Chapter 11 [Part 2/2]

119 4 4
                                    

Chapter 11
 One Step Higher [Part 2]

*Eunice's POV* 

“Welcome to London.”

Oh yeah beybe! Nandito na kami sa… Ow. We’re already here in London after about  8 hours of airplane ride. Actually… ehhhh. Ang hirap mag-English. -_- Nakakatanga. Tsaka madugo. :P

 

“Hun, nasan ba yung friend mo.”

“Don’t worry. I know where he lives.”

Takte. Start na po ba ng English Only Policy? :( trolol. Bahala na nga. I’ll give my best. Hohoho.

Ayun. Sumakay kami ng bus tapos naglakad ng konti hanggang sa nakarating kami sa tapat ng isang hotel.

The White House
Belvedere Rd, London, Greater London

Mukhang sosyalin. Grabeeeee. Talbog yung mga condominium sa Pinas. :O

“Hun, bakit tayo nandito?”

“Simple because my friend lives here.”

“Ah…”

“Let’s go.”

Ayoko talagang mag-English. Kapag galit lang ako nage-English eh. Share. K.

Room 221

“Bro!” sabay nag-bro fist sila nung lalaki. Edi sila na close. OP. Hohoho. “Come in. Come in.”

*O*

Ang gandaaaaaaaaa!! Parang bahay lang na sinalpak sa isang hotel. Grabe. Hahaha. Kumpletos rekados kasi eh. As in. Lahat na meron sila. Tapos yung mga facilities paaaa. Okayyy. Sila na. -_-

“Since when did you reach London?”

“Just an hour ago.”

“Ow, I see. HAHAHAHAHA!!” Grabeee. Helloooo? Di niyo ba ako nakikita. Alam kong maliit ako, pero di naman microsize anooo. -_- “Well, who’s this pretty lady here?” Finally. Pinansin na din nila ako. -_-

“That’s my girl friend.”

“Well, hello there, Miss.” Sabay halik sa kamay ko. Sweeeeeet! :”>

“HOY TERRY! AYOS AH! AKIN NA YAN!!” Sabay nag-tagalog na eh. Hohoho. Pero mas sweet yun ano! :””>

“Oo naman. Alam ko yun.” Sabay layo sa akin. “Kumain na ba kayo?”

Forever Took So SlowTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon