(Tryck gärna på följ knappen, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag.)
Efter vattenrutschbanan bestämde vi oss för att testa den stora rutschkanan med badringar. Självklart fanns det bara ringar för två så automatiskt blev det att Sam åkte tillsammans med mig och Einar.
Tunneln var upplyst i flera färger som blinkade i olika mönster i de olika sektionerna. Självklart var det en upplevelse att bara åka i den gigantiska tunneln men det var även häftigt att se vad det var som fanns i tunneln. Nästan som kärlekstunneln på Gröna Lund.
Det bästa åket var när Sebastian tappade balansen och ramlade i, vilket gjorde att han fick åka på magen hela vägen ner. Det var underhållande för oss alla speciellt när vi kom ikapp honom och fick hela gänget över sig.
Hittills hade dagen varit super bra. Jag kan inte minnas senaste gången Einar var så lycklig och det värmde i hjärta. Det här var kanske var precis vad vi behövde en distraktion från verkligheten.
Sam har tagit alla chanser han fått att få vara nära mig. Konstigt nog klagade jag inte, jag ville ha honom nära. Det fick mig att känna mig trygg och den pirriga känslan i kroppen var helt underbar.
Alla var helt slut efter alla gånger vi behövt gå upp för de långa trapporna bara för att få åka ett åka i vattenrutschbanan. Därför bestämde vi oss för att ta det lugnt i en av det större bubbelpoolerna.
"Fan vad skönt" stönade Sebastian när han gick i den ångande tunnan. Jag kunde inget annat än att hålla med, det var fantastisk skönt att bada i så varmt vatten. Speciellt nu på hösten då det är kallt och ruggigt ute, det enda man söker efter är värme, var men en kan hitta den.
Mia tog plats i Alfreds famn medan jag lutade mig mot kanten en bit ifrån dem. Självklart slog sig Sam ner bredvid mig. Einar simmade runt i poolen för att söka efter alla bubblor som kom upp till ytan och när han fick en under sig utbrast han det gulligaste lilla skratten man någonsin kunde höra.
"Shit vilka kroppar, asså finns det något sexigare med stor rumpa?" Vi alla vände oss om för att se vilka Sebastian syftade på.
"Är det seriöst det enda du tänker på?" frågade Mia spydigt.
"Självklart, vad fan annars ska man tänka på?"
"En man tänker i genomsnitt på sex 20 gånger per dag, överstiger du gränsen med marginal sägs det att själva sexet inte är särskilt bra." Sam skrattade till.
"Jackpot för mig antar jag, eftersom mitt sexliv är fantastiskt." Sebastian la malligt armarna mot kanten.
"Vad är sex för någonting?"Jag hade glömt bort att Einar befann sig i poolen. Det här är absolut inget samtalsämne han ska ta del av, inte jag heller. Det gör mig bara obekväm.
"Grabben det är när..."
"Sebastian"
"Vadå?" han kollade snopet på mig.
"Han är fy...tre år, och ska inte veta om...sådana saker."
"Du måste ju någon gång ha snacket med honom, det är väl lika bra att ha det nu med hjälp av mig." jag skakade på huvudet.
"Nej tack, ett barn ska inte veta om...sånt." stämningen var redan obekväm.
"Jag tänker på drakar hela tiden"
Mia nickade "Där har du något du istället skulle kunna tänka på" snäste Mia till honom.
I över en halvtimme var vi kvar i poolen men tillslut hade Einar tappat intresset för bubblorna. Jag var nog den enda som inte ville lämna, det var så varmt och skönt och bara tanken att bada i en annan kall pool lockade mig inte överhuvudtaget.
"Kan vi gå någon annanstans nu?" suckade Einar uttråkat.
"Va? Det är ju så skönt här Einar."
"Men jag vill vidare"
"Okej vart ska vi dra då?" frågade Sebastian.
Einar sken upp "Klätterväggen"
Sebastian ryckte på axlarna "Jag är på, jag känner att jag är redo att ta vägen för en andra rond." alla skrattade till, aa det kanske man inte vill missa trots allt. Vi reste oss alla upp, även jag mot min vilja.
Sam greppade tag i min handled "Vi kan stanna om du vill"
Jag tvekade och kollade på Mia, som flinade. "Gör ni det, vi kan ta honom en stund" innan jag ens hann protestera hade de lämnat bubbelpoolen och var påväg till klätterväggen.
Snopet satte jag mig återigen i det varma vattnet.
"Äntligen" Jag vände mig mot Sam med ett leende på läpparna.
"Det kanske är bäst om jag följer med honom, så han inte skadar sig" Sam suckade och puttade sig ifrån kanten för att simma så han hamnade en bit framför mig.
"Hope, har du någon aning om vad uttrycket "släppa på spärrarna" är?" jag skakade hastigt på huvudet och kollade in hans ögon.
Jag ryckt på axlarna "Jo eller det är klart jag vet, men det är inget jag vill testa på. Jag gillar att ha kontroll på saker och ting." han skrattade till och minskade avståndet mellan oss. Nu var vi bara några decimeter ifrån varandra och hjärtat pumpade extra snabbt.
Jag puttade mig modigt bort från kanten och simmade till andra sidan. Bara för att få ett avstånd, han gör mig så nervös när han är så nära, trots att jag gillar det.
"Har du känt Sebastian länge?"
"Vi träffades när vi var 14 och har hållit ihop ända sen dess" jag nickade och började göra mönster i vattnet med fingrarna.
"Ni verkar stå varandra nära"
Han nickade. "Vi hittade varandra när vi båda hade det jobbig." han skrattade till. "Dock kanske inte de yngre oss var en särskilt bra kombination tillsammans " jag rynkade på ögonbrynen.
"Hur menar du?" han ryckte på axlarna.
"Vi drogs till de sämre gängen och det har lett till en del konsekvenser." jag förstod inte helt men nickade ändå, jag ville inte tränga mig på.
Det blev tyst.
"Jag vill absolut inte snoka men, du nämnde i baren för några veckor sedan att alkoholen visar ens inre jag vilket kan leda till en del dåliga konsekvenser" han gav mig en nick.
"Har det möjligtvis något med din pappa att göra?"
"Kanske...Varför undrar du?" frågade han skeptiskt, jag svalde.
"Jag vill lära känna dig antar jag. Du vet så mycket om mitt liv och jag inget om dig, det är väl vad vänner gör?" han sprack upp i ett leende.
"Då kanske det är bättre att vi går ut på en dejt" Jag log och kände värmen sprida sig på kinderna.
"En lunch kanske, för en dejt har ett helt annat syfte."
"Hur vet du att det inte är det syftet jag vill åt?" jag blev rödare om kinderna och fällde ner blicken i det bubblande vattnet och skrattade nervöst till.
Det blev tyst länge och det var skönt att han lämna samtalsämnet som det var.
"Jag fattar inte att jag fortfarande inte kan se din tatuering." jag brast ut i skratt.
"Hur lite kläder ska du behöva ha på dig för att jag ska se den?" jag ryckte mystiskt på axlarna.
"Vill du att jag gissar?" han tog sig närmare och satte vardera hand mot kanten emellan mig. Min andning blev tyngre. Nu var han läskigt nära, nästan utmanande.
Ville han testa mina gränser?
Jag skakade på huvudet. "Nej"
"Inte?" jag skakade på huvudet igen. Han flinade mot mig och drog ner blicken på mina läppar. Jag bet mig nervöst i läppen vilket fick honom att kolla upp i mina ögon igen.
"Sluta bita dig i läppen."
"Förlåt." jag släppte läppen och svalde hårt.
"Det är... frestande" mina kinder blev röda. Jag drog ner blicken i vattnet.
"Vi borde gå"
Han nickade långsamt. "Du kan gå före, jag kommer" Jag rynkade på ögonbrynen och tänkte fråga varför men kom på i sista sekunden vad han måste mena. Han har stånd. Pågrund av mig?
Jag kunde inte bli något annat än generad när jag såg honom nästa gång. Hade jag den påverkan på honom? Kanske så känner han precis alla känslor jag känner efter varje gång han rört mig.
Vid 16 tiden överdrev Einar och sa att han var så hungrig att han höll på att dö om han inte skulle få mat med det samma, så vi bestämde oss för att ta en paus för att inta lunch i kiosken. Efter korven var han nöjd igen och redo att fortsätta dagens äventyr.
"Vi kanske ska vänta en stund så du inte får kramp" jag greppade tag i hans arm för att minska risken att han skulle springa iväg.
"Du vet att det är en myt" konstaterade Sebastian och kom upp vid min sida.
Jag ryckte på axlarna. "Han kanske får håll eller blir trött, vem vet"
"Jag har fortfarande svårt att se honom drunkna med armpuffar på."
Jag skrattade till, det har han i och för sig rätt i, armpuffar är ju speciellt gjorda för att barn inte ska drunkna.
En större tunna befann sig i taket över poolen vi tagit oss till. Sakta fylldes den med vatten och när den blivit full välte den över så folk i poolen fick det över sig. Självklart tog jag tillfälle i akt när den var fylld och lockade Sam till platsen, bara för att ta igen på honom.
"Simma bakåt" beordrade jag honom. Lydigt simmade han bakåt och jag följde med i hans takt. Strax innan den skulle stjälpa över simmade jag ifrån honom med stora simtag och ett brett leende på läpparna. Han kollade förvirrat på mig men förstod vad jag lockat in honom i, snabbt drog han en blick upp i taket, men det var för sent, vattnet hade redan splashat ner över honom. Jag och de andra skrattade högt när han förvånat kollade på oss.
Han flinade lurigt mot mig och helt plötsligt satte han fart med riktning mot mig. Mina ögon blev klot stora och jag började fly med det samma. Inte lika snabbt som han, för bara några sekunder senare hade han kommit ikapp mig och slingrade sina armar runt min midja för att hålla fast mig.
"Jag bottnar....inte här" fick jag fram mellan skratt attackerna. Han log mot mig.
"Det är lugnt, jag gör" han vände mig smidigt om för att hamna ansikte mot ansikte. Jag satte mina händer försiktigt på hans axlar medan hans låg kvar runt min midja. Vi befann oss tätt intill varandra, mage mot mage, bröst mot bröst. Hela min kropp kändes som den skulle explodera, så här nära har vi aldrig varit varandra. Och det kändes så bra.
Min andningen blev plötsligt djupare och tyngre, tänk om han kysser mig, vad ska jag göra då?
Hans ögon var ännu mer fantastiska nu när jag var så nära. Så magiskt blåa att man blev helt svag i kroppen.
Som jag förstått blickade han ner på mina läppar och blev kvar länge. Han mötte sakta mina ögon och blicken tydde på om han fick lov att kyssa mig. Innan jag svarat avbröts vi.
"Hope, Hope, Hope, jag vill också få hinken över mig" Jag bröt den intensiva blicken och vände mig om mot Einar som hastigt kom simmandes mot oss. Jag drog mig lätt ur Sams grepp och undvek att möta hans ögon. Mitt hjärta pumpade fortfarande fort fastän jag inte rörde honom längre
"Kom då" vi simmade under hinken och precis som med Sam splashade vattnet över oss. Einar blev en aning mer förvånad än Sam, han hade nog inte tänk att det skulle komma så mycket vatten.
***
Alla var helt slut när vi satt oss i bilarna efter den långa dagen, att bada tog verkligen på ens krafter, speciellt när Sam var i närheten. Jag och Einar åkte tillsammans med Sam precis som vi gjort till Västerås, medan Sebastian tog sällskap med Alfred och Mia.
Man kunde inget annat än att bli avundsjuk på Einar som sov fridfullt hela resan, men det misstaget har jag minsann redan gjort och jag låter honom absolut inte bära upp mig till lägenheten en gång till. Dock tackade jag ja när han erbjöd han sig att bära upp Einar.
Hela resan hade varit spänd, man kunde känna att det fanns något i luften. Jag kunde heller inte sluta le, bara när jag tänkte tillbaka på allt som hänt mellan oss fick mitt hjärta att pumpa och smilgroparna dök fram.
Tillsammans tog vi oss upp i den tysta trappuppgången och sedan in i den tomma lägenheten. Det var märkligt att komma hem till ett tomt hem, mamma brukar alltid vara hemma och komma med ett välkomnande.
"Vart ska jag lämna honom?"
"Sängen." beordrade jag honom och ledde honom genom lägenheten till Einars rum.
Jag drog undan täcket så han kunde lägga honom ner på en gång. Jag som förutspådde att han skulle somna i bilen hade packat ner Einars drak pyjamas som jag förmodar Sam hjälp honom på i omklädningsrummet.
"Killen älskar drakar" jag log och kollade runt i hans rum. Det fanns nog inte en enda pryl här inne som inte hade med en drake att göra.
"Mm." det blev tyst en kort sekund.
"Tack för hjälpen i omklädningsrummet, det var inte alls meningen att lägga allt ansvar på dig." jag drog täcket över honom och släckte sänglampan som befann sig över hans säng.
"Det gjorde mig ingenting, han var ganska självgående" jag log mot honom innan jag tände hans blåa nattlampa som stod i byrån längre in i rummet.
Vi gick ut mot hallen igen.
"Tack för idag."
"Tack själv" han fick den intensiva blicken igen vilket gjorde mig helt knäsvag. Bara jag tänkte på allt som hade hänt mellan oss denna dag fick mitt hjärta att pumpa.
"Jag borde gå." jag nickade. Han öppnade ytterdörren och var precis påväg ut men jag stoppade honom. Jag var tvungen att veta.
"Varför vill du vara nära mig?"
Han blev tyst och stelnade till innan han vände sig mig om. "Du har precis alla de personligheterna som en person jag hade i min närhet och en sådan människa är allt jag någonsin vill ha i mitt liv."