Repris
"Kate?" säger jag lugnt och hon öppnar munnen och nu kommer det, det svar jag har väntat på och det fick mina ben att vika sig och jag åker ner på golvet. Och gråter.
Jag hör Haley skrika och jag hör snyftanden och jag kollar ner på mina händer. Kates svar, mitt svar jag ville ha, det svar som är det viktigaste för mig, svaret som kan bli min död fick mig att brista ut i gråt.
Alexanders POV
Jag sitter på golvet och gråter. Jag kan inte förstå att det är sant! Min Angel, min mate, mitt ljus. Det kan inte vara sant!
"Är du säker Kate?" säger Anton och jag kollar upp på honom. Han sitter i soffan bredvid mig och gråter som vi alla andra gör. Kate nickar och jag ser att hennes ögon är blanka av tårar. Jag kollar ner på mina händer och gråter.
Jag vet inte om jag ska skrika eller gråta. Isaac ylar efter Angelica och försöker få mig att gå till henne. jag blockar ut honom och kollar på Kate.
"Är du verkligen säker? Det är inte något skämt?" frågar jag reser mig upp från golvet och drar bort tårarna från mina kinder. Jag måste verkligen vara säker på att det stämmer. Jag fattar inte det är sant!
"Nej, Alpha! Maja tar hand om henne nu." säger hon och skakar på huvudet och nu rinner tårarna nerför hennes ögon. Mina tårar kommer igen och jag förbannar mig själv. Jag är en Alpha och Alphor gråter inte!
'När det gäller våran mate så gör du det.´ säger Isaac och jag håller med honom. Jag får gråta när det gäller Angelica.
Jag hör Alva och Haley gråter och skrattar medan dem skuttar runt i en cirkel. Jag ler och Anton reser sig upp och tar tag i min axel.
"Gå." säger han och jag kollar på Kate igen. Hon ler och jag går fram till henne och kramar om henne. Jag är så glad! Jag är överlycklig!
"Tack så mycket Kate! Du- jag är skyldig dig mitt liv." säger jag och Kate skrattar och kramar om mig. Hon skakar på huvudet och jag kollar på henne.
"Jag menar allvar. Du är fantastisk!" säger jag och kramar hårt om henne.
"Alpha.. ingen.... luft.." säger hon och jag släpper henne direkt. Ups.. Anton kastar sig i Kates famn och kramar om henne och pussar henne på kinden. Kate rodnar och jag skrattar.
"Du är bäst! Du räddade min lilla syster!" säger han och jag ler brett. Japp, ni hörde rätt. Kate här hann få ut kulan från Angel och hann stoppa blödningen innan det var försent. Och det var på håret att hon klarade det också. Våra tårar är glädjetårar.
"Um.. jag gjorde bara mitt jobb." säger hon och Anton och jag kollar bara på henne. Vadå bara sitt jobb? Hon räddade hennes Luna! Min mate!
"Du räddade henne!" säger han och Kate skrattar. Isaac försöker ta över min kropp för att gå till Angel men jag trycker ner honom och känner hur min skräck lyfts bort från min mage.
"Eh? Anton du kan släppa mig nu." säger Kate och Anton släpper henne direkt och kliar sig generat i nacken. Jag skrattar.
"Kan jag gå till henne?" frågar jag och Kate nickar. Jag slösar ingen mer tid utan vänder mig om och springer upp till hennes rum. Jag måste få se henne.
Jag knackar lätt på dörren och öppnar den och kollar runt i rummet. Det står en tjej bredvid Angelica och jag förmodar att det är Maja. Hon har kort brunt hår och hon är runt 15år.
"Alpha." säger Maja nervöst när hon får syn på mig och jag ler lite och nickar. Hon skyndar sig förbi mig och stänger dörren efter sig. Jag kollar på Angel och mitt leende faller.
Hon ser ut som en döing. Hon ligger där i den helvita sängen och har ett vitt täcke på sig. Varför vitt? När hon vaknar så ska jag byta färg på alla täcken. Kanske till svart eller marinblå.
Om Angelica skulle ha haft en röd ros så skulle det här kunna vara en begravning. Som tur är att det inte är det. Hennes rödbruna hår behöver tvättas och kammas. Hennes hår är ett skatbo..
"Hey, Angel.. jag vet inte om du hör mig men du ska veta att jag är här för dig." säger jag nervöst och går fram till sängen. Jag sätter mig försiktigt ner på sängen och stryker hennes kind. Hon lutar sitt huvud mot min hand och jag ler. Jag känner svaga gnistor när jag nuddar henne och jag ler.
Hon lever och det är det enda jag bryr mig om. Hon lever men medvetslös.
"Angelica.. jag är så såå ledsen att jag inte kunde skydda dig.. jag skulle ha förstått vad som höll på att hända. Jag vet inte om jag vågar säg det här men eftersom du kanske inte hör mig så.. jag var rädd." säger jag och känner tårarna i ögonen igen. Förbannade tårar!
'Jag hör hennes varg. Hon helar Angelica.´ säger Isaac och jag suckar lättat.
"Jag var så rädd när jag såg dig i Erics famn och när han stack kniven i halsen på dig, det fick mig att vilja lägga mig ner och gråta av skräck. Du såg så rädd och oskyldig ut när du såg mig och jag var så rädd att du skulle försvinna igen. Jag har nog aldrig varit så rädd som jag var där. Jag är så ledsen att jag svek dig, Angelica. Jag är så ledsen för att jag inte skyddade dig. Det ska aldrig hända igen. Jag lovar." säger jag och skrattar nervöst och stryker bort tårarna.
Jag tar djupa andetag för att lugna ner mig och kollar på Angelica. Hennes bröstkorg åker upp och ner långsamt, som bevis på att hon andas.
"Vad skulle jag ha gjort utan dig? Tänk om du inte fanns i mitt liv, tänk om du inte hade kommit tillbaka till mig och förlåtit mig? Du gjorde mitt liv bra igen. Du är mitt lilla ljus som lyser upp min värld, fast jag är arg så finns du alltid där och gör mig glad. Jag älskar dig så mycket Angelica. Så sååå mycket!" säger jag och blundar. Jag kan inte fatta att jag säger det här. Det är så generande.
Jag blundar och tänker på allt jag har gjort med Angelica. Alla gånger jag har fått henne att skratta och le. Hur många gånger jag har fått henne gråta och gjort det okej igen. Hennes skratt och röst.
"Kom tillbaka till mig så vi kan börja om. Ja just det, Hector saknar dig också. Han är förstörd för att du ligger här men eftersom du kommer att klara dig så snälla, vakna snart. För min och Hectors skull. Jag älskar dig, Angel." säger jag och öppnar ögonen igen.
Angel är än medvetslös och jag suckar. Jag lägger mig i sängen och lägger Angelica tätt mot mig och hon lägger sitt huvud på min bröstkorg och slappnar genast av. Jag ler och stryker hennes hår och sakta kommer sömnen till mig.
Okänd POV
Jag sitter i mitt kontor och funderar på min plan på att knäcka Alpha Alexander. Eric har Angelica och snart så skulle jag ha Alexander i min hand. Han ska få för att döda min mate. Min Sara. Jag hade bara träffat henne några sekunder och sen dödade Alexander henne. Det knackar på dörren och jag lägger ner min fick-kniv på bänken.
"Kom in!" säger jag och dörren öppnas och där står en sönderslagen Eric. Jag sätter mig rakt och kollar på honom när han kommer haltande in i kontoret och stänger dörren efter sig. Vad har hänt med honom?!
"Eric." säger jag och Eric kollar ner på golvet. Han sätter sig i trästolen framför mig.
"Jag är ledsen." säger han och jag rynkar pannan. Vad har hänt och vart är Angelica? Varför ser han ut så där? Varför är han ledsen?
"Varför?" säger jag långsamt och tar upp fick-kniven igen och börjar pilla på den. Eric sväljer hårt och kollar på mig.
"Alexander kom och försökte rädda Angelica." säger han och jag ler brett. Om Alexander är här så är det perfekt. Men varför visar Eric inte mig vart han är?
"Var är han?" frågar jag och Eric sväljer igen och kollar ner på golvet igen. Vad nu?
'Döda honom!´ morrar min varg och jag blockar honom. Eric är en viktig del i planen och han vet att om han inte gör som jag säger så blir det illa. Riktigt illa.
"Eric? Visa mig vart han är." säger jag lugnt men Eric svarar inte eller rör sig. Plötsligt kom jag på en tanke, som får mig att vilja bryta av nacken på honom.
"Ni fick inte tag på honom och han kom undan och han fick med Angelica eller hur." säger jag lugnt och Eric nickar. Jag morrar och lägger undan min kniv. Alexander visade sig och de fick inte tag på honom?! Och Alexander fick tag på Angelica= Inte alls bra!
"Ni lät honom att fly." säger jag och Eric kollar skräckslaget på mig.
"De var för många. Vi hade inte en chans mot dom." säger han och jag nickar långsamt.
"Vad hände?" frågar jag och Eric kollar ner igen och berättar allt vad som hände. Hur han tog upp Angelica och hotade henne men hon lyckades fly och hur Alex fick tag på henne. Hur Tyle sköt Angelica i magen och sen dödades.
"Dog Angelica?" frågar jag och han skakar på huvudet.
"Jag vet inte. Jag flydde så fort Tyle sköt henne." säger han och jag nickar.
"Gå." säger jag och Eric kollar chockat på mig.
"Va?"
"Du hörde mig. Jag gav dig en flock och gjorde dig till en Alpha och du sumpade det. Men eftersom du är min bäste man här så slipper du ett straff. Så gå innan jag ändrar mig." säger jag och Eric reser sig fort och nästan springer till dörren och skyndar sig ut.
Jag snurrar på stolen och nynnar. Snart så kommer du att få en stor överraskning käre kusin. Snart.
'David. Boka in biljetter till min kära kusin.´ säger jag och ler elakt.
'Klart, Alpha.´ säger David och jag skrattar.
----------------------------------------------------------------
WOOP WOOP! YEAY! Angelica lever och kommer bli bra :D Tack för alla kommentarer och röster. Kapitlet vart lite kort men jag bestämde att jag skulle avsluta där. Hoppas ni tycker om det och jag ser fram emot att skriva nästa kapitel. BYE! <3
Kommentera, rösta och läs! <3
-E