Chanels perspektiv
När jag beger mig ut mot köket för att kolla om det finns käk fryser jag till is, en mycket välkänd bil parkerad utanför Luddes hus och ut kommer, Dante.
" Chanel det är inte som du tror jag lovar!" Säger Dante ut innan han ens kommit hela vägen in i huset. Jag hinner inte säga ett ord förens Ludwig flyger upp och soffan och blir riktigt aggressiv.
" ÄR DU FUCKING SNEAD DANTE?" Skriker Ludwig ut och slår in Dante rakt in i ytterdörren.
" Men bror låt mig fucking förklara!!!" Ryter Dante tillbaka och jag ser direkt hur hans ögon omvandlas till arga.
" Hur fucking tänker du egentligen?!!" Skriker Ludwig och jag ser redan nu hur adrenalinen börjar stiga i hans kropp.
" Kom inte och fucking putta mig innan du ens vet sanningen!!" Skriker Dante tillbaka och innan Ludwig hinner svara har Dante puttat han hårt på bröstet så han flyger bakåt, men på en sekund är Ludwigs knytnäve träffad rakt på Dantes näsa så blodet redan forsar ut.
Min första reaktion är att skrika åt Ludwig, men det verkar inte funka så Noel ställer sig och täcker Dante så att Axel kan lugna ner Ludwig.
" FATTAR DU VAD DU FUCKING HAR GJORT?!!" Skriker Ludwig ut trotts att Axel står framför han så att han inte hoppar på Dante igen.
" EYY LUDDE?!!" Ropar Axel för att få tag i Ludwig som hamnar i sik ilskna bubbla. Men innan något hinner hända lyckas Ludwig slå Axel rakt i ansiktet så han faller bakåt.
Men jag kan aldrig slita blicken från Dante som halvsitter ner i hallen och torkar bort blod efter blod, men det verkar aldrig få ett slut. Vi får ögonkontakt hela tiden, ingen av oss sliper bort blicken men rätt vad det är så skriker nån till och vi kollar dit.
" Eyy Ludde gå och lugna ner dig förfan!!" Ryter Noel till åt Ludde som bara står och stirrar med djupa andfådda andetag.
" Ludde? Nu!!" Skriver Noel lite högre så att han antagligen ska lyssna, och utan emot käftning vänder han sig om och skriker ut för en sista gång innan han försvinner upp mot övervåningen.
" Ahhh fuck asså" suckar Axel ut och sätter sig på en av köksstolarna för att torka bort blodet.
" Kan vi snälla snacka?" Frågar Dante mig plötligt, utan att svara nickar jag endast på huvudet och tar mig ut genom ytterdörren.
" Ehh vart ska vi ?" Frågar jag när vi båda kommit ut från huset.
" Vi tar en promenad" svarar Dante och kollar djupt in i mina ögon när han passerar mig.
" Det är ingenting mellan mig och Elin om du tror det" säger han rakt på sak. Min blick ligger endast ner i marken, då jag inte vet vad jag ska svara...
" Jag vet inte varför hon kysste mig" fortsätter han med efter att jag inte svarat.
" Det såg ut som du kysste henne tillbaka, rakt framför mina ögon Dante" svarar jag besviket och försöker hålla ihop rösten.
" Jag vet, men jag gjorde inte det jag lovar. Hon kysste mig! Jag skulle bara krama henne, dels såg jag inte dig förens hon släppte efter..." suckar han djupt och försöker möta min blick.
" Du fattar inte hur jävla tufft det har varit Dante, och att sen se dedär. Vad gjorde du ens där om ni nu inte har något" svarar jag så rakt jag kan, men har fortfarande det ledsna i mig.
" Jag vet inte, asså fan. Men har du inte ens hållit på med någon sen. Du vet, jag lämnade dig" säger han, bara ordet av att han lämna mig gör mig så sårbar.
" Nej" svarar jag kort och gör allt för att hålla ihop rösten, men tillslut spricker den. En tår faller ner men jag torkar fort bort den för att inte se allt för svag ut.
" men vadå har du det?" Frågar jag igen.
" Assååå, neeej" svarar han osäkert.
" Säg bara ja Dante" säger jag då jag är trött på lögner.
" Okej ja, men det var bara för att försöka glömma dig" oj, ville han glömma mig?
" Ville du glömma mig?" Säger jag och kollar rakt fram på gatorna som är helt tomma.
" Hur fan kunde du göra så mot mig Dante, jag trodde seriöst du fucking älska mig? Men det var alltså fake hela tiden!!" Säger jag och börjar höja rösten samtidigt som jag stannar till.
" Neej" hinner han säga men jag avbryter han " Du lämnar mig för lite fucking droger, något du själv tagit hela ditt fucking liv!!" Skriker jag till och nu börjar tårarna storma.
" Du är så jävla självupptagen, ett jävla as, speciellt mot mig. Som var helt jävla oskyldig!!" Skriker jag med tårarna som rinner. Dante försöker ta tag i mig hela tiden men jag drar ifrån, sprattlar bort och fortsätter skrika på han.
" Du tänker bara på dig själv, lät inte mig göra ett fucking shit, till och med låtsades att du älska mig!!" Dem sista orden tar på mig, men jag fortsätter.
" Du sa ju aldrig att du älska mig!!" Säger Dante med en beskriven men hög röst, samtidigt som han försöker få ett grepp om mig.
" Släpp mig!" Skriker jag, men kommer inte riktigt loss ur hans grepp som han har om min handled.
" Dante släpp!" Fortsätter jag att skrika, men han häller kvar, väntar ut.
" Du sa aldrig tillbaka!" Skriker han mitt i allt sprattlande.
" Dante släpp mig!" Skriker jag och försöker rycka bort hans grepp.
" Som om du älskade mig!!" Skriker jag samtidigt som jag försöker komma loss, jag blir bara mer och mer spänd och börjar få panik, men du håller kvar greppet.
" Asså fattar du inte?!!" Säger jag högt och stannar upp för att kolla han rakt in i ögonen.
" Fattar inte vad?" Frågar han, utan att släppa mina armar.
" Att jag älskar dig, så jävla mycket" jag sa det, jag sa det till honom. Till en början kollar han bara chokat in i mina ögon, medans hans ögon förvandlas till tårögda och utan att svara lutar han sig fram, placerar sina armar runt min midja, och får mig att slappna av.
" Jag älskar dig" viskar jag igen.
" Jag älskar dig med, så fucking mycket" viskar han fram och jag hör hur hans röst spricker.
Jag drar till slut upp mina armar runt hans hals och trycker han närmare mig, hans närhet gör mig lugn, så lugn.
" Förlåt" viskar jag fram och gräver ner mitt ansikte mot hans hals, den luktar som vanligt, bara Dante.
" Schhh" viskar han, antagligen för att bars njuta av varandras värme, den närheten jag saknat, så jävla mycket, har jag äntligen fått tillbaka.
Efter ett tag drar han ifrån, placerar sina händer runt om mina käkar, kollar mig djupt in i ögonen och jag kan se en tår falla ner från han öga.
" Fyfan vad jag saknat dig" säger han efter en stund.
" Jag har saknat dig med" säger jag, och vi båda får ett brett leende på läpparna, innan min blick faller ner mot hans läppar, och hans blick på mina.
Efter ett tag går det inte att vänta. Hans läppar perfekt mot mina, passar dem perfekt. Hans kyssar som jag längtat efter en hel månad, som jag bara suttit och längtat efter.
Men nu, är vi återförenade starkare än någonsin.
Jag drar ifrån och kollar in i hans blåa fina ögon, som lyser perfekt.
" Fan vad jag älskar dig" viskar jag fram innan jag kramar om han så hårt jag kan, jag vill aldrig släppa taget, han är bara min, och jag är bara hans.
" Jag älskar dig mer än någonsin"
________________________________
TÄNKTE BARA PÅPEKA ATT DANTE ÄR I SPANIEN OCH DET ÄR JAG OCKSÅ:)
Äntligen! Eller vad säger ni?😝
Blev så lycklig när jag skrev detta! Fick bara en sån jävla känsla! Vad tycker ni?❤️❤️
T R E T T I O E T T
Depuis le début
