The Dragon Warrior (Pausad)

2. Fortsätta med livet

Solen sken in genom fönstret och värmde mina ben som var utsträckta på sängen. Som tur är var resten av mig i skugga med hjälp av det himmelsblå silkestyget som hängde ner från sängens pelare. Annars hade det blivit för varmt. Greven och Isabella hade låtit mig få bo här hos dem om det inte kändes bra att vara ensam hemma. Jag tittade runt omkring mig och studerade varenda liten sak i rummet som fångade mitt intresse. Till vänster om sängen fanns stora fönster draperade med samma blå färg som silkestygen. Ett av fönsterna var öppna och det blå tyget svajade i vinden. Rummet var ganska så stort men inte större än mitt eget i vårt gamla hus där John och jag bodde när mamma och pappa fortfarande levde. Det rummet var onödigt stort. Till höger om sängen fanns ett sängbord där en vas med rosor stod. Dem var vackra och skiftade i olika nyanser av rosa. Ännu lite längre bort, mot väggen, stod ett stort sminkbord fullproppat med olika sorters skönhetsprodukter. Isabella sa att hon hade valt ut dem som hon trodde passade mig bäst och skulle matcha mina gröna ögon. Till vänster om sminkbordet var det en väl dekorerad dubbeldörr som ledde in till den enorma garderoben. Isabella sa att jag fick ta vad jag ville utav alla saker därinne...
Problemet var bara att jag inte orkat ta mig upp ur sängen. Den senaste veckan har varit hemsk. Jag har gråtit i floder, knappt ätit någonting och jag har inte kunnat sova riktigt även om sängen är stor och en utav dem mjukaste jag vet.

Jag vände på mig så jag låg på mage och lyfte på kudden. Där under hade jag lagt brevet som John skrivit till mig, så att jag alltid kunde ha det nära. Jag läste igenom det några gånger och funderade sedan.
I brevet stod det att han ville att jag skulle fortsätta med mitt liv...
"Det är väl värt ett försök iallafall" försökte jag intala mig själv samtidigt som jag reste mig upp och började gå mot badrumsdörren som var i vänster hörn utav rummet. Jag tappade sedan upp ett bad fullt med bubblor mest för att göra mig på bra humör.

Garderoben var full utav olika klädesplagg. Allt från klänningar, skor, mantlar, byxor, tröjor, korsetter och massa mer i alla regnbågens färger. Jag valde en vit tunn klänning med långa armar och guld detaljer. Till det tog jag ett par vita klackade skor och ett emerald halsband som framhävde mina ögon. Jag sminkade mig lite lätt och gick sedan ut ur rummet och ner till matsalen.

Greven var mitt uppe i ett samtal när jag kom in, så tillslut var det bara han som pratade i den stora salen. Allas ögon var riktade mot mig och jag kände hur mina kinder började hetta. Isabella kom fram till mig och det var först då Greve Markus märkte att jag var här.
"Jaså du hittade ner till slut" sa greven med ett vänligt leende på läpparna.
"Ja, jag tyckte det verkade nödvändigt nu" svarade jag med ett leende tillbaka.
"Kom med mig Ember så ska du få lite frukost" sade Isabella och drog med mig ut i köket. Hennes blonda hår var flätat och hon hade en enkel men ändå fin röd klänning med armar till lite under armbågarna. Hon var vänlig och brydde sig verkligen om hur jag mådde, och det var inte svårt att förstå varför John tyckte om henne.
Varje litet minne av John sved inuti mig och jag kände hur ögonen tårades men jag torkade snabbt bort dem.

"Godmorgon Isabella, och du måste vara Ember. Jag är kökets chef men du kan kalla mig Marius" sa en medelålders man med mustasch.
"Godmorgon Marius, trevligt att träffas" sa jag till honom.
"Nöjet är på min sida" svarade han och visade oss till ett par stolar vid ett litet bord i hörnan utav köket.
Ett par minuter senare kom Marius med fat fulla med mat.
Det fanns bröd, gröt, flingor, en massa olika pålägg och mycket mer.

"Vill du följa med till samlingen idag?" Frågade Isabella mig.
"Ja... Jag tror det underlättar om jag följer med och hör om det är okej med John. Jag menar dem kommer ju inte nämna honom såvidare han inte är död eller något liknande" suckade jag tillbaka.
"Vet du vad jag tror? Jag tror han klarar sig fint, han är ju duktig på att fäktas. Det har han fått från er far" sa Isabella så uppmuntrande hon kunde.
"Ja det har du väll rätt i. På tal om det skulle jag kanske kunna få träna på att fäktas jag med?" Frågade jag så snällt och oskyldigt det gick.
"Det är helt och hållet ditt val... Även om jag inte har en blekaste aning om varför du skulle vilja göra det, men om det verkligen är det du vill så såklart. Jag kan be far hitta en tränare åt dig" svarade Isabella.
"Jag tänkte bara att det kunde vara bra att få kunna tänka på annat... Tack så jätte mycket" sa jag och tog sedan en klunk till utav den söta drycken.