Dante: 15:40
Kommer gärna över på middag och träffar dina föräldrar❤️
Ahop, så enkelt var det. Nu har det bara att berätta för mamma, och pappa. Men om jag känner han rätt bryr han sig inte så mycket om jag har kille eller inte, så länge han tar bra hand om mig är han nöjd.
" Heeej mamma" säger jag när dem små siffrorna visar att samtalet precis startar. Då jag har mina AirPods i behöver jag inte ha mobilen vid örat, bästa köper enligt mig.
" Hej gumman, vad gör du?"
" Sitter på tåget påväg hem. Durå? Frågar jag
" Vi är på flyget, har glömde säga men Elvira är med också så du vet!" Säger mamma glatt. Elvira är min minsta kusin som bor i USA med sin familj, och grannar med mamma och pappa.
" Jaha vad kul! men du" säger jag och börjar nervöst bita på nagelbanden. Bra, då förstör du bara dina naglar Nell.
" Var det något du ville eller?" Säger mamma efter en liten tystnad.
" Mm" mumlar jag.
" Alltså... Jag har träffat en kille, som jag tänkte ska vara med på middagen" säger jag nervöst och jag kan mer än se framför mig att mamma sätter handen för munnen av lycka. Känner jag min mamma rätt så hon den mest positiva personen jag träffat, ingen är så glad för en annans skull som hon. Hon vill alltid folks bästa och har ett beteende som en 25 åring, så hon är klart en av mina bästavänner. Därav vet jag inte varför jag blir nervös över att berätta det här, kanske för att det är för just Dante?
" Men åhhh Nell vad kul!!" Visste det. " Vad heter han? Är han snygg? Hur gammal är han?" Frågar mamma på en och samma gång, vilket får mig att skratta till.
" Haha Mamma. Han heter Dante, är skiit snygg och är ett år äldre än mig. Så han går i 3:an." Svarar jag.
" Jahaaa gud vad glad jag blir för din skull gumman. Men hur träffades ni?" Ojdå, jag kan ju absolut inte förklara hur det hela började, då förnamnet är kaos.
" I skolan" blir mitt svar. Och senare efter det måste mamma lägga på och jag befinner mig hemma.
4 timmar senare
" Heej!!" Säger jag glatt när mamma och pappa stiger innanför dörren till vårat gigantiska hus.
" Åh gumman vad jag saknat dig" är det första mamma säger och kramar om mig hårt.
" Jag har saknat dig med mamma" säger jag i kramen men drar snabbt ifrån för att hoppa på pappa. Vars skämt jag saknat så jävla mycket.
" WAZAAAAH" skriker han ut och konstar med händerna i gest, vilket får mig att brista ut i skratt.
" Vem har vi här då?" Frågar mamma nyfiket bakom mig.
" Det här är Dante" säger jag och ställer mig bredvid honom, för att placera mina bådar händer på hans ena axel och luta kinden mot.
" Tjaa" säger han och sträcker ut handen mot mamma som tacksam tar emot den.
" Hej Dante. Veronica!" Säger hon och ler brett mot Dante.
" Tjenare Dante, Jens här" säger pappa med en tillgjord som får mig att skämmas en aning. Alltid, ska han försöka va rolig. Vilket ibland är bra, men ibland också pinsamt.
" Heeeej Elvira!!" Säger jag och kastar mig ner på knä för att omfamna Elvira i en kram.
" Jag haj schaknat dej" brister hon ut med sin napp i munnen, som hon aldrig släpper. Trotts att hon är 3,5 år.
" Jag har saknat dig ännu mer" säger jag och lämnar en kyss på hennes kind. Snabbare än blixten springer hon ifrån in på mitt rum. Där hon antagligen ska leta fram något att pilla med.
" Vem har vi som kock idag då?" Frågar mamma nyfiket och rör sig mot köket där Emil står och lagar mat.
" Hej mamma och pappa jag kan inte hälsa på er nu, det går fan skit här!" Brister Emil ut när vattnet kokar över från kastrullen.
Jag vet inte varför han gjorde något med vatten och kastrull då Tacos står serverat på bordet.
" Sååå Dante vad gör du på fritiden då?" Frågar mamma intresserat, då allt som gör mig lycklig vill hon ha koll på. Och jag vet inge hur många gånger under denna kväll innan maten serverades mamma viskat i mitt öra hur lycklig jag ser ut.
" Jag går fortfarande i sista året på skolan, men utöver det är jag med i en musik grupp som heter hov1. Så jag jobbar med musiken nästan på heltid" svarar Dante glatt, jag vet hur glad han blir när folk frågar om musiken eller om vad han gör på fritiden. Han skiner varje gång upp som en sol så fort frågan kommer fram. Han älskar även att prata om det, så vissa gånger kan det ta mer än 10 minuter innan hans presentation är klar, men denna gången blev jag överraskad då det endast tog 30 sek.
" Jahaaa, men gud vad kul. Hur går det för er då?"
Frågar mamma med stora ögon lika som golfbollar. Mamma har alltid gillat musik, jag med faktiskt.
Det är något jag och mamma har gemensamt, vi sjunger alltid tillsammans framför vårat piano. Som vi har här i Sverige och i USA. Jag har ända sen jag var 6 kunnat spela piano, så en dold talang kan man väll säga jag har som inte många vet om.
" Är dju och Daniel tillschammans?" Hör jag plötsligt en nästan bäbis röst säga, och ut från mitt rum kommer Elvira.
Vattnet som precis tänkt svälja stannar endast till och jag hostar till en gång av den plötsliga frågan.
Det är nu det slår mig ännu en gång att det är klart nån av dem skulle fråga just den frågan. Utan att svara kollar jag nervöst på Dante med en blick som skriker förlåt. Men han hånflinar endast innan han vänder huvudet mot Elvira.
" Ja, ja det är vi"
________________________________
Fyfan, dåligt kapitel. Så flummit och fattar knappt vad jag skriver.
OCH, jsg minns inte om jag "sagt" Chanels föräldrars namn innan, då jag inte minns. Annars får någon rätta mig:))
Pallar intw läsa igenom kapitlet haha
Ig: _Hovahtakeovah
Rösta gärna<3
T J U G O
Start from the beginning
