To The End

To The End ~ Del.4 "Andra dagen hemma hos YOHIO"

Samanthas perspektiv:
Oj, hjälp!!? Varför låg jag här? Jag hade jämt precis vaknat ur en skön sömn bredvid..YOHIO. Allt klarnade till för mig nu. Jag hade fått komma hem till honom och han hade berättat att han älskat mig redan vid första ögonkastet, men älskat mig mer och mer efter att fått reda på litegrann om mig själv.
Han låg där tätt intill mig i hans egna säng. Täcket var rosa med svart, vita prickar, lika så kuddarna.
Jag gosade ner mig i hans famn och somnade om utan att ens kolla vad klockan var, just för att jag fortfarande var så trött.

YOHIOs perspektiv:
Jag vaknade och det första jag såg var den vackraste personen i hela världen. Jag kunde inte slita min blick ifrån hennes fina ansikte.
Vi hade sovit hela natten hemma hos mig.
Jag kollade klockan, 11.00. Jag gick upp ur sängen och in till köket. Jag tog fram frukost till oss båda även om hon fortfarande sov..
Jag satte mig ner och tittade ut genom fönstret och tänkte på allt som hänt på denna korta tid. Det gick knappt förstå att det var verkligt. Det kändes fortfarande som en dröm.

Samanthas perspektiv:
Jag vaknade av att det började bli kallt.
Jag öppnade mina ögon men såg ingen YOHIO.
Jag klev fort ur sängen och gick till YOHIOs garderob.
Jag kände mig hemma så jag bara öppnade och kollade igenom om det fanndes något som jag kunde sätta på mig bara för att jag inte skulle behöva frysa.
Jag hittade en lite längre T-shirt som var svart. Den passade perfekt. Hoppas bara det är okej för YOHIO att jag lånar den..

YOHIOs perspektiv:
Jag hörde svaga smygande fotsteg utifrån vardagsrummet som kom närmare och närmare och där stog hon i en av mina T-shirtar.
- Godmorgon, min fina.
- Godmorgon...
- Är nått på tok Samantha??
- Nej, det är bara att jag undrar om det gick bra att jag lånade en T-shirt från dig? Hon lät jätteblyg.
Jag gick fram till Samantha  och omfamnade henne.
- Det gör inget om du lånar nått från mig, det ska du alltid veta.
Hon tryckte in sitt ansikte i min famn. Hon var lika gosig och vänlig som vanligt.

Samanthas perspektiv:
- Tack.
Jag tittade åt sidan om YOHIO och såg att han hade dukat åt oss båda.
Jag vände tillbaka blicken mot YOHIO och log mot honom. Han log tillbaka och vi båda gick och satte oss. Vi tittade bara på varandra en lång stund innan vi började äta av våra smörgåsar.
När vi var färdiga så ställde han bort allt själv även om jag erbjöd mig till att hjälpa till.
Han var så snäll mot mig och så omtänksam.

YOHIOs perspektiv:
Vi gick in i vardagsrummet och satte oss i soffan.
- Vill du titta på film?
- Gärna. Men först måste jag kolla en sak.
- Okej, gör det du.
Jag ställde mig framför alla DVDer som jag hade och började plocka ut några filmer som jag tyckte var bra.

Samanthas perspektiv:
Jag gick mot hallen och tog upp min mobil från jackan.
Herregud!!! Jag hade fått flera missade samtal från mina föräldrar och sms.
Jag hade helt glömt bort att jag inte hade sagt något till dom att jag skulle följa med YOHIO hem. Dom skulle säkert vara jätte oroliga nu, om jag kände mina föräldrar rätt så skulle dom nog redan nu polisanmält att jag inte kommit hem efter skolan och inte hört av mig någonting och heller inte svarat på samtal och sms. Jag var tvungen att säga vad som hänt till YOHIO.