Don't leave me

Kär

Nu var jag äntligen på skolan. Den var stor och gjord av tegel. Jag gick in genom en stor dörr och så fort jag kom in så stod det tjejen som knuffade mig vid ett rött skåp, hon och sina kompisar gick emot mig.
-Bäst att du sätter på peruken igen flintis, folk glor. Sa hon och gick sedan med sina kompisar.
Mina ögon blev spräng röda och innan jag visste ordet av det så föll en tår från min kind. Jag letade upp första toan jag såg och sprang in där. Tur som jag hade så var det tomt där inne. Jag kollade mig i spegeln och torkade mina tårar, sedan satte jag på mig peruken igen.
- Du klarar det här, det är bara några timmar kvar. Sa jag för mig själv.
Jag kollade på min mobil för att se hur mycket klockan var. Den var 08:15. Jag började om fem minuter så jag gick ut från toan och letade upp första bästa läraren jag såg. Efter 2 minuter av letande så såg jag en kille som såg rätt så gammal ut så jag chansade på att det var en lärare. Han stod utanför ett klassrum och släppte in elever.
-Hej jag heter Hanna och jag är ny här, vet du var jag ska gå? Frågade jag honom.
-Ja hej Hanna. Jag heter Max och jag är rektorn här på skolan, du ska vara här inne. Din lärare är bara lite sen men du kan sätta dig så länge. Sa han med ett leende på läpparna och visade var jag kunde sitta.
"det är inte sant, jag sitter jämte den söta killen från bussen" tänkte jag och sneglade lite på honom.