(Om du gillade det här kapitlet, får du gärna ge den en röstning så vet jag.)
När klockan närmade sig 23:00 lämnade jag bardisken för att hämta mina saker från personalrummet. Jobbpasset hade varit lugnt, det var trots allt bara torsdag.
Det var fortfarande människor kvar i baren när jag lämnade men inte alls lika mycket som när jag började. Majoriteten av dem var berusade och bekymrade om hur de skulle ta sig hem.
"Hejdå Adrian, vi ses imorgon." han stod bakom disken och torkade de diskade gals med en handduk.
"Hejdå! Och juste tack för rådet." jag log brett och vinkade en sista gång innan jag lämnade baren.
När jag kom ut drog jag jackan tätare kring min kropp, kvällarna var betydligt kallare än temperaturen under dagen.
"Stumpan" Jag vände mig om för att höra vem rösten tillhörde. Att börja konversationen med "stumpan" gjorde mig genast obekväm.
Den bekanta mannen från baren stod lutad mot husväggen vid ingången. Han rökte.
"Vad kan jag hjälpa dig med?" Han skrattade till och drog sig bort från husväggen, han var ostadig, väldigt ostadig. Det blev nog några förånga drinkar för honom ikväll.
"Du skulle inte vara så..." han rapade. "gullig och skjutsa hem mig?" Hur gärna jag ens ville säga ja visste jag att det inte var säkert. Han var stupfull och en total främling. Tänk om han skulle försöka med något? Vad skulle hända då?
"Tyvärr." han frustade till. "men jag kan ringa efter en taxi?" han såg besviken ut men mer kunde jag inte erbjuda.
"Det var så... jag hade tänkt men... men jag blåste alla pengarna... på drinkarna ikväll" han sluddrade något enormt och det var svårt att tyda vad han sa.
"Jag är ledsen men jag kan inte göra något mer då" jag vill inte vara oschysst eller otrevlig på något sätt men med tanke på alla tänkbara konsekvenser som kunde hända avstår jag för min egna säkerhet.
"Du är så jävla självisk" hans ton blev högre vilket fick en rysning att gå igenom kroppen.
Den här mannen ska man inte bråka med, speciellt inte när han är så berusad. Jag svalde hårt och kollade osäkert ner i marken. Vad ska jag göra?
"Jag ber om en jävla skjuts" skrek han vilket fick mig att rycka till.
Hela situationen blev plötligt så mycket mer obehagligare. Han slängde armarna i luften och tog ett steg närmre mig, med reflex backade jag ett steg.
"Är allt okej här?" rösten kom bakom mig. Jag vände mig hastigt om och fick syn på samma killgäng jag skällt ut på tidigare idag i parken. Eller skällt och skällt, jag gav dem en uppmaning.
Min blick drog sig automatiskt till killen som gav mig djupa blickar.
"Jaha, nej han undrade bara om han fick skjuts, men jag kan tyvärr inte erbjuda det." Han rynkade på ögonbrynen och spände de synliga käkarna. Hans blick for bak till mannen som fortfarande stod framför mig.
"Stick här ifrån då?!" röt han otrevligt. Jag blev chockad över hans agerande. Tänk om ett bråk kommer bryta ut? Kära någon, vilken katastrof.
Jag kollade förvånat upp på killen som fortare hade blicken på mannen.
"Du ska inte säga åt mig vad jag ska göra, din lilla skitunge, du kan sticka här ifrån." röt den berusade mannen tillbaka. För en sekund kändes det som att jag var osynlig, om jag hade skulle jag passa på att smitit. Men så såg inte situationen, denna konflikt har trots allt startat på grund av mig.
Mannen tog ett steg närmare och killen detsamma, båda var nära och jag vet inte varför jag inte var räddare? Var det killarna som gjorde att jag kände mig säker, eller rättare sagt killen, som jag fortfarande inte vet namnet på.
Det här var inget jag planerat skulle hända. Jag som hade längtat efter att komma hem till min varma säng och pussa Einar en sista gång på kinden innan jag äntligen kunde släcka lampan för dagen.
"Om jag ska vara orsaken till att det ska bli stora konflikter här kan jag ringa efter en taxi och betala den för dig." erbjöd jag mig generöst ytterligare en gång. Mannen log och fladdrade med blicken.
"Perfekt" det är ett mirakel att han ens kan stå upp för så ostadig som han är har jag aldrig sätt någon, och då ser jag berusade personer dagligen i baren.
Dörren till baren öppnades och ytterligare två berusade män kom ut. Deras blick vände sig till oss och fladdrade mellan killarna, mig och mannen. Killarna från gänget rätade ytterligare på sig och jag kunde se i ögonvrån hur de spände sig. Åh gode gud. Hur kunde det sluta såhär. Jag skulle bara skjutsat hem honom från första början.
"Gunnar?!" frågade en av männen, berusade mannen framför mig mig.
"Se på fan! Jag trodde ni hade stuckit utan mig." han började vingla bort mot hans vänner, som var lika berusade "Plånkan är tom så jag kommer inte hem." Sluddrade han fram och slingrar armarna runt hans kompisar.
"Kom med oss!"
"Har du blåst hela plånkan? Dumhuvud." vännen smällde till honom i bakhuvudet och fortsatte sedan promenera bort från oss.
Någon började klappa händerna "Sådär ja, mina damer och herrar ännu ett fall är där Sam räddar stadens alla brudar." Jag vände mig om med ett tacksamt leende på läpparna. Alla slappnade av allt mer eftersom att mannen och hans berusade vänner hade försvunnit ur sikte. Så killen heter Sam.
"Tack för hjälpen, trodde aldrig att jag skulle bli av med honom." Sam log och satte händerna framfickor till sina svarta jeans.
"Vad gör du ens här så sent?"
"Hurså?" frågade jag skeptiskt tillbaka. Han flinade belåtet. Den där blicken också, den som fick mig att bli knäsvag och röd om kinderna.
"Nyfiken"
Jag log och besvarade hans fråga "Jag...jag jobbar här" jag nickade mot barens ingång.
Det såg fascinerad ut. "Du har inte lust att bjuda oss på varsin drink som belöning?" killen som de kallade "Sebbe" flickade in.
"Det får ske en annan gång. Ni får ursäkta mig men jag måste vidare hem så jag kommer i sängs, det är skoldag imorgon." så fort orden lämnade min mun kände jag mig som en tönt. Deras kväll ser ut att precis börjat och själv säger jag att jag ska hem och sova. Samtligt är det sanningen. Det är rättare sagt de som är ansvarslösa som tänker dricka en vardag så här sent. Hur ska de orka med skolan imorgon?
En fnissning spred sig bland dem och jag kände hur det hettade till på kinderna. Jag kollade blygt ner i marken för att undvika deras ögonkontakt.
"Vill du ha sällskap?" frågade den arroganta killen vilket fick mig att rodna ännu mer. Sam smällde till honom på armen.
Jag rodnade. "Nej tack." det var något med deras blickar som gjorde mig nervös. De såg så farliga och tuffa ut.
"Tack igen för hjälpen" sa jag och stannade blicken på Sam, vars blick redan var på mig. Jag log och drog ner blicken i marken, jag klarar inte av hans blickar.
Innan jag räckt ut handen för att öppna bildörren vände jag mig om lite snabbt för att se om de var kvar. Alla var påväg in till baren förutom Sam som stod kvar och hade blicken på mig. Väntade han på att jag skulle komma till bilen? Mitt hjärta blev varmt, vad fint av honom. Jag log dumt för mig själv.