Sommarflörten pov

Kapitel 4

Han går med med snabba steg bort in i skogen. Jag drar mig undan från Xander och börjar springa mot Julian. Xander står bara kvar utan att göra något med en förvånad blick.

Jag springer ikapp Julian och rycker tag i hans ena axel. Han rycker tillbaka sin axel och fortsätter att gå.

-Julian stanna, skriker jag med gråten i halsen.
Han fortsätter att gå. Jag tar tag i han igen och vänder han mot mig. Jag kan se hur han kämpar med att hålla gråten inne.

-Förlåt, får jag ur mig. Mer får jag inte ur mig för då kommer jag börja gråt.
- Jag borde fattat att den kyssen inte betydde något för dig, säger han.
- Men sluta, det är klart den gjorde, säger jag. Nu kan jag inte längre hålla tårarna inne. Jag känner mig så dum. Det var absolut inte det här jag ville skulle hända.
- Om den nu betydde något varför kysste du min bror, säger han.
Jag tar ett djupt andetag för att försöka samla mig. Jag stirrar in i hans ögon och försöker få fram ord men det går inte. Jag vet inte vad jag ska svara för jag vet att det jag gjort är fel och det finns inga ursäkter.

-Förlåt, säger jag.
-Är det allt, säger han.

Jag känner mig verkligen så dum.

-Förlåt, säger jag igen.

Jag blinkar långsamt och när jag sedan öppnar ögonen är han borta. Jag faller ner på marken och börjar gråta. Jag kan inte sluta gråta. Jag har sånt dåligt samvete efter att fått sätt hur sårad Julian blev. Det var inte så här jag ville att det skulle bli. Jag behöver ta reda på vad mitt hjärta vill och det kan jag inte göra efter en dag. Det hade varit så mycket lättare om dom inte vore bröder. Vad ska jag göra?

Efter att ha legat i min säng och kollat på serie hela dagen och missat sommarens typ varmaste dag bestämmer jag mig för att gå ner till stranden. Jag vill bara sätta mig där lyssna på musik och rensa mina tankar. Jag sätter på mig en prickig mesh kjol och en svart hoodie.

Jag sätter mig på stranden spelar Beach baby av Bon iver och reflekterat över dagen. Att vara med Xander nere vid den gömda stranden var hur mysigt som helst men att se Julian så ledsen tärde verkligen på hela mig. Jag har kännt människan i 2 dagar men jag märker på han att han är en känslomänniska vilket jag också är. Julian är verkligen the boy next door och Xander är the bad boy. Frågan är bara vem vill jag ha.

Kort kapitel men nästa är längre :)