Sommarflörten pov

Kapitel 5

Igår när jag vakna sa jag till mig själv att Julian var ett bättre alternativ än Xander men nu är mina tankar totalt splittrade. Jag har inte pratat mer Xander sen igår. Undra hur stämningen i deras husvagn är.

Efter frukosten går jag till volleyboll planen för jag vet att det brukar vara folk där vid den här tiden. Jag hälsar på några tjejer jag växlade några ord med den kvällen Xander först kysste mig. Om man ska va petig så var det även kvällen Julian kysste mig. Jag tycker verkligen om Julian som person men jag känner ingen dragning till han på det sättet som jag gör till Xander.

Jag spelar volleyboll ett tag och umgås med personerna där men varken Julian eller Xander som brukar vara där är där. Jag måste prata med Xander om igår men det måste jag även gör med Julian. Jag måste prata med Julian men det kan jag inte göra förens jag bestämt mig hur jag vill göra. Eller jag tror jag har bestämt mig men jag måste träffa Xander innan jag kan bekräfta mitt beslut.

Jag går mot den gömda stranden för jag anar att det är där Xander kan vara. Jag går nervöst och långsamt in mot skogsdungen. Jag tar djupa andetag för att lugna ner mig själv och när jag får syn på stranden ser jag ett toppen av ett blont huvud. Jag går närmare och ser att det sitter någon bredvid honom. Det är en tjej med långt brunt hår. Hon har sitt huvud lutat mot hans axel och han har armen runt om hennen. Jag vet inte vad som händer men det känns som om någon precis dödade mitt sista hopp inom mig. Jag trodde genuint att han tyckte om mig iallafall lite men jag antar att den gömda stranden är stället dit han drar alla tjejer. Men som sagt vi är inte gifta så han får göra vad f*n han vill.

Jag känner hur ilskan börjar tränga fram. Jag satt och grät hela natten igår för att jag var så ledsen för att jag bara lämnade Xander där. Egentligen borde jag gråtit för att det var synd om Julian men jag på något konstigt sätt brydde mig om Xander men det var väl förjäves för han verkar inte bry sig om mig.

Jag känner hur mitt blod verkligen kokar och jag vänder mig för att gå hem till husvagnen men jag får något impuls ryck och bestämmer mig för att vända om tbx. När jag vänder mig om ser jag att dom kysser varandra. Nu så håller hela jag på att explodera. Jag går mot dom med extremt arga steg. När jag kommer fram säger jag "Bara så du vet så var hans tunga i min hals igår så känn dig inte speciell". Hon stirrar på mig med en förvånad blick medans hans är mer tom. Sedan går jag därifrån. Xander säger lite nervöst förlåt till tjejen innan han springer efter mig.

-Vad håller du på med y/n, säger han
-Mina fråga är, vad håller du på med? , svarar jag.
-Det var inte jag som kysste min brorsa här om kvällen så du har ingen rätt att bli arg på mig, svarar han.
-Jag trodde inte du var sån som måste hämnas på folk, svarar jag.
-Nä o jag trodde inte du var sån som höll på med två brorsor men jag antar att vi båda trodde fel, svarar han.

Jag kan känna hur ilskan tär inom mig samtidigt som jag bara bil gråta. Jag börjar gå där ifrån men stannar inte kort efter för att slå min fot i träd pågrund av min ilska. ööö hur kan han va så du och hur kan jag vara så dum. Jag vill inte ha Julian jag vill verkligen inte det. Han är hur söt som helst men det är Xander jag vill ha eller ville ha nu så ser jag en helt annan sida av honom.