Victorias perspektiv
"Fuck fuck fuck fuck" mumlar jag lågt för mig själv, jävla skit. Vad händer näst liksom...
-" Nej Vicci kom" säger Ludwig lågt och försöker dra mig framåt igen. Jag kollar osäkert på gänget som endast är ca 10 meter ifrån oss.
-" Dante?" Säger jag och vänder på huvudet för att se vad han håller på med. Då han står blixt stilla.
-" Kom" säger jag och sträcker efter min hand till Dante.
Han kollar osäkert med blicken rakt fram men efter ett tag möter han min blick för en sekund innan han fortsätter gå bredvid oss.
Jag går och håller ett bra grepp om Ludwigs hand och kramar om Dantes underarm.
-" Gå bara förbi" viskar Ludwig till oss.
Lättare sagt än gjort då vi precis passerar gänget innan Ludwig får en hand puttad på sitt bröst. Vafan.
-" Du trodde du kunde gå förbi" hör jag Alexander säga med en retande röst, usch. Hans röst äcklar mig.
-" Vad fkn vill du Alexander?" Ryter Ludwig åt han, jag och Dante står ca 1 meter ifrån allt tills Dante bestämmer sig för att ställa sig bredvid Ludwig.
-" Nej nej Dante" viskar jag lågt och söker efter hans hand men får aldrig ett grepp då han hinner fram bredvid Ludwig.
Så nu står jag själv, livrädd, skakandes och känner hur handsvetten bildas.
-" Ha lilla Kronstrand, bråttom till något??" Säger Alexander och ett flin på läpparna, äckel.
Jag står och skakar och skakar av rädsla samtidigt som jag fläckar blickar mellan Ludwig, Alexander , Alexander, Ludwig, Ludwig, Alexander.
-" Aaa vår vän ligger på fkn sjukhus Låt oss gå nu" skriker Ludwig åt han, när han höjer rösten åt ser jag hur Alexanders ilska stiger något enormt.
-" De kommer du också göra" mumlar han med spända käkben och kollar nöjt på Ludwig.
Och nu fattar jag vad han menar.
*Skott avlossas*
-". LUDWIIG" skriker jag och kastar mig fram mot han. Hela gänget springer iväg efter att skjutit Ludwig rakt i bröstet.
-" Eyy Ludde vakna" Skriker Dante och skakar på han allvarligt. Tårarna rinner som kanaler längst mina kinder, tänk om jag förlorar han. Då är hela min värld förstörd, då är det ingen ide att fortsätta leva själv.
-" L u D w I g" hulkar jag fram, Dante skakar på han samtidigt som han skriker på han att han ska vakna.
-" Han har inte tid för ambulans, vi får bära han på något sett" säger Dante stressat och hastigt ställer sig upp. Jag följer hans rörelser och vi får ett stadigt grepp om Ludwigs armar runt om våra axlar. Då han knappt är vid liv får vi bära hela hans tyngd själva, han lämnar endast ifrån sig några ljud jag inte kan tyda men jag svarar alltid med " det kommer bli bra älskling"
Hans ögon är någonstans stans i världen, dem snurrar åt alla håll och kanter, hela vi är täckta med blod som rinner konstant från Ludwigs bröst, vilket gör det hela mig riktigt jävla orolig. Och där med gråter jag hela vägen fram till sjukhuset.
Men till slut efter typ bara 5 minuters gående är vi framme.
När vi kommer in är det hela sjukhuset väldigt lugnt men blir genast väldigt stressigt när Dante skriker högt ut att Ludwig blivit skjuten.
-" Kom ner med bord nu, våning 1, kille har blivit skjuten behöver hjälp genast" hör jag en sjuksköterska säga stressat i telefonen hon har vid örat, och det tar inte mindre än 20 sekunder så är det nere 4 sjuksköterskor och en bår med sig.
Dem springer fram till oss och lägger genast Ludwig på båren i panik, och där slocknar han...
___________________________
LÄÄÄS: Detta kapitel blir super kort då jag vill fö et bra avslut på kapitlet, kapitlet inte boken. Jag har skrivit en hel del mer på detta kapitel men behöver få ett bättre avslut och där med blev de jätte kort. Sorry!!
Nu behöver ni inte läsa om ni inte vill haha!
Titta vem uppdaterar, suger ju på dehär men nu har det iaf börjat lugna sig i skolan lite. Men då jag har häst och satsar väldigt hårt på det så blir det mycket tid åt det men jag gör mitt bästa!
MEN HALLÅÅ!! Jätte jätte nära 3000!!! Blir såååå glad<3
Ig: Forever.hovah
Rösta gärna<3