Annorlunda två (vikmione SWE)

Det sissta brevet

Det var alldeles tyst i huset, man kunde höra fåglarna utanför och hur bladen i böcker vände på sig. Hermione satt i sin fåtölj och läste, som hon hade gjort hela sommaren. Samma bok om och om igen...
Allting kändes tomt, Harry och Ron hade börjat sina karriärer och här satt hon. Väntandes på sitt Hogwarts brev med förväntan.
Hon bestämde sig för att gå ned till brevlådan för att kolla en sista gång om det låg något där.
Precis när hon hade satt på sig sina skor så kom hon på att breven från den "magiska världen" kom med ugglor.
Besviket tog hon av sig sina skor och la dem prydligt på sin plats. Hon lät ut en suck och gick ut i den svalkande värmen.
Sommaren hade känts som en evighet, mamma och pappa hade rest bort och hon var själv här. Utan några kompisar... utan magi... utan allting som gjorde en glad.

Håret vajade i vinden och solen kysste hennes hud där hon stod och kollade upp efter vad som helst. Himmelen var helt klarblå och molnfri, hon borde kunna se en uggla komma härifrån...

När Hermione satt och åt sin middag så flög det in en brun stor uggla med ett brev i näbben. Hon slet försiktigt lös brevet och fixade vatten åt den trötta ugglan. Hermione vände till brevets baksida där hon såg en välbekant handstil. Det var från Krum...
Hon borde ha börjat känna igen ugglan vid det här laget.
Hon lossade på sigillet (V.K) och drog upp pappersbiten:

Käraste Hermione,
Jag ber om ursäkt om du trodde att det här var ditt Hogwarts brev. Men jag tror nog att du blev lika glad över mitt som Minervas.
Den här sommaren har varit fantastisk, att kunna få kontakt med dig igen och att kunna brevväxla...
Jag önskar bara att vi kunde träffas på riktigt istället för via breven. Det var så länge sedan.

Jag har däremot andra nyheter, för att kunna lära mig mer (än vad jag redan kan!) så har jag bestämt för att gå nåt år på Hogwarts.
Jag hoppas att vi kommer att ses snart, kommer att bli kul att äntligen få se dig igen. (Har fixat så att jag hamnat i Gryffindor!)
Jag saknar dig Hermione, det gör jag verkligen...
-Krum

Hermiones hjärta spratt till av glädje, skulle Krum komma till Hogwarts?!
Hon läste igenom brevet en gång till för att försäkra sig om att han verkligen hade skrivit om Hogwarts.
Hermione tog genast fram pergament och penna.

Käraste Krum,
Helt fantastiskt!
Vad kul det kommer att bli med dig på Hogwarts. Du känner ju mig, jag har så många frågor! Vart ska man börja...
Kommer du att åka till Diagon Alley?
Kommer du att ta tåget till Hogwarts?
Hur kom du in i Gryffindor?
Är det bara pågrund utav att få mer kunskap som du åker till Hogwarts, eller är det pågrund av mig? ;-)
Jag saknar dig otroligt mycket med, sedan vi senast träffades så har våra utseenden nig förändrats en hel del. Jag skickar med ett foto som mamma & pappa tog på oss tre i början utav sommaren. Det rör sig tyvärr inte, finns inget sånt i mugglar-världen.
/Din Hermione.

Så fort ugglan hade druckit färdigt så skickade hon iväg ugglan igen. Krums brev hade fått henne på mycket bättre tankar, tänk om de äntligen kunde träffa varandra igen?
Hon satte sig ned i fåtöljen och suckade, det hade alltid tagit lång tid för Krums svar att komma till henne. Hon ville ha svar på sina frågor nu!
Krums maskulina ansikte, muskler och hans lilla leende. Hennes kinder hettade och kom ihåg när de dansade på julbalen tillsammans.
Vänta... började hon faktiskt längta efter Krum?

Innan hon hann fundera mer på det så kom det en till uggla, den här gången med listan på alla material som hon skulle ha med sig.

Efter att ha kollat igenom listan så fördes hennes tankar vidare på Krum. De hade (antagligen) småflörtat med varandra genom breven ganska ofta men hon visste inte hur Krum ville ha det eller om vad han tyckte, för den delen. För sjutton, hon visste ju inte ens hur hon ville ha det...

Den natten så sov hon djupt, drömde om att få komma tillbaka till Hogwarts och om Krum, även fast hon inte ville det. Han dök upp här och var i drömmarna.
När hon visade de nya eleverna vägen och lösenordet till grupprummet, så var Krum där. När hon och Ginny pratade tjejsnack, så var Krum där. När hon satt och pluggade i biblioteket, så var Krum där.

Hermione vände och vred på sig i försök att hitta en skön plats. När hennes drömmar än präglades utav Krum så gav hon upp.
Klockan var bara fem på morgonen, allting var tyst och övergivet.
Hon tog på sig sina vinröda tofflor och gick ned för att kolla i brevlådan, mugglartidningarna kom fortfarande från den.

Precis innan hon skulle öppna dörren så flög det in en uggla, ingen vanlig uggla som helst. Det var Krums uggla.
Hermione slet ivrigt av det fuktiga kuvertet och öppnade det smidigt med en kniv.

Käraste Hermione,
Du har så många frågor, jag har svaren. Men för att få dem så måste du lita på mig, okej?
Följ efter Afrim, han kommer att visa dig vägen till dina svar! ;)
- Din Krum

Hon sprang upp för trapporna och slet av sig nattlinnet och sparkade av sig tofflorna, vad skulle hon ha på sig?
Skulle hon äntligen få träffa Krum?
Om hon skulle det så skulle hon behöva klä sig finare än bara jeans och T-shirt.
Hon rotade igenom garderoben och hittade en svart kort (inte allt för kort) klänning med ett snyggt blommönster stigandes uppåt. Till det så tog hon lite eyeliner och rouge, hon hade alltid varit dålig på smink så det blev inte alltför snyggt eller mycket. Klackarna stod längst ned i garderoben efter den senaste dejten med... Ron...
Hon puttade undan tankarna på honom och lät huvudet fyllas med tankar på Krum.
Afrim fick ta lite flingor att äta medans hon kammade igenom det lockiga håret.

Det klickade där hon småsprang efter ugglan, vart var svaren som Krum hade lovat henne?
Hon kollade ned på sin arm för att kolla vad klockan var, men istället för armbandsuret så såg hon sitt ärr. *Smutsskalle*...
Tårarna började att bränna under locken, tänk om hon inte dög åt Krum? Han var ju renblodig, vad var hon... en äcklig liten smutsskalle. Både som vän eller mer...?

I det suddiga synfältet så kunde hon urskilja en stor och maskulin siluett stå framför lekparken. Krum.
Hon torkade bort tårarna med händerna och fortsatte mot siluetten. Det var verkligen han, honom som hon hade skickat brev till under hela sommaren.
Nu så kunde hon urskilja hans ansikte i ljuset från lyktstolpen och sprang fram och kramade om honom. Det kändes nästan overkligt, de hade skickat flera brev om dagen i sommar och nu så var han äntligen här.
Krum besvarade kramen hårt med sina muskulösa armar, den var lång och härlig. Men till slut så var vi tvungna att sluta kramas.
Han hade inte förändrats så värst mycket under åren, blivit längre kanske men inte mycket mer än det.
Hon satte sig på en utav gungorna och kollade på medans Krum gjorde samma sak. Hon kunde inte tro det...
Afrim satt över oss och hoade högt och ljudligt där han burrade upp sina bruna fjädrar.
"Så..., sa Krum lite rastlöst medans han gungade fram och tillbaka på gungan, dina svar..."
Hade det redan blivit stelt?
"Aaa... jag undrande om du kanske ville gå och köpa våra nya grejer tillsammans vid Diagon Alley, sa hon snabbt, imorgon kanske?"
Hon tittade ned på marken, varför svarade Krum inte? Hon lyfte blicken och mötte hans djupt bruna ögon. Det var något lugnande med dem, vi bara satt där, vad var det som gjorde att han log sådär stort? Vad det än var så spelade det ingen roll, hon skulle kunna sitta och bara stirra in i hans fina ögon hela morgonen.
"Uhm... jo just det! Det kan vi göra, Mione, sa Krum generat medans hans leende återtog sin plats.
"Vill du följa med mig in för frukost, frågade hon och pekade mot hållet där huset stod."
"Gärna..."

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Phew!
Där var det första kapitlet klart!
Det blev kanske lite väl cheezy men ni kan gärna komma med förslag på sådant som ni vill se!
PoK 🦡