Allt började 21 mars 2010, Henrik kände ett oehörtlockande behov av något som han inte riktigt kunde sätta fingret på. I år och dar grubblade han på vad detta behov kunde framställa sig vara. Hans födelsedag kom, han satt hemma och kollade på filmen borat, det var en uppenbarelse och allt föll på plats. Det va en mankini borat som orsakat detta hål i hans själ, nu är det fyllt. Det är en sådan här han behöver för att fortsätta sitt liv. Allt klarnade för honom och han studsade upp ur soffan, tog på sig sin kavaj och rusade till affären. Han slängde fram mankinin på disken och betalade fort som attan för att prova sitt nya fynd när han kom hem. När han väl va hemma åkte kläderna åt både höger och vänster och fort som fan va mankinin på. Han kände en otrolig lättnad och glädje. Detta var meningen med livet. Nästa dag hade temperaturen stigit betydligt mycket. En avrundande siffra var 26 grader. Han packade ner sina tofflor, en handduk och självklart mankinin. Sedan flög han iväg på sin fantastiska metallgråa cykel genom vinande vindar och visslande fåglar. Han cyklade fort och njöt av vinden på hans flint. Han såg mankinin i cykelkorgen och hans hjärta fylldes av glädje, hopp, kärlek och längtan. Han saktade ner cykeln och parkerade i det rostiga cykelstället, cykelhjulet varsom gjort för cykelstället, hjulet bara gled in. Han låste cykeln med sin fina nyckel och skuttade sedan förväntansfullt ner till stranden. Strandsanden var varm och fick honom ännu mer lycklig. Han ryckte av sig kläderna, drog på mankinin och tog ett djupt andetag och hela han fylldes av extrem eufori. Mankinin var hårt uppdragen mellan skinkorna. Hans håriga bringa tog upp hela stranden, tänk att hans 120kg kropp fick plats i denna sak. Så lycklig, så lycklig. Han hoppade glatt i de kalla men underbara vattnet, han kände hur småfisk simmade förbi hans nakna skinkor, ren njutning. Plötsligt såg han något som fick honom att dra efter andan.