Jag satt på den lilla kullen precis bredvid Varbergs fästning, under mig låg det stora fängelset som en gång för länge sedan hade används för danskarna som olyckligtvis hade varit där vid fel tillfälle. Salt havsdoft borrade sig in allt djupare i min näsa. Vid min sida på det svala gräset satt hon, min vän. Hennes blonda axellånga hår fladdrade i sensommarbrisen och hennes djupa blåa ögon verkade glimta fritt likt havet. Jag blickade ut mot den vita, tångtäckta stranden, mot de blommande nyponbuskarna längs stigen. Gatorna nedanför oss var folktomma, än var Varberg fullt med liv som aldrig skulle kunna gå att beskriva med ynka mänskliga ord. Vi satt där, hon och jag. Vi satt där och njöt av livet, hon och jag.
Aye aye ayye wassup boIsss EHrm ewwwww det är det värsta jag har skrivit tror jag men jag orkar inte läsa igenom okok. Såsom alla andra Novell-saker jag NPGONSIN har skrivit har jag med vind igen (tror jag i alla fall) ovh det är för att det är det enda jag tänker på när jag tänker på ordet frihet Okok och kag gillar att skriva om frihet See ya later refrigerator (☝︎ ՞ਊ ՞)☝︎ också det här är lite ekligt men jaja jag jah ah jag glömde vad jag tänkte säga
KAMU SEDANG MEMBACA
EhRrm
Cerita PendekHaanHsha korta berättelse-saker Okok OCH det är ingen kärlekssak än a alla fall yror jag
