A room full of lies

Läskigt uppvaknade {Kapitel 5}

Ny fortsättning! Kunde inte skriva igår för att jag inte hade tillgång till en dator och jag sov över med en kompis!

LÄS den och ni får en kaka!!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

*Rebeccas perspektiv*

Jag blinkade till med ögonen och såg att jag låg ensam i sängen och det var helt blodigt. det första jag tänkte på var ju självklart mens.. men så märkte jag att jag låg fastbunden med armarna i kors och benen åt varsitt håll. Jag började lätt ropa efter Louis och hörde sedan ett:

Schhhyyyyss, under från sängen.. Jag kollar ner och ser en blodig Louis ligga där under och bara glor på mig.. Jag skulle precis säga något när dörren smälls upp och jag ser en bekant man står där.. vänta lite nu här, det är ju PAPPA!!! Han gick fram till sängen och sparkade till Louis så att han kved av smärta.. Jag skrek till

- LÅT HONOM VARA FÖR I HELVETE!!

- Ohh.. lilla gummsan trodde du verkligen att du var "fri"..? sa han och kollade på mig med ett äckligt leende..

- Seriöst vad vill d... jag hann inte avsluta förrens jag ser mamma komma in med en kniv och började gå långsamt mot mig. Jag skrek och sprattlade och försökte komma loss men det gick inte.. Hela mitt liv var över.. Lika så med lou... NEJ LOUIS MÅSTE ÖVERLEVA!! Jag skrek hans namn några gånger men fick inget svar...

*Louis  perspektiv*

Jag låg och sov när jag kände att någon sparkade på mig.. Haha gulligt hon sparkar i sömnen. När jag vände mig om så låg hon där och det såg ut som om hon försökte ta sig loss från nått.. jag blev såklart orolig och försökte väcka henne.. helt plötsligt skriker hon mitt namn och jag blir rädd och hoppar till.. Jag hämtade ett glas med vatten och hällde över henne.. Hon vägrade vakna.. vad skulle jag göra?

Hon vaknade upp kvickt och skrek mitt namn en sista gång innan hon fick syn på mig och hoppade ur sängen (eftersom att jag stod på golvet för att inte bli blöt) Och sprang fram till mig och kramade om mig som om jag inte vore levade.. vad har hon drömt!?

- Rebecca, what is it? sa jag med lugnade med ändå frågande röst

- I.. and he.. and you.. and now.. you.. bloody.. dad.. knife.. mom, hon kunde inte säga hela menningar.. Hon var andfådd som om hon hade sprungit ett döttlop eller något..

- What? I don't understand.. Hon andades ut och sa:

- No, it was nothing.. sa hon och kravlade ur mitt grepp och gick ner till undervåningen..

INGET? Seriöst! tror hon jag är helt dum i huvudet..? Okej jag behöver inget svar på den frågan... Jag gick efter henne med lugna steg tills jag ser att hon börja vingla och *Bang* så ramlade hon ner på golvet och jag hörde henne viska:

-"shit"

Jag sprang fram till henne och kollade oroat på henne men hon bara log åt mig och gav ifrån sig ett litet skratt..

- Hello to you to, sa hon innan hon reste på sig igen.. och började lät små spring upp ingen.. Vad skulle hon göra här nere om hon ändå skulle upp igen? Aja jag gick till kylskåpet och tog fram två paket med juice och gick upp till övervåningen precis utanför dörren hör jag någon snyfta. Jag gick in smygandes och såg att hon satt vid byrån där jag hade lagt brevet. Hon kollade på bilderna som låg i brevet och hon började gråta, tills hon såg mig slängde hon in bilderna i byrån och ställde sig upp och det var som om hon försökte  låtsas som inget hade hänt..

Jag gick fram till henne och gav henne ett juice paket och viskade

- Don't care about that anymore, you're safe here. In my arms, sa jag och sträckte ut mina armar för en kram. Och gissa vad.. Jag fick en kram

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så 5:te kapitlet ute nu då!!

Läs och ha det gött!!

Rösta, KOMMENTERA och fortsätt läs så fortsätter jag skriva!

Vi hörs!!

Blogg: http://lillabeccis.blogg.se/