År 2019 så utkämpade Godzilla och Ghidorah en strid i Boston som skulle utgöra världens och mänsklighetens öde. Denna strid slutade med att Ghidorah dog till Godzillas kraft och därmed så blev Godzilla Titanernas Alfa. Men det som Godzilla inte förs...
A/N: Ja jag vet att jag brukar ta dessa i slutet men jag kände att jag behövde ta detta nu. Jag ber oerhört om ursäkt för att jag inte har kunnat uppdatera sagan. Anledningarna till varför inkluderar Prov, Sommarskola och att jag har andra projekt pågång samtidigt. Detta är som sagt inte en ursäkt och jag förstår ifall vissa av er är arga på mig, jag ville bara förklara varför det blev så den här gången. Med det sagt då så är det här projektet inte död och jag tänker absolut inte avsluta storyn och nästa kapitel kommer förmodligen i övermorgon. Återigen jag ber om ursäkt för att jag inte kunde ge två kapitel vid slutet av denna månad och Jag skall försöka se till att det i fortsättningen inte blir så.
Ta hand om varandra och var säkra
Titanus Fenrir UT!!!!!!
Carags POV:
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Blixten ekade över himlen. Ekade det över himlen medans han vandrade igenom det mörka, eviga landskapet. Han var ensam och vart han än vände så var det alltid detsamma. Sten, öken, och mörker.
Han vandrade mer och resultatet var detsamma Sten, öken och mörker. Var han vilse frågade han sig själv eller kunde vägen till hans mål, oavsett svaret så fortsatte han bara och vandra. Medans han vandrade så fortsatte blixten att eka genom himlen och när den slog skulle den lysa upp det torra, slitna och rutna ökenlandet.
Han kände sig så ensam och som att vart han än gick så kvittrade det, resultatet var detsamma han stötte bara på mer öken och öken. Han kände hur trött han började bli i armarna och benen, men det var som att kroppen vid instinkt ändrade han gestalt.
Han kände hur päls började växa på hans ben och armar, naglarna på hans fingrar blev till sylvassa klor och hans tänder som taggar men... hans puma gestalt gick inte fullt ut då han fortfarande hade sitt hår, mänskliga ansikte och hans svans växte inte, an var då fast i ett Limbo precis som has omgivning.
Han kunde böja sig ner men det kändes inte som att det behövdes Vi det här laget var han inte ens säker om han var en puma eller en pojke längre, men oavsett om det var två eller fyra steg till så fortsatte han ändå att vandra.
Plötsligt så stanade han, hans fötter/tassar bar honom inte längre. Nu så var allting tystare än han någonsin skulle tro vara möjligt. Det fanns inte ens något ljud från vinden, allting inklusive han var helt stilla.
Det gick några sekunder, eller kanske ett par minuter han visste oavsett inte och precis efter han hade analyserat detta så blev han ännu mer stilla, stilla som om han vore en sten. Men då så började luften känna som att den höll på att röra sig själv igen, men han var fortfarande helt frusen.
Nu så började stormen sveppa sig runt i vad som verkade en cirkel då det svepte runt, runt, runt och runt. Nu så kände han sig ännu mer förvirrad än vad han hade gjort förrut, men då så hörde han någonting. Det var någonting som sveptes upp och ner, som en borste som borstade eller en... vinge.
Han hörde sedan samma ljud från den andra sidan till höger om det andra ljudet och det verkade bekräfta hans misstankar om att det var en vinge. Nu så fick han en iskall känsla i kroppen och den var inte som den han hade förrut, den här gången.... var det.... av rädsla.
När han tittade på den stora mörka himlen så stirrade han tillbaka och bara fick hans rädslor och växa mer och mer. Han försökte desperat samla upp modet i hans ben och springa eller göra vad som helst för att komma bort därifrån, men han kunde inte.
Plötsligt så frös allting igen och allting var nu stilla återigen i några sekunder, men den här gången när han trodde att cirkeln skulle fortsätta igen så hörde han ett fasansfullt skri som ekade genom hela den enorma öknen och fick honom böja sig på alla fyra som om han bugade. Sen så såg han 2 par ögon från 3 olika ställen. Dom var ögon och alla böjde på sig och siktade mot ett håll honom. Allting som var inte mörkt blev snart svart som den djupaste brunnen och hans skrik försvann med dem.
Jag vaknade upp i min säng och försökte desperat andas efter luft. När jag hade något lugnat ner mig så tittade jag runt om mig för att kunna identfiera mina omgivningar. Jag var fortfarande på clearwaterhigh och ligandes I sängen i mitt och min rumkompis Brandons sovrum som konstigt nog inte hade Horn och Klövar på sig och höll inte på att slita sin säng itu för en gångs skull.
Detta gav mig en enorm känsla av lättnad, då jag insåg att det var bara en dröm eller rättare sagt en mardröm men.... den här var..... annorlunda.
Det kändes som att det var på riktigt och det där skriet. Det var det läskigaste som jag hade någonsin hört i mitt liv, aldrig hade jag känt någon sådan rädsla flyta igenom min kropp.
Vad som befann sig i molnen var oförnekligen gigantiskt. Alla fasansfula bilder virvlade runt i mitt huvud om vad det skulle kunna ha varit. Jag vände mitt huvud mot vägen och försökte tänka på glada tankar men det kom inte långt. Jag försökte desperat och tänka på något annat men ingenting hjälpte.
Under resten av natten så bad jag desperat att det skulle gå bra men inget hjälpte. Den natten var den längsta i mitt liv som människa och jad hade ingen aning om vad detta skulle leda till.
