Världen låg i kris. Människor dog. För trettio år sedan hade livet blomstrat för mänskligheten, som efter flera decennier av hårt arbete äntligen lyckats utveckla teknik med eget tänkande. Maskiner. Människan kallade dem för Omnics och Omniums. Medan Omnics tog sig an enklare mänskliga yrken var Omniums ute på stridsfälten.
Liksom människor gjort i alla tider stred människor mot varandra, och för trettio år sedan började de använda Omniums för att strida ännu mer. Det de inte visste var att deras skapelse skulle bli deras fiende. Den som kan tänka har åsikter och en egen vilja, och Omniums agerade så fort de kom ut på stridsfältet. Utan förvarning vände de sig mot människan, som genast behövde ge upp striden mot varandra för att tillsammans stå starka mot den nya fienden.
Nu hade trettio år fyllda av krig passerat, och Omniums stod starkare än någonsin. Soldater från hela världen skickades ut på stridsfälten för att försvara mänskligheten, men trots att det fanns ett visst motstånd att ge, skulle katastrofen förr eller senare bli ett faktum. Om det inte kom en lösning mycket snart, skulle människan gå under för sin egen skapelse.