[KAPITLET ÄR INTE IGENOMKOLLAT!]
(Melanies perspektiv)
"Såååå det var en väldigt fin bild på er"skrattade jag. Mollys kinder lyste som stoppljus och Ash kollade generat ner i marken. Jag brast tillsammans med Oliver ut i gapskratt och satte oss sedan bredvid Mollys säng för att sedan prata med det lilla kärleksparet. Jag tog tillbaka min mobil och låste upp den. När jag väl gick in på mina bilder började jag skratta igen. För den tredje bilden som tagits tidigast (som jag själv tagit dock) var faktiskt rätt underhållande.
Den föreställde Molly och Ash. Jag tog den när dem var i en öde korridor. Fråga inte hur men jag har alltid kunna smyga och sånt. Jag är tvungen till det när jag väl bor hemma. Då när jag och mamma tillexempel bråkat så typ sticker jag hemifrån. Men iallafall så var bilden väldigt...hrmm...eh fin...alltså det var en bild på dem när dem hånglade...ugh!
"Vad skrattar du åt?"undrade Oliver. Jag skakade på huvudet och visade bilden. Han började också att skratta.
"Vad är det?"undrade Ash som som vanligt skulle veta allt. Oliver tryckte upp mobilen i Ashs ansikte och Ash var tvungen att backa lite för att se bilden. När han väl såg bilden började han mumla nåt i stil med "Jag hatar dig Melanie Malfoy! Jag ska personligen slå ihjäl dig plågsamt!"
"Eyy slå inte ihjäl min flickvän tack"sa Oliver och spände ögonen i Ash. Ash mumlade nåt ohörbart innan han visade bilden för Molly som blev så generad att hon dränkte sitt ansikte i kudden (ÄRE BARA JAG SOM SHIPPAR OLIVER OCH ASH JÄTTEMYCKET?!! OMG OTP OTP OTP!!!)
"Du kommer dö plågsamt Malfoy"mumlade Ash. Jag såg roat på honom.
"Vilken Malfoy?"undrade jag. Han såg förvirrat på mig innan han fattade att jag menade att Molly också är en Malfoy.
"Malfoy ett" sa han. Molly kollade upp från sin kudde.
"Vilken då?" Undrade hon.
"Den som föddes först"sa han. Molly och jag kollade retsamt på honom.
"Vem föddes först då?"undrade båda exakt samtidigt. Han suckade.
"Mel föddes först"sa han. Jag blev med ens irriterad och brottade snabbt ner honom på marken.
"KALLA MIG FAN INTE MEL DIN JÄVLA KORKJÄVEL!!"vrålade jag argt. Molly och Oliver skrattade så att dem grät åt Ashs livrädda min.
"Men förresten, äntligen nån som fattar att jag inte är den yngre av oss!"sa jag sen överlyckligt.
Hoppar fram till nån vecka efter det
Molly mådde bra och hon hade fått komma tillbaka till lektionerna nu. Kunde dock inte säga detsamma om mig själv. Jag hade ont i huvudet konstant, var alltid aggressiv när jag var arg vilket hände ofta och jag orkade knappt vara vaken en halvtimme.
"Melanie vad händer med dig egentligen?"undrade Sky när vi gick ut genom den stora ekporten för att ha våran lektion i Magiska Djur. Jag suckade frustrerat.
"Jag vet faktiskt inte själv" mumlade jag medan jag snabbade på mina steg.
"Åh Melanie! Jag har en sak till dig!"sa Sky en stund senare och drog fram ett kort. Kortet hade en flicka som liknade mig otroligt mycket på. Jag stod och tänkte på det ändå tills jag kom på att det var jag.
Tänk att det typ ser ut såhär:
"Tack! Men vafan jag ser ju sjuk ut på bilden"sa jag skrattandes. Sky flinade smått.
"Man ser iallafall att det är du"svarade hon nonchalant.
**************************
"Well Mel" sa Lucas när jag, han, Ash, Ty och Oliver stod i kön till Slughorns lektion. "Varför är du så arg hela tiden?"undrade han. Jag blev smått irriterad igen.
"Kalla...mig...inte..Mel!"väste jag argt. Oliver och Ash började skratta åt Lucas min.
"Påminn mig om att säga till Molly om dina humörsvängningar"sa Ash och skyndade sig snabbt att ställa sig bakom Oliver som är tre cm längre.
Jag försökte gång på gång att nå upp till Ashs ansikte för att ge honom en bitchslap men lyckades inte.
"Hon vet redan! Kan ni sluta?! Jag vill kunna slå Ash i ansiktet och ni har inte ens slutat växa än, till skillnad från mig!"sa jag och såg otroligt sur ut. Alla i ledet skrattade åt min tjuriga min när jag snabbt ställde mig framför alla i ledet i Slytherin. Ingen klagade då Slytherineleverna vet att jag är dotter till Draco Malfoy, en av dem största Slytherinarna genom tiderna. Men jag gillar det dock inte. Bilden av hur mamma och pappa glömde mig vid perrongen spelades fortfarande upp i mitt huvud.
***********************
"Varför kommer inte Molly?"undrar jag medan jag ser på klockan som visar halv nio på kvällen.
"Jag vet inte, hon..."börjar Oliver men blir avbruten av att nån kommer in i uppehållsrummet och börjar prata. Om ni undrar är resten av Slytherin på kvarsittning.
"Jag är här"säger Molly och ställer sig bakom Ash för att fixa en liiiiten fläta i hans hår. Vilket inte gick så bra så hon satt sig bara bredvid honom och han kysste henne.
"Ojoj, här händer det grejor"säger Oliver retsamt och armbågade mig lätt på överarmen för att jag ska titta på det lilla kärleksparet. Jag flinade retsamt mot Ash och Molly som nu mera bara satt och snackade cheesy stuff som ingen bryr sig om.
"Herregud vad ni hade det trevligt då"suckade jag dramatiskt men blev lite förvånad när Oliver drog ner mig i hans knä.
"Jahapp"sa jag enkelt och började pyssla med hans hår. Molly och Ash började flina åt oss.
"Äh det går inte"mumlade han. Jag skakade på huvudet.
"Du har rätt" mumlade jag uppgivet och satte mig vanligt igen.
"Jag är trött"mumlade jag. Sedan ställde jag mig upp, gäspade, gav Oliver en kyss på kinden och en kram till Molly och en klapp på huvudet (som om han var en hund som för en gångs skull hade lyssnat) till Ash innan jag gick upp för trapporna till flickornas sovsalar.
Jag drog på mig mina rosa, vita och gråa randiga, rätt korta pyjamasshorts och ett linne som räckte till mitten av magen ungefär med texten "Thanx For Nothing" på. Jag satte upp mitt hår i en såkallad messy bun. Sedan gick jag in i badrummet för att borsta tänderna. När jag såg i spegeln på mig själv såg jag att nåt saknades. Nåt jag alltid hade med mig. Typ som nu, mitt halsband inte satt på.
"Fan!"sa jag panikslaget och borstade snabbt klart mina tänder innan jag skyndade mig ut ur badrummet och ner för trapporna.
"Hej hörni! Har ni sett mitt halsband?"undrade jag oroligt och skyndade mig att leta runt fåtöljen jag och Oliver suttit i, trappan, bordet och golvet under bordet. Det var först nu jag insåg att Oliver satt och stirrade på mig och Ash och Molly skrattade åt honom.
"Vad?"undrade jag med en underlig min.
"Nej inget. Det är bara det att Herr-Stirra-På-Min-Flickvän-Utan-Att-Hon-Märker-Nåt-Alls liksom typ glor mer eller mindre på dig, och varför har du pyjamas? Ska du sova här?" skrattade Molly. Jag flinade kort innan jag med ens blev orolig igen.
"Har nån av er sett mitt halsband, allvarligt"sa jag oroligt och letade i trappan igen för att dubbelkolla så att den inte var där.
"Den här?" Undrade Ash och höll upp ett silverhalsband med dödsrelikerna i miniatyr (alltså typ inte ens en cm). Jag lyste genast upp.
"Tack!"sa jag glatt och tog emot halsbandet. Molly pratade en stund med Ash och sedan började Molly gå därifrån för att hon skulle till sin sovsal för att hon höll på att tuppa av. Ash och Molly kysste varandra passionerat i typ en minut och jag trodde jag skulle spy, allvarligt talat. Ugh...
"Jaja, jag ska sova nu, godnatt"sa Ash trött och började gå.
"Hur vet du att den är god?"undrade Oliver. Jag nickade instämmande.
"Hur vet du att den inte är ond?"undrade jag. Ash suckade.
"Ni är ju dumma i huvudet"mumlade han frustrerat och gick upp för trappan till pojkarnas sovsalar. Jag och Oliver skrattade och gav varandra en hive-five. Jag kollade ut på uppehållsrummet och insåg att det bara var jag och Oliver kvar. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och suckade.
"Oliver"började jag.
"Ja?"svarade han.
"Varför måste livet vara så komplicerat?"undrade jag fundersamt.
"Jag vet inte. Men vad jag däremot vet är att jag aldrig tänker lämna dig Melanie. Aldrig. För så dum är jag inte. Jag kan ha förlorat mig själv för en stund då och då, och jag har krossat många hjärtan. Men ditt kommer att vara helt, jag lovar"mumlade han. Jag kollade upp på hans ansikte. Han log mot mig.
"Är inte du trött?"undrade han. Jag nickade.
"Isånnafall har vi nåt gemensamt"sa han och flinade innan han reste sig upp och drog upp mig på fötter. Jag gnuggade mig i ögonen och gäspade.
"Nie?"undrade Oliver och såg ner i marken.
"Vad är det?"undrade jag oroligt. Han andades in djupt.
Men istället för att säga nånting så mumlade han bara nåt ohörbart och kysste mig sedan. Jag kysste chockat tillbaka. Fuq...kom på nu att jag tog på mig ett par jättekorta shorts...snälla nån döda mig om nån kommer in i rummet...jag tror det skulle starta ett eller fler rykten om Oliver Bech och Melanie Malfoy stod och hånglade i Slytherins uppehållsrum. Och om inte nog med det så hade inte Oliver Beck nån tröja på sig och Melanie Malfoy hade superkorta pyjamasshorts på sig...
Och just precis då hände det som inte får hända.
Jag hörde hur dörren till uppehållsrummet öppnade och en person med klackar lät det som, gick in i rummet. Stegen stannade helt plötsligt upp.
"Herregud..."mumlade en röst. Jag och Oliver särade snabbt på oss och fick se en blond person i vår årskurs. Elina Miller stod framför oss med ett flin på läpparna.
"Undra vad skolan kommer säga när dem får reda på att Malfoytjejen Melanie och Herr Urgullig Beck stått och hånglat! Och Malfoytjejen hade endast korta shorts och en magtröja och Oliver Beck inte hade nån tröja! Åh detta kommer starta så många fler rykten än mitt förra rykte om Riley McLaggen och dig Beck!"sa hon glatt och riktade det sista mot Oliver. Jag och han stod som förstelnade.
"Fan" mumlade jag tyst.
"Fan" mumlade Oliver tyst han också.
"Snälla döda mig" muttrade jag tonlöst.
"Nu" muttrade Oliver trött.
"Undra vad Riley Barbiedockan McLaggen kommer säga när hon får reda på detta!" Sa Elina glatt och hoppade överlyckligt iväg med ett slugt flin på läpparna.
"Vi kommer få leva med detta några år va?" Undrade jag tonlöst.
"Japp" svarade Oliver. "Du anar inte hur länge hennes rykten håller kvar! Ett av hennes rykten höll på från första till fjärde året"
Jag suckade.
"Jag kommer få stämpeln som bitch nu" mumlade jag.
**********************
Jag vaknade på morgonen, men inte i min himmelsäng. Jag vaknade på golvet i min sovsal. Wow jag måste sluta att gå i sömnen... (Alltså jag gör det i verkligheten också... Min syster gjorde det förut...och i sömnen gick hon ut på balkongen och kollade ner, mamma hörde nåt och kollade på balkongen och såg min syster *detta var för typ fem år sen eller nåt* och hjälpte henne in på vårt rum igen *jag och min syster delade rum på den tiden* ...vi låter som en väldigt fridfull familj, eller hur?).
Jag drog snabbt på mig mina kläder bestående av en magtröja med donuts på och ett par vita högmidjade shorts (det är lördag och då tänker jag INTE gå klädd i en tråkig skolklädnad!). Jag uttalade förtrollningen Kenzie lärt mig snabbt. Jag riktade min trollstav mot mitt hår och koncentrerade mig.
Mitt hår fick genast slingor i regnbågens färger och jag satte upp det i en högtofs. Sedan fäste jag en rosa stor rosset i tofsen.
Jag skyndade mig ner för trapporna och ut genom dörren till uppehållsrummet. Upp för alla miljontals trappor (tycker jag då...jag hatar trappor av nån anledning) tills jag kom upp till porten till Stora Salen. Jag gick in och satte mig vid Slytherins bord bredvid Oliver. Alla i hela skolan stirrade på oss med vidöppna ögon.
"Vad stirrar dem på?" Viskade jag i Olivers öra.
"Vet inte, antagligen Millers rykte" svarade han uppgivet viskande.
"Så ni hade det trevligt igår va?"undrade Jackie som satt på min andra sida. Jag gav mig själv en facepalm och suckade.
"Går det rykten eller?" Undrade Oliver till Jackie.
"Yupp" svarade hon flinandes. "Väldigt pinsamma rykten om er! Typ att Malfoytjejn Melanie och Beckkillen Oliver typ hånglade offentligt igår i Slytherins uppehållsrum." Flinade hon.
(Mollys perspektiv)
Jag satt vid Gryffindors bord och åt frukost när en brunhårig flicka med ett flin på läpparna kom fram till vårt bord.
"Malfoytjejen, får jag prata i enrum med dig?" Sa Josie Smith med ett oskyldigt leende på läpparna. Jag kände att nånting var väldigt fel men nickade tyst. Scorpius gav mig en undrande blick men jag ryckte bara på axlarna. Sedan följde jag efter Josie som gick ut ur porten. Jag sannade precis utanför precis som hon.
"Vad vill du Smith?" Undrade jag trött.
"Jag ville bara att du skulle veta, Malfoy, för det första att du är patetisk, för det andra är din syster en idiot för att hon tror att min blivande man efter Ash älskar henne, för det tredje. Att Ash har bjudit ut mig" flinade Smith. Jag kokade nästan av ilska. Under månaderna här på Hogwarts har jag lärt mig att inte ta skit från Slytherins, men ändå.
"Du snackar fan inte skit om min familj! Och för det andra så är jag inte så jävla dum att jag går på sånt!" Sa jag argt. Josie log hånfullt mot mig.
"Molly, vad gör du här?" Undrade Oliver Beck som nu mera stod utanför porten.
"Oliver, inte nu"sa jag argt. Han höll upp händerna i en gest att han var oskyldig och gick därifrån. Josie såg argt på mig.
"Ja gå och se själv, Astronomitornet klockan fem. Ses där när ditt hjärta krossas, men böla inte sen för jag varnade dig"sa hon. Jag kände tårarna börja rinna ner för kinderna innan jag gick in i stora salen igen.
"Molly! Vad har hänt?! Vem har gjort så att du gråter?!" Sa Ash panikslaget när jag gick in i stora salen igen. Jag skakade på huvudet.
"Ska du gå ut med Josie Smith eller?"undrade jag. Han skakade förvirrat på huvudet.
(Josies perspektiv)
"Ash! Du måste hjälpa mig!" Sa jag och låssades vara panikslagen. Han kom förvånat fram till mig.
"Med vad Smith?" Undrade han och himlade med ögonen.
"Möt mig vid Astronomitornet klockan fem, du måste hjälpa mig med en grej" sa jag och låssades vara jätteledsen. Han suckade.
"Visst" sa han uppgivet och gick därifrån. Jag flinade för mig själv innan jag gick därifrån med högfärdiga steg.
"Josie!"hörde jag min idiotiska tvillingbror ropa efter mig.
"Vad vill du Jack? Jag är upptagen!" Sa jag spydigt och slängde med mitt mörkbruna hår. Han suckade och gav sig själv en facepalm innan han började prata.
"Pappa vill..."började han innan jag avbröt honom.
"Jag lyssnar inte" sa jag irriterat. Pappa och jag hade haft ett bråk innan jag åkte till Hogwarts efter julen. Det handlade om hur jag lekte med folks hjärtan. Han tycker det har gått över gränsen.
Pffft, jag leker inte med folks hjärtan! Jag bara lånar dem, krossar dem och ger tillbaka dem. Enkelt.
"Lyssna Josie! Pappa vill att du lägger av med ditt beteende" sa Jack otåligt. "Jag skulle annars inte prata med dig frivilligt"
"Nej, så varför drar du inte då?" undrade jag drygt. Han suckade och gick tillbaka till sin såkallade vän (som för övrigt var jättesöt). Han hade smutsblont hår och grå ögon. Han hette Gray i efternamn har jag för mig.
Jaja, jag är bättre än så. Jag tänker knappast bli tillsammans med en Gryffindor! För så jäkla du är jag inte.
"Kom nu Josie!" Sa Lindsey och drog med mig därifrån.
Hello! Okej det har tagit mig typ miljontals år att skriva detta men det är för att jag haft världens idétorka så Alva var tvungen att hjälpa mig. Hon har blivit jättearg på mig och sagt att hon kommer dö om jag inte uppdaterar så här har ni människor!
*Melanie* DRAKAR SKA NOG ANTAGLIGEN INTE FLYGA FRIA!! OKEJ DET VAR JAG SOM SLÄPPTE UT DEN MEM JAJA!! MOLLY!! KAN DU HJÄLPA TILL LITE KANSKE?!!!
*Maja* Ja Melanie lyckades släppa fri en drake, jag lyckades uppdatera.
//maja💗