Kär i min brors kompis.

Kapitel 2

- Upp och hoppa nu Sara dom kommer snart.

Ja dom skulle redan flytta in. Det hade bara gått två dagar sedan jag satt på pizzerian med två främliga som nu skulle flytta in i vårt hus. Felix skulle ta mammas kontor och Patrik skulle sova med mamma självklart.

- Sara de är sista gången jag säger till dig.

Jag degade mig upp ur sängen och tog byxorna som låg lite längre bort. Jag träde på dom vita mjukisbyxorna på mina smala ben sedan tog jag bara mitt svarta linne. När jag precis kom ut från mitt rum så kom första flyttlaset.

- Sara du kan väl hjälpa Felix med hans kartonger.

- Visst.

Jag gick ut till den stora lasbilen som nu stod utanför vår lilla lägenhet.

- Hej

- Hej.

- Vad kan jag hjälpa dig med?

- Ta den och den kartongen så är du snäll.

Han pekade på dom gula banan kartongerna som stod längst ut. Dem var tyngre än vad jag trodde. men jag tog tag i dom med ett stadigt grep.

- Vad fan har du här i ?
- Mina kläder hurså?
- Den väger fan bly.

- haha så farligt kan det åndå inte vara . Hur känns det att jag nu ska börja din skola?
- Jag vet inte jag känner knappt dig.

- Okej.

Vi bärde kartonger fram och tillbaka och dagen börja lida mot sitt slut

- Saraaa.

Hörde jag felix skrika från sitt rum.

- Jaaaa.

- Kan du hjälpa mig att packa upp.

- Visst.

Jag gick mot Felix rum som tidigare hade varit mammas kontor.

- Kan du ta och hänga in kläderna i gadroben medans jag sätter sakerna på plats.

- Visst.

Även fast jag bara hade känt honom i några dagar så kändes han som min bror. Om man nu kan säga så.

Felix perskpetiv

Det var något speciellt med Sara. Hon var den där personen jag hade saknat hela livet. Hon kändes som min syster om man nu kan säga så eller var jag kär i henne. Det kanske var känslor och inte någon vänskap.......

Sorry för kort kapitel men jag vill får ut något. Lämna gärna en komentar så jag kan går in och läsa era berätellse// Katten2