Pausad- Sista ciggen -Noel Flike

Fyra

Jag vaknar med tårarna i halsen.
Jag tittar desperat runt i rummet, försöker väll hitta dig.

Men det gör jag inte.

Klockan på väggen visar strax efter 03.

Utan att tänka tar jag upp min mobil och skrollar efter din telefon kontakt.

Jag borde verkligen inte hålla på såhär. Jag borde tänka. Men det finns inte just nu.

Jag lägger mobilen mot örat i hopp om att du svarar.
Och det gör du.

"Hallå", din röst är nyvaken, jag väckte dig.

"Jag kan inte sova utan dig", säger jag desperat i hopp om att du ska låta mig komma över.

"Vad menar du", suckar du.

Jag vet att du inte vill att jag ska ringa såhär. det förklarade du för mig när du dumpade mig. För det skulle bli för svårt för dig.

"Jag kan inte sova utan dig Clara, kan jag snälla komma över. Jag drömmer bara om keffa saker", jag försöker ursäkta min situation. Fast jag vet att det jag som satt mig i den själv. Annars hade jag kanske legat i din famn just nu, det hade vart där jag somnat.

"Kom över", mumlar du.
Du har alltid varit så snäll mot mig, för snäll Clara.

"Tack Clara", säger jag.

"Mm vi ses", mumlar du.

Undra om du tänker på mig så som jag tänker på sig? Undra om du blir helt nervös nu som jag blir för jag vet att jag ska hem till just dig.

Vi kommer aldrig vara över för mig. Regnet gör mig dygn blöt när jag halvt springer från min lägenhet till din.

Men jag bryr mig inte ett skit. Snart är jag ju hemma hos dig.