My first story, can't wait to I can read all the hate. nah just kidding... why am I talking English? This story is supposed to be Swedish.... uh... ok
Jag har aldrig gillar skolan, ändå tvingas jag gå dit majoriteten av dagarna i veckan. Inklusive denna dag. Jag tog några trötta steg utanför dörren och suckade ljudlöst
" ibland önskar jag att jag bara kunde bli kidnappad! Allt på grund av denna skola..." tänkte jag medans jag styrde in i skogen som jag några veckor sen hade jag hittat genvägen igenom och har använt den hela tiden sedan dess. Plötsligt kände jag en näsduk hårt pressad under näsan på mig, sen blev allt mörkt...
Jag vaknar upp fastbunden i en trästol som ser ut som den kan krascha när som helst! Jag kämpade för att skaka av mig de tjocka bandet runt mig, men det gick inte.... jag gav upp.
Jag hörde fotsteg närma sig rummet jag var fast i, tunga fotsteg. Det var ingen idé att skrika, personen där ute var antagligen den som fångat mig.
Plötsligt stannade fotstegen och dörren gled sakta upp. I dörröppningen stod en kille med oranga glasögon och ett stort munskydd... jag granskade honom topp till tå, särskild snygg var han då inte... inte för att det är det första man tänker på när man är kidnappad....
- vääänta nu.... är detta ett av dom sjuka
Spratten som Linus har gjort? Sa jag och skratta kort.
- och nästa gång, köp en bättre utklädnad! Retades jag. Han såg inte särkilt glad ut.
-huh, v-vad pratar du om? Undrade han.
- men kom igen! Alla ser väll att de är du Linus! Du kan inte lura mig! Jag blev osäker men försökte dölja det så mycket som möjligt.
- D-detta är in-inget dumt skämt! Sa killen, inte först nu insåg jag att han hade två yxor på sig. Jag blev stum.... plötsligt kom två andra karaktärer in i rummet, en hade en gul hoodie och svart skidmask ( eller? Vad heter det egentligen?) med röda ögon och mun. Den andra hade en brun jacka och en vit mask med svarta ögon och mun som dolde hans ansikte. De stirrade intensivt på mig.
-um... jag har fattat, super kul hörni... hehehe... försökte jag. De fattade inte vad jag menade. Han i jackan gick sakta fram till mig.
- detta är inget spratt! Sa han, det var lite svårt att höra hans röst då hans mun var tryckt mot den fula masken. Utan att tänka tog jag hans mask och kollade honom i ögonen.
-.......... du går inte här....... konstaterade jag medans jag granskade hans ansikte. Han stelna till. Och
CLIFFHANGER!!!!! Den blev för lång såå (: