Kapitel 18

153 4 0
                                    

-Förutom allt, det här var en ganska rolig dag, sa Peter.

Det gjorde mig att skratta.

-Jaha?, frågade jag.

-Ja, jag skulle göra om hela dagen om det menade att jag skulle vara med dig, sa han.

Gulliga söta Peter.

Han är min.

-Hur länge har vi kvar?, frågade jag.

Peter såg uppåt.

-Med solens position..Tror jag en timme, sa han.

Jag granskade allt.

Just det.

-Peter vi är i ett hål!, skrek jag.

-Jaa?, sa Peter tveksam.

-Vi är i ett hål!!, skrek jag.

-Håller du på att bli galen?, frågade han.

-Kommer du ihåg att änglarna hade grävt ner den onda ängeln här..Och ängeln rymde med hjälp av hans krafter, sa jag.

Peter såg fundersam.

-Han sa att han inte var riktigt levande, sa jag.

Jag kom ihåg att jag läste om de olika änglarna.

Solens ängel kallas för Max, Nattens ängel kallas för Raven, Naturens ängel kallas för Sam och Havets ängel kallas för Marice.

Jag ryste.

-Bara en av änglarna har kontroll av natt och mörker.., sa jag.

-Raven, viskade Peter.

Jag nickade.

Raven heter den onda ängeln.

-Vi gjorde det!! Alla är säkra!, skrek jag.

Änglarnas skymt försvann.

-Jag kan fortfarande vara med dig, skrek Peter.

En mörk röst fyllde hålet.

-Så fantastisk, sa den.

-Ni förstod inte tricket.

Jag grimaserade.

-Åh ni var sena...En minut?, fortsatte den.

Jag kände rösten bakom mig.

Jag vände mig om och såg det skärande röda ögon.

-Va!?, skrek jag.

-Vet ni vad, bara för att ni var nära tiden så ska jag berätta en hemlighet, sa ängeln.

-Den personen som ni tror är Raven..Är inte det! Jag har kontrollen över honom. Jag kan göra vad jag vill med honom, sa han och formade en boll med svart eld.

-Du vet, jag har tur! Raven är den starkaste ängeln av alla, kommenterade ängeln.

-DE MÅSTE VETA ATT DU HAR KONTROLL ÖVER HONOM, grät jag.

-Nämen han är precis som jag. Han vet ingenting om det, sa han.

-Han var för ledsen, lämnad och själv...Precis som du ska bli, fortsatte han.

-Nej!!, skrek jag och slog hans nedre käke.

Han backade och hans ögon blixtrade av ilske.

-Vet du vad? Jag ska låta dig leva och känna ensamheten efter jag har dödat alla du känner.

Ängeln gick mot Peter.

-Vi börjar med honom, hånlog han.

-PETER SPRING, skrek jag.

-Han hör inte dig, han är under min kontroll, log ängeln.

-Skade honom inte!, skrek jag medan jag kämpar med tårarna.

Jag tog ut min fickkniv.

-Slåss mot mig istället, sa jag.

-Du vill slåss mot en ängel, frågade han och kom närmare.

Jag nickade.

-Ja, viskade jag.

Hans ögon mörknade.

-Dumma flicka, sa han och snurrar runt mig.

-Dumma flicka, sa han igen.

Jag grimaserade och svängde kniven.

Han blockerade med armbågen.

Jag gjorde ett sår i armbågen.

Han gjorde inget ljud.

Sakta så gick såret bort och hans armbåge såg helt normal ut.

-Va..Det är fusk, mumlade jag.

Raven kom närmare. Jag hade mitt kniv framför mig.

-Du kan inte döda mig, sa jag.

-Vänta du bara, sa han och ilske blixtrade i hans ögon.

Take Me To Neverland (Svenska)Where stories live. Discover now