A room full of lies

Don't listen to them.. {Kapitel 19}

OMFG!! 1K!!!!

Älskar er!!<3333333333

*Tidigare händelse*

Efter ett tag flyttade vi vårar rövar mot Tv soffan i vardagsrummet och kollade på nyheterna. Fast vi var inte så intresserade av de så vi snackade mest bara. Men jag slutar genast prata när jag hör mitt namn i tv och jag stelnar till...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

*Rebecca perspektiv*

-"BREAKING NEWS! A girl with the name Rebecca Parker where on the hospital last night with Louis Tomlinson and Harry Styles! Who is this? It says that Rebecca is badly hurt and have no family who can take care of her. But.. How can she pull in the One Direction boys in this? She need help but not from them. Rebecca If you see this search help!"

Jag reser mig från soffan och går upp på övervåningen. Jag hör Louis säga mitt namn men inget kan få mig att vända mig om just nu. Jag går fram till bryrålådan och drar ut lådan där kurvertet ligger i. Jag öppnar det och får se alla naken bilder och blodbilder på mig i sängen med pappa över mig. Jag drar med tummen över bilderna och låter en tår trängas fram. 

- Rebecca... Don't listen to them.

- Why not? They have right..

- No! 

- Yes! 

- I can help you! You know that right?

- Louis.. How can I trust you?

- You just need to!! It's important!!

- I'm not important!

- YES YOU'RE! PLEASE UNDERSTAND!!

- THAT'S NOT SO FUCKING EASY!! 

- YES IT IS!!!

- NO LOUIS!! YOU JUST DO NOT UNDERSTAND!!! YOU CAN'T SEE ALL THE PAIN I'M IN!

Skriker jag och slänger korten på golvet och knuffar Louis ivägen och går med snabba steg ner för trappan. Han förstår inte.. Vad gör du här? Han känner inte dig.. Varför ger du dig inte av?

Jag går förbi soffan vi satt i och fick nyheten, jag går förbi köket där vi åt pannkakor och hade de mysigt. Rebecca.. Det är inte hans fel.. Du lägger skuld på de oskyldiga. Men kan han verkligen hjälpa dig?

Jag stannar upp vid köket och ser oss sitta och prata och skratta åt saker Louis har hittat på under sina år i One Direction. Jag börjar smått lee och få tårar i ögonen men låter dem inte att falla.

- Rebecca..?

- Yeah..?

- I'm so..

Han hinner inte prata klart innan jag vänder mig om och hoppar upp i hans famn och kramar om honom hårt. 

*Louis perspektiv*

Jag kan inte fatta att vi har skrikit på varandra.. Igen.. Jag känner mig hemsk. Jag kan inte föreställa mig sjäkv i Rebeccas sits. Alla misshandel, alla våldtagningarna, alla sår och alla oförglömda minnen.

Jag går snabbt efter Rebecca och ser henne stå och kollar in i köket. Hon ler. 

- Rebecca..?

- Yeah..?

- I'm so...

Jag ska precis säga förlåt. Men hinner inte avsluta mitt "sorry" förren hon hoppar upp i min famn och kramar om mig hårt. Jag kramar tillbaka och viskar "I'm sorry.. I hate to fight with you babe.." Då släpper hon kramen och håller om mina armar istället och kollar in i mina ögon och säger: