Skola för mördare

926 20 5
                                    

Prolog:

Min puls dunkade i öronen, utan att jag faktiskt förstod varför. Allt runt omkring mig var som vanligt.

Min mamma satt uppkrypen i den blommiga fotöljen men den bok i knät medan pappa nynnade lågt framför spisen i köket. Ett par legoklossar låg framför mig och mina knubbiga små baby fingrar vände och vred på de fyrkantiga färgplupparna.

Doften av Ratatouille spred sig från köket in i vardagsrummet och fick de gula tapeterna att se väldigt smakretande ut.

Dörren smällde upp på vid gavel och soljuset bländade mig till tårar.

Under mitt smärtsamma vrål stormade svartklädda 15 åriga barn in i rummet med vapen av alla dess slag.

Mamma slängde sig ner över mig, skyddade min kropp med sin.

"Insamlig för trupp 4A" sade en kall röst och min mammas rygg frös till is.

"Snälla, jag ber er..." började mamma med sprucken röst men två killar med svällande muskler och svärd kastade undan henne som en docka och grep tag om mina armar så att jag lyftes en meter från golvet.

"Neeeeej!" vrålet var förtvivlat. Jag hade aldrig hört min pappa höja rösten så och började storgråta i samma stund som han kastade sig över fotöljen med en kniv i högsta hugg.

En flicka steg ur ledet med en guldig pistol siktad mot min pappas ansikte.

Ett klick, ett ljudligt PANG och pappa föll i golvet med ett brak och en röd prick i pannan.

Mamma skrek.

"Ursäkta ma'am, Det är för er egen säkerhet."

De bar bort mig, lämnade min orörliga mamma och min jordgubb sylts blödande pappa på golvet. Jag hade aldrig gråtit så mycket i mitt liv.

Skola För Mördare (Swedish)Där berättelser lever. Upptäck nu