Alice perspektiv
När jag lämnade killarnas rum med Lux och vi sedan låst in oss i min och Liam’s svit så lyfte jag upp henne innan jag bar in henne i sovrummet. Jag tog ut tofsen ur hennes hår innan jag la henne ner bredvid Liam och tog en bild som jag sedan skickade till Niall, jag smög in i badrummet där jag borstade tänderna och bytte om till en av Liam’s t-shirtar innan jag smög tillbaka in i rummet och kröp ner bakom den nu sovande Lux. Jag låg och granskade dem ett tag innan jag lät sömnen ta över och jag somnade kort där efter.
Jag kände hur någon rörde på sig och sedan en duns, snabbt spärrade jag upp ögonen och kollade på Lux som fortfarande låg mitt i sängen, sovandes. Jag vände sedan blicken ner på golvet på andra sidan sängen där Liam stirrade på mig.
”Hur kom hon hit?” viskade han innan han ställde sig upp på fötter.
”Hon ville följa med mig igår kväll så jag tog med henne hit. ” svarade jag lika lågt och pussade Lux på pannan innan jag klev ur sängen.
Liam nickade svagt innan vi båda stegade ut ur rummet och han stängde försiktigt dörren efter oss, jag styrde stegen emot köket men han greppade snabbt tag om min handled och snurrade runt mig så att jag stod vänd emot honom.
” Förlåt för hur jag uppförde mig igår kväll, jag har ingen aning om vad som flög i mig men jag känner mig mycket bättre idag, så jag hoppas att du kan förlåta mig?” viskade han mjukt innan han lätt pressade sina läppar emot mina.
”Det är okej, baby. ” viskade jag emot hans läppar.
Hans varma läppar emot mina, hans händer som letade sig in under min tröja och känslan när han pressade mig närmare sig. Han pressade snart upp mig emot väggen och jag kände utbuktningen får hans kalsonger som han pressade emot mig, jag lade armarna runt hans hals och pressade hårdare mina läppar emot hans för att dölja ett stön. Det knackade plötsligt på dörren och Liam hoppade bakåt, han vände blicken emot ytterdörren och kollade sedan på mig.
” Det är nog bäst att du öppnar. ” sade han innan han gick in i köket och ställde sig bakom köksön.
Jag nickade svagt innan jag gick och öppnade dörren, Louise kollade på mig med ett leende och jag släppte in henne.
”Jag hörde att Lux ville sova hos er i natt, jag hoppas inte att hon varit till problem. ” sade hon mjukt.
”Nejdå! Hon har varit en ängel!” ropade Liam ifrån köket och Louise skrattade till.
”Hon har sovit genom hela natten så hon har inte varit till några problem, som Liam sade, hon har varit en ängel. ”
”Så, jag får väl gratulera till erat offentliga förhållande. ”
Louise kramade lätt om mig och jag besvarade hennes kram.
”Tack.”
Liam kom snart gåendes emot oss med Lux i famnen, Lux klamrade sig fast vid honom då Louise försökte ta emot henne.
”Jag anna os Liam!” mumlade hon och Liam skrattade svagt.
”Men om du följer med mamma nu, så kanske, bara kanske jag kan komma över och natta dig ikväll. ” sade han mjukt.
Lux klättrade frivilligt över till sin mammas famn och kollade på Liam.
”Ova.” sade hon och höll fram sitt lillfinger emot Liam.
”Lovar. ” svarade han och krokade sitt lillfinger runt hennes.
Lux log brett innan hon vinkade hejdå och dem lämnade sviten. Jag stängde dörren efter dem och vände mig sedan om och kollade på Liam.
”Varför är du så himla duktig med barn?” frågade jag mjukt medan jag stegade förbi honom ut i köket.
” Jag, duktig med barn? Haha, kära älskade du har du sätt hur du själv är med barn? Du behandlar Lux som din egna lilla dotter. ” svarade han och följde efter mig in i köket.
Jag tog ut en vattenflaska ur kylen och lutade mig emot bänken medan jag kollade på honom, jag log svagt och skakade lätt på huvudet. Han tog dem tre stegen emot mig för att radera avståndet mellan oss, placerade händerna på mina höfter och kollade mig djupt i ögonen.
”Ali, jag är seriös. Du ser på Lux som din egen och att se er två tillsammans gör mig ännu lyckligare då ni är helt fantastiskt söta tillsammans. ”
Jag bet mig svagt i läppen och pressade sedan läpparna emot hans, han strök mig lätt över kinden innan vi båda gick och satte oss i soffan.
Jag la mig halvt ner i soffan så att halv låg ner bredvid Liam. Så länge jag kunde minnas så hade jag älskat små barn, jag hade passat min kusin Lily då hennes föräldrar behövt jobba kväll eller bara ville han en kväll för sig själva. Jag mindes en jul då jag och Daniel suttit runt granen medan mamma och pappa suttit i soffan och kollat på oss då vi öppnat julklapparna, så hade jag vänt mig emot mamma och tårarna runnit ner över mina kinder innan jag sagt ” men jag ville ha en lillasyster ju!” Både mina föräldrar och Daniel hade börjat skratta åt mig, mamma hade sedan dragit in mig i en hård kram och efter det hade jag somnat. Mamma och pappa. Jag bet mig löst i läppen och kände tårarna samlas i ögonen, jag satte mig rakt upp i soffan och tog några djupa andetag. Liam som upptäckt att några tårar runnit ner för mina kinder, satte sig rakt upp bredvid mig och strök mig över ryggen.
” Det gör inget om du gråter, jag förstår att du saknar dem.” viskade han lågt och ett leende spred sig över mina läppar.
Att ha någon som förstod kändes jätte skönt, men även om det varit så många år sedan nu så var det ändå svårt att veta att mina föräldrar inte skulle få se mig växa upp och bilda min egna familj. Liam’s mjuka hand som strök mig över ryggen lugnade snabbt ner mig och jag vände åter igen huvudet emot honom.
” Borde inte du göra dig i ordning för kvällens konsert?”
Han ryckte lätt på axlarna innan han ställde sig upp och stegade in i sovrummet. Några minuter senare hördes ljudet ifrån duschen och jag drog händerna genom håret, i brist på något att göra så letade jag upp min mobil innan jag klickade upp ett nytt sms.
// Kära älskade broder. Jag vet inte varför men jag känner mig helt konstig, jag vet att vi pratat om detta många gånger men, kommer du att lämna mig? Alltså jag menar att när du skaffat en tjej som du tror är den rätta för dig och ja, ni börjar planera att bilda familj. Kommer du då att lämna mig? Jag är rädd för att du ska försvinna ifrån mig. Jag vet att jag nu har Liam som jag älskar väldigt mycket men jag behöver också min käre bror vid min sida. Du har varit som min pappa, du är fortfarande som min pappa. Daniel, jag älskar dig och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig vid min sida. Killarna avslutar sin turné i morgon så vi är på väg hem i morgon natt så vi ses snart älskade broder. //
Efter mycket om och men så skickade jag iväg smset till Daniel, lade ner mobilen på bordet och stegade in i sovrummet. Liam stod framför spegeln och fixade håret men vände blicken emot mig då jag kom in i rummet. Jag log mjukt och lutade mig lätt mot dörrkarmen medan jag granskade honom från topp till tå.
” Jag tror inte jag följer med i kväll, jag känner för att stanna här och bara göra ingenting. ” mumlade jag lätt och kollade ner på mina fötter.
”Är allt okej, baby? Det är helt okej om du vill stanna kvar här men du ska veta att jag gärna skulle vilja ha med dig. ” svarade han och placerade mjukt sin hand under min haka, vände upp mitt ansikte emot sitt innan han pressade sina läppar mjukt emot mina.
”Allt är okej och okej, jag följer med. Bara för din skull. ”
När vi några timmar senare hunnit äta frukost och sedan tryckt in oss i en bil tillsammans med resten av killarna som skulle ta oss till arenan. Harry och Louis satt och hade en livlig konversation om Lux’s matvanor då det ända hon åt ungefär var pommesfrits, Zayn och Niall satt båda med blicken klistrad på sina mobiler medan jag och Liam satt och kollade ut genom rutan. När vi sedan kommit fram till arenan blev vi eskorterad in bakvägen och killarna satte sig i sminket där Louise väntade på dem. Jag sjönk ner i den lediga stolen bredvid Liam och Lux klättrade upp i mitt knä, med ett leende på läpparna lade jag armarna runt den lilla flickan och granskade killarna medan dem fick håret fixat. När Harry fått sitt hår fixat kom och lyfte upp Lux och tog med henne ut i korridoren där dem någon minut senare sprang förbi, skrattet från dem båda ekade efter dem och snart sprang dem förbi igen. Liam ställde sig framför mig innan han placerade en mjukt kyss på mina läppar, han lutade sig sedan lite tillbaka och log.
” Jag älskar dig och lycka till. ” sade jag mjukt då vi lämnat sminket och vidare emot scenen där fansen redan börjat skrika.
” Jag älskar dig, Ali och det vet du. ” svarade han mjukt innan han kysste mig på läpparna och sprang ut på scenen med killarna.
Att se Liam ute på scenen igen spred lyckliga stötar genom kroppen då att se han le och hoppa runt med sina bästa vänner verkligen gjorde mig lycklig. Jag satte mig ner på ena baslådan som stod bakom scenen och granskade min pojkvän och hans vänner som larvade sig genom den första låten.
Senare efter konsertens slut så hade vi alla samlats på hotellet för att ha ett litet snack om morgondagens program, hade jag sagt god natt till dem alla innan jag tagit hissen upp till rätt våning och låst in mig i sviten. Snabbt hade jag duschat av kroppen och sedan krupit ner under täcket, jag hade tagit med mig mobilen in i sovrummet och låste nu upp den för att se det olästa meddelandet ifrån Daniel.
// Kära Alice. Vännen, du vet att även om jag nu är vuxen och att jag inom en kort framtid kommer att flytta ifrån Wolverhampton så betyder det inte att jag ska lämna dig. Jag kommer bara att bo lite längre ifrån dig, jag kommer att kunna besöka dig och du kommer att kunna besöka mig. Vi kommer fortfarande att vara bror och syster, du kommer fortfarande vara som min lilla flicka. Minns du den gången då vi två åkte på semester till Cypern, efter mamma och pappas död, och kvinnan på resturangen frågade om du var min dotter? Efter att jag varit med dig uppe på rummet och lagt dig så gick jag tillbaka till resturangen och tillbringade kvällen med den kvinnan där jag förklarade hur det låg till. Men innan jag lämnade resturangen och henne så frågade hon om jag hade lust att träffas kvällen efter också. Vet du vad jag svarade? Jag vände mig emot henne och skakade på huvudet medan jag log innan jag mjukt svarade ”nej tack, jag ska ta hand om min lilla flicka och se till att hon får den bästa semestern hon någonsin haft. ”
Jag ser på dig som min, men vi båda vet att vi är syskon men när mamma och pappa dog så kändes det som att jag fick ett större ansvar, att jag var en större förebild för dig då än innan. Så jag skärpte mig och det är därför jag fortfarande är kvar än idag. Jag kommer aldrig att lämna dig och det vill jag att du ska minnas när du känner att livet är helt åt helvete. Jag vet att du har Liam nu, men tänk också på att Liam är inte den Liam han var förut, han är superkändis och reser runt, har intervjuer och annat och väldigt lite fritid. Jag förstår att du älskar honom men tänk också på att kan komma stunder då ni inte alls kommer att träffas, det är då jag vill att du tänker på att jag finns alltid där för dig och Liam kommer alltid att finnas där för dig. Han är en bra kille och jag är glad att du har en som han.
Åh vad bra att ni kommer hem någon gång i morgon natt, jag saknar dig något fruktansvärt! Vi ses snart älskade syster //
Tårarna rann ner för mina kinder innan jag log mjukt, min bror, min älskade bror. Jag lade mobilen på nattduksbordet och kröp ihop i sängen med täcket över mig medan jag vände blicken emot sovrumsdörren och väntade på att Liam skulle komma tillbaka.
Ytterdörren öppnades och stängdes en stund senare och tunga steg i hallen hördes, jag satte mig lätt upp i sängen och kollade på Liam som stegade in i sovrummet. Jag rynkade smått pannan då han utan att ens kasta en blick på mig stegade in i badrummet och stängde dörren efter sig, försiktigt klev jag ur sängen och tassade bort till badrumsdörren. Jag knackade försiktigt på och bet mig i läppen.
”Babe?” frågade jag hest och harklade mig lätt.
”Låt mig vara. ” svarade han kallt till svar.
Förvånat backade jag ett steg men tog mig sedan samman och öppnade dörren, min blick fastnade på Liam som satt ihopsjunken på golvet med armarna runt benen. Han vände snabbt upp blicken emot mig och jag sjönk försiktigt ner på golvet mittemot honom, utan att säga något på flera minuter satt vi bara där och stirrade på varandra. Han suckade snart och vände undan blicken, han drog händerna genom håret och skakade på huvudet.
”Vad hände när du var över hos killarna igår kväll?” mumlade han tyst innan han spände blicken i mig igen.
”Vad menar du?” frågade jag förvirrat och bet mig i läppen.
” Paul har sett dig och Niall ute i korridoren igår kväll! Du vet, hålla handen och hångla!”
Jag stirrade som förstenad på honom medan jag skakade på huvudet.
”Jag har inte alls kysst Niall! Jag har inte hållit han i handen! Liam du måste tro mig!”
” Så förklara då detta!”
Han kastade över sin mobil till mig och jag stirrade ner på bilden, Niall stod med armarna runt en tjej med precis samma hårfärg och längt på håret som mig, likadan tröja som jag haft på mig och de hade sina läppar pressade mot varandra. Jag kollade upp på Liam som nu ställt sig upp och ilskan lyste i hans ögon, han ryckte åt sig mobilen och fnös.
” Förneka inte, jag vet hur du ser ut bakifrån och jag vet vad du hade på dig igår!” röt han innan han klampade ur badrummet och började röra sig runt i sovrummet.
På skakiga ben reste jag mig upp och klev försiktigt ut i sovrummet medan jag följde honom med blicken. Han hade kastat upp min väska på sängen och höll på att kasta ner mina saker, jag spärrade upp ögonen och slog ut med armarna.
”Liam! Vad håller du på med?!” frågade jag och han vände sig snabbt om mot mig.
Han kollade på mig med mörka ögon och han kortade ner avstånden mellan oss genom att ta några steg mot mig, han släppte ner min väska framför mina fötter och spände blicken i mig.
” Gå. Jag vill inte ha dig här!” röt han argt.
Jag kollade på honom medan jag skakade på huvudet.
”Nej, Liam. Jag kommer inte gå för jag har inte gjort något fel. ” svarade jag med skärrad röst.
Han fnös och greppade sedan tag om min arm, tog upp väskan och drog med mig ut ur rummet och vidare mot hallen. Han släppte ner väskan på golvet igen och kollade på mig.
”GÅ!” röt han igen.
”Okej! Jag går!” röt jag tillbaka innan jag tog på mig skorna och drog åt mig jackan.
Jag kollade på honom medan jag tog upp väskan från golvet och öppnade dörren, jag skakade på huvudet medan jag backade ut genom dörren.
” Här. Om du ska låta bli att lyssna på mig och anklaga mig för något jag inte ens gjort, så kan lika gärna bara ha det så bra utan mig!” sade jag och knäppte upp armbandet och kastade det på honom. Jag smällde sedan igen dörren medan jag styrde stegen genom korridoren och bort till hissen men vek sedan av och tog trapporna ner till receptionen och gick ut bakvägen. Jag såg till så att det fanns någon där innan jag släppte ner väskan och satte mig ner på den kalla asfalten, sakta drog jag upp mobilen ur väskan och slog in Daniel’s nummer. Signal elfter signal gick igenom innan det sprakade till i andra änden.
”Hej älskade syster!” svarade min bror glatt.
När jag hörde hans röst, brast muren jag hållit uppe sedan jag lämnat sviten.
”Daniel? ” grät jag tyst till svar.