" och liknande, saken blir ju inte heller bättre av att man inte har några vänner & ingen familj som bryr sig!
Jag har bara varit på dejt en gång, med Marissa men när hon fick veta att jag tyckte om både tjejer och killar så slutade hon dejta mig.
sorry för kort kapitel men ska försöka uppdatera snart igen💗🍌💩❤️
